Nu har hennes lååååååånga försvarsinlägg kommit upp. Förutsägbart…

”Vart ska jag börja då? Jag vet inte hur jag ska börja och skriva det här inlägget efter typ en veckas frånvarande här.. Men jag börjar väl med att säga, hej hur mår ni? Det var ett tag sen. Som ni vet så har Theo varit sjuk, jag har varit sjuk, – eller ja jag är ju fortfarande skitsjuk egentligen men jag har varit ute och gjort saker ändå för jag är ju en sån som inte klarar av att sitta hemma mer än två dagar för att vila upp kroppen, det går bara inte så länge jag inte är magsjuk. Så jag har ju levt på receptbelagda extra starka alvedon och kaffe, så har väl mer eller mindre levt på en fejkad energi typ. Men det har väl funkat, jag har fått de viktiga gjort iallafall. Jag har faktiskt varit i Västerås, jag har varit på möte, jag har haft rättegång (jag var vittne) och jag vet inte vad. