GabJoss:
Gaby Joe skriver ett låååångt inlägg om hur en kvinna lämnade sin sovande bebis i bilen medan hon sprang in och handlade på Ica och var borta i mer än en kvart.
Tycker ni att det är okej?
Jag skulle knappt våga lämna kissarna i bilen en kvart av rädsla för att nått skulle hända. Vem vet, THK kanske får ett infall och börjar gnaga på Lilla ‘Nöboll…
Om man kan lämna barnet i bilen utan uppsikt – betyder det att man även tycker att det är okej att lämna huset medan bebisen sover i sin säng?
Fattar inte vissa av kommentarerna som typ säger ”nej man får ALDRIG lämna en sovande bebis själv! Andningsuppehåll!!! Osv” kan man inte ens lämna den själv i spjälsängen hemma då eller? ? Vaka över ungen varje sekund (dag som natt)?
Jag har lämnat en sovande bebis i bilen i typ tre minuter för att springa in och hämta ett paket. Hade haft ångest av att göra det längre tid än så, men tycker inte man ska döma andras föräldraskap utan att veta bakgrunden.
En kvart är inte okej! Knappt alls. Oansvarigt o man skulle aldrig förlåta sig själv om nåt hände. Folk ÄR dumma i huvudet, man vet aldrig om nån gör nåt medan man är borta…
Tycker det är förbannad skillnad på hemmets trygghet, där man ändå har koll, än ute på en parkering..
Barn dör varje år av föräldrar som glömt/lämnat dem i bilar. De flesta myndigheter i olika länder varnar och informerar för fullt om detta, att det måste få ett stopp.
Hur ska omgivningen dessutom avgöra när det är verklig fara för barnet? Tycker det är respektlöst, det minsta man kan säga…
Jag skulle aldrig göra det. Tänk om någon kör på bilen eller stjäl den. Jag kanske är nojjig men vågar inte ens lämna mina hundar själva i bilen. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände.
Håller med A. Har lämnat bebis i lägenheten och sprungit till tvätten. För mig är inte det konstigare än att bebis sover i sin vagga och jag tar en dusch i badrummet med stängd dörr.
Har som längst lämnat bebis utan min uppsikt 7-8 min men då med ett äldre syskon i bilen.
Nej för mig är nog inte det konstigare heller, men hade inte gjort något utav det. Hade duschat med öppen dörr så att jag hörde on barnet skrek.
För min egen del är jag faktiskt mest rädd om natten när vi sover. Då om någon gång kan jag få panik över andingsuppehåll osv. Men inte om jag tar en dusch eller fixar med något. Är sällan i samma rum som mina barn när de sover, just för att jag vill att de ska få sova – plus att jag har ofta hundra saker att fixa med när man äntligen får tid.
Fast jag tycker det är skillnad på att lämna barnet ensam några minuter i lägenheten/huset mot att lämna i en bil. I en bil har man full insyn, barnets eventuella skrik hörs ut. I hemmet är ju ändå mer skyddat.
Har själv lämnat min son (har dock alltid låst dörren) för att gå ut med soporna och en gång i bilen när jag hade tankat och snabbt skulle betala, jag ställde mig närmast dörren, låste och tittade mot bilen varannan sekund medan jag betalade. Jag blev så stressad och paranoid av att göra detta att jag aldrig någonsin lämnat honom igen. Förstår inte folk som klarar av det.
Men jag är inte den som dömer andra, alla gör som de vill.
Aldrig, aldrig aldrig. Aldrig i livet lämna lämna en bebis ensam. Aldrig i livet.
Tar du med dig bebis nör du går på toa? Duschar? När du springer ut med sopor? Väcker du upp din bebis, krånglar ner hen i vagnen för att hämta posten tex? Min bebis sover i sin vagn på uteplatsen nu och jag sitter i vardagsrummet…shame on me.
Förlåt! Missade bitar av inlägget. I BILEN menade jag. Vore ju galet att ha bebisen under armen hela tiden. Sorry för slarvet!
Men va? Klart man kan lämna en sovande bebis ensam, kanske inte i bilen men hemma sovande i vagn/säng när man gör något annat i närheten. Man kan ju knappast sitta och stirra på sin bebis dygnet runt.
Förlåt! Missade bitar av inlägget. I BILEN menade jag. Vore ju galet att ha bebisen under armen hela tiden. Sorry för slarvet!
Hade aldrig kunnat lämna bebis ensam i bilen. Jag hade väntat tills tuppluren var över eller tagit med bebisen till affären.
Jag har aldrig lämnat mitt barn nu 3 år själv i bilen eller hemma utan annan vuxen som funnits fysiskt tillgänglig. Det går liksom emot hela min instinkt som människa att lämna en bebis själv. På tre år har det inte dykt upp något så viktigt eller brådskande som gjort mig tvungen att lämna barnet själv.
Det är helt oacceptabelt att lämna en bebis ensam i en bil oavsett om man ”bara ska springa in fort”. Det tar oftast mycket längre tid än planerat och vad som helst kan hända under den tiden. Samma som att man inte borde lämna babyn ensam hemma medan man springer till tvättstugan och tvättar. Det är dåligt föräldraskap, extremt oansvarigt. MEN har man en babyvakt och HÖR eller ser allt som händer så är det väl ok att lämna någon enstaka minut.
På riktigt? Hänger du på Familjeliv annars eller?
”Dåligt föräldraskap & extremt oansvarigt att lämna ett sovande barn för att fixa med tvätten”. HERRE
Ser att du är en oansvarig förälder och jag förstår att du känner dig träffad, Men det är min åsikt.
Är bekväm i mitt föräldraskap, och jag vet att jag inte är en dålig förälder för att jag låter mitt barn sova vidare medan jag går ut med sopor/tvätt whatever.
Mata aldrig trollen, man kan inte diskutera med en idiot. Dock ger du väldigt kloka svar. Du låter som en vettig människa.
Inte okej. Tycker dock hon ska passa sig för att kritisera andra föräldrar när hon vägrar kritik ang sitt eget föräldraskap.
Och vad är grejen med fjordingen? ”Gud vad roligt” ”Gud vad gott” ”Gud vad bra” ÅT ALLTING? Verkligen ALLT.
Haha han verkar vara SÅ lame alltså… Han säger ”Gud vad roligt åt ALLT” även saker som inte är det minsta roliga…
Slänger in en brandfackla! Mina barn är 13 o 15. När lillebror var nyfödd ställde jag då och då honom utanför Ica när vi bodde i byhåla, varför släpa in vagn och allt i värmen när dom sover gott ute. Det såg ofta ut som en barnvagnsparkering där. Vi hade även mammakvällar i grannskapet när vi flyttat upp till Stockholm igen, papporna tog allt ansvar de kvällarna. EN gång var jag ensam så jag satte babyvakten i sovrummet och gick iväg, klart dom vaknade och innan jag hann ut, över staketet och låste upp var båda nere i hallen drygt 4 och 6 år gamla ca var de. Jag förklarade var jag varit och att det inte var nån fara, och jag bad dom somna om så jag kunde gå tillbaka. Inom 15 minuter satt jag i grannens soffa igen och barnen sov. Jeezus, vi ska fostra modiga självständiga individer som klarar av samhällsklimatets hårda yta, fostra inga kristallfigurer! Klart en bebis kan sova i bilen en stund, föräldrarna hade säkert koll på sömnrytmen..
Ställde du, på riktigt, din bebis utanför Ica?! Det låter helt otroligt i mina öron. Byhåla eller inte, du kan ju inte mena att du på allvar kände varenda människa i stan och visste till 100% att ingen var kapabel att kidnappa/skada ditt barn.
Jajemen, som jag skrev stod det ofta många vagnar där.
Jajemen, som jag skrev stod det ofta många vagnar där.
Jag vet inte hur gammal du är anonym, men när jag var liten i slutet på 70-talet ställde man ofta ut barnen i sina vagnar när de sov. Både utanför affärer men även utanför huset, utan för förskolan (förskolelärararna ställde alltså ut barnen så) osv. Man höll lite koll på dem men det var inte så att man tittade på dem hela tiden utan man kikade till dem lite då och då. Och baby monitors fanns inte då så klart. Det låter väl helknäppt nu men det var helt ok då, det var ett annat samhälle och ett annat samhällsklimat.
Jag är född i början av 80- talet och min mamma har aldrig lämnat nån av oss obevakade utanför Ica i en vagn. Argumentet att det stod många vagnar där är så jäkla dumt. Blir det verkligen mer tryggt för din bebis av den anledningen? Vad är det som säger att det inte går förbi en psyksjuk människa när du är inne i butiken? Dessutom skrev personen att hennes barn är 13 och 15 år gamla- alltså hände inte detta under ”trygga” 70-talet utan nu under 2000- talet. Jag tycker det är otroligt märkligt att lita så på människor du inte känner.
Själv minns jag en gång när jag vaknade upp själv när jag var 6-7 år och inte visste var någon var. Jag är ingen mes och jag är idag 23 år, men jag minns det fortfarande som en av de värsta sakerna jag har varit med om.
Jag var typ 7-8 år gammal när mina föräldrar skulle in till försäkringskassan. I bilen satt jag och väntade och väntade och väntade… tog evigheter tills de blev klara. Under tiden fick jag en obehaglig klump i magen. ”Tänk om de lämnar mig här”. Fy fan. Idag som vuxen kan jag tycka att det klumpen i magen var vad man kan kalla idag för ångest. Skulle aldrig lämna mina barn i bilen just pga denna erfarenheten eller som personen i kommentaren ovan skriver; att hen vaknar och ingen är där.
Den* istället för det ?
I USA dör mer än tiotal barn varje år eftet att ha blivit lämnade i varma bilar.
Vissa föräldrar gör det med flit till och med… En pappa dömdes nyligen för mord efter att ha lämnat sin tvååring i bilen, vilken plågades till döds i hettan 🙁
Tycker det känns helt sjukt att ens komma på tanken att lämna ett litet barn ensam i en bil, oavsett vilket ”viktigt” ärende man kan ha..
