Paula:
Drömfångaren skulle GÄRNA få pryda min kropp – jag har fortfarande inte en enda tatuering men jag är för feg. Rädd för att ånga mig tror jag..
Min pappa som är gammal sjöman har armarna fulla av båtar, drakar och annat tjusigt och till och med min mammas namn står på en överarm.
Varken M eller jag har som sagt några tatueringar men det känns som det ovanliga i en tid av Paows och Hugosar med mängder av dom.
Har ni några? Vill ni ha? Vad i så fall?
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Krogrecension: Bambi |
Södermalm får finfrämmat |
Fannyudde tar ner skylten |
“Allt du behöver finns här” |
Krogrecension: Bord |
Krogrecension: Bistro Renard |
Krogrecension: Florentine |
Krogrecension: Melanders Södermalm |
Ja har 9 men den som betyder mest är den jag har på låret med min förra hästs namn, en tistel och texten ”för alltid i mitt hjärta”.:)
Jag är lite trött just nu så råkade läsa din kommentar som att du var nio år gammal, tänkte shit dom börjar tidigt nu kidsen.
Haha tror inte min mamma hade gillat om ag gaddade mig när jag var 9 år;)
Näääj ingen såhär modern tatuering! Alla du radat upp kommer bli som 90talets tribals som ALLA har av någon jävla anledning. Man ska skaffa en tatuering som betyder någonting för en eller fylla sig själv med dem så att man inte konstant reflekterar på en liten bit som är trashig som fan. Om jag var tatuerar hade jag fan nekat varje gång någon kommer in och vill att jag ska göra en drömfångare på dem. Instant regret camcam instant regrt
Text på revbenen = nya trampstampen.
Jag har drömt mardrömmar om att jag tatuerat mig och sen ångrar mig. Jag klarar inte av den ångesträdslan att ha något där för livet som jag inte längre tycker om
Har en glasyrtäckt anka som skvalpar runt i en muffinsform på handleden. Älskar den!
Haha <3 till dig
Jag har ‘stronger than yesterday’ intatuerat på min vänstra underarm.
Det är en konstant påminnelse om att jag överlevt all skit jag har varit med om. Anledningen till att den sitter just där är för att jag ser den jämt och när jag mådde som sämst så skar jag mig i den armen. Jag har inga ärr men ville ändå att tatueringen skulle symboliskt dölja det som har varit där. Ångrar mig inte en sekund!
Originellt ?
Som tur är så var det inte meningen att vara originell heller 😉
Jag älskar tatueringar 🙂 och det råkar vara min tatuering som är på bilden högst upp i högra hörnet 😀
Läst din blogg i evigheter, stor mysfaktor över den och jag fick barn samtidigt som dig också, ville bara inflika det ?❤️
Har tre, gjorde dem när jag var 17, 19 och 21. Är 28 nu och vet inte om jag kommer göra några fler, kanske.
Brukar tänka att jag inte ångrar det jag gjort, utan allt det som jag inte gjort.
Jag har en tatuering på underarmen. Gjorde den för 15 år sedan, strax innan jag skulle fylla 15. Jag var länge unik med att ha en tatuering, nu däremot har nästan alla i min ålder och yngre tatueringar. Men jag gjorde min innan ”alla” tatuerade sig. Mycket viktigt.
Hej då från hipstern, hehe.
Jag gjorde en förra veckan för att ”hedra” min kropp som kickade cancerns ass, samtidigt som det är en nodd till Harry Potter och min nördighet. För mig var det viktigt att pryda min kropp med något som jag valt själv, efter alla ärr och skit som jag INTE valt.
Låter så flummigt i text 😛
Kram!
Ett kohuvud på revbenen, ritat utifrån en bild på en dam vid namn busvissla (ett kärt släkte). Nära hjärtat, för de om några har aldrig lämnat min sida!
Nope inga tatueringar här ännu, känns som att man är rätt ensam om det nu för tiden. Kul med tatueringar men jag är perfektionist så för mig så måste det kännas 100 % rätt om jag ska tatuera mig.
Har funderat på att tatuera in ”This too shall pass” eftersom det är ett citat som betytt mycket för mig i mina motgångar i livet.
Har över hela överkroppen full av skit. Ångrar allt. Började när jag var 18 fram till 20. Idag är jag 26 och ångrar att jag gjorde dom. Det är inte så att jag lider av det för jag ser dom inte ens längre, tatueringarna är en del av min hud. Men när folk kommenterar eller tittar då blir jag så obekväm och vill bara hämta sudd och börja radera.