Saker kan hända på ett ögonblick, skulle aldrig ta risken.
Men med det logiken kan du aldrig lämna ett barn ens när de sover hemma i huset. Om du utgår att ”saker kan hända på ett ögonblick” är du för långt borta så snart du kliver ut genom sovrumsdörren….. Lite perspektiv kanske?
Ett barn dör inte av värmeslag av att lämnas tre minuter i bilen en svensk vinterdag medan föräldern exempelvis går in på macken för att betala bensinen.
Jag tycker en kvart är för långt, om bebisen blir ledsen så är det väldigt länge att ligga och gråta ensam. Känns inte så bra. Jag har inga problem att lämna ett barn i bilen (fastspänd) för att typ betala för bensinen eller posta ett brev. Det är ju farligare att köra omkring med bebisen i bilen än att ha bilen parkerad, med den logiken så kan man inte använda bilar alls. Och det är ju inte som att man stirrar på bebisen dygnets alla timmar annars så ”andningsuppehåll” är världens sämsta argument.
Jag skulle inte ha några problem att gå ner i tvättstugan med en bebis sovandes i spjälsängen heller, om den är för liten för att ta sig ur sängen själv. Eller att springa till affären om den ligger väldigt nära (läs mindre än 300 meter). När kan man till exempel duscha? Då är man ju i ett annat rum och kan inte höra bebisen ifall den vaknar.
Har man öppen dörr går det ju utmärkt att höra om bebisen gråter, om man inte bor i ett slott vill säga… Har alltid funkat för mig.
Självklart är det ingen som sitter och stirrar på sitt barn medan det sover, men många drar gränsen vid att inte ha uppsikt över småbarn utomhus.
Finns en kvinna som såg sin treåriga son bli påkörd av tåget, han släppte hennes hand för bara en sekund och sen var det kört… Flera år senare är hennes liv fortfarande helt förstört.
Alla tänker olika förstås, men jag försöker minimera riskerna som jag ser dem.
Vad gör man så nära tågspåret utan att hålla ordentligt i sitt barn, tänker jag?
/har inga barn och kanske är oförstående
Hon har ingen skuld i detta, hon gjorde allt för sina barn… Hade en liten bebis i vagnen samtidigt. Han sprang iväg förstår jag det som, det gick på en sekund som sagt. En tragisk olycka som förstörde allt.
http://med-barnen-i-handen.blogspot.se/
Tänker på det ofta när jag är ute med min son, senast idag t.ex. vid en trafikerad väg. Försöker ha stenkoll för jag vet hur snabbt det kan gå åt helvete. Skulle aldrig lämna honom i bilen själv, ever!
Ja, jag kommer inte tolerera någon diskussion om den här mamman och hennes ”eventuella skuld” i denna tragedi som drabbat dem. Absolut inte!!!
Jag skulle aldrig lämna baby eller mindre barn ensam i bilen eller hemma ens för en kort stund. Det går runt så mycket knäppgökar som kan ta chansen om det ser ett ensamt barn. ”Tillfället gör tjuven” som det så fint heter. Och vad händer med barnet om det händer DIG någonting när du lämnat dem ensamma? Och vad händer barnet om de gråter och inte får respons utan inser att de är ensamma ”övergivna”? Så viktigt och brådskande kan ingenting vara att man lämnar dem.
Bebis, absolut inte ensam i bilen så länge. Absolut inte. Jag har en tvååring och en på sju år. Den lilla följer fortfarande med överallt när vi ska göra ärenden. Den stora får välja själv om han vill vänta OM jag vet att det går fort, typ in på macken och betala bensin. Han kan ändå själv gå ur och komma till oss om han vill och han kan låsa bilen och låsa upp själv m.m. Vi bor i en folktom byhåla. I stan hade inget barn fått vara ensamt i bilen, inget snack om den saken.
Skulle aldrig lämna min son ensam i bil eller lägenhet. Han är 2 år. Jag har som mest lämnat honom i lägenheten om jag sprungit ned i porten för att hämta något på 20 sekunder max! Och det har hänt två gånger. Men jag är kanske hönsig? Behöver jag gå till tvättstugan, kissa hunden snabbt, gå ut med soporna när han sover – då får man ha lite finess och hiva upp honom i selen! Juste – selen är guldet som låtit mig göra alla dessa krångliga saker utan att behöva lämna stackaren. Inte svårare än så.
Det är inte rätt person att kritisera andra föräldrar. Hon gör saker mot sitt barn som äventyrar livet därtill har hon dålig kunskap och går på myter.
Sen har hon ingen som helst aning om hur r kvinnans situation är. Man kan inte döma utan kontext.
En baby dör inte av att lämnas några enstaka minuter. Alla kan inte bära dem sele/sjal.
Jag är övertygad om att den stora majoriteten gör precis allt de kan. Det bidrar bara med en mer stress sådana här inlägg. En stress som i förlängningen inte är bra för någon.
Sen är det väl inte helt omöjligt att inlägget bara är fiktion för att skapa drama och dra trafik.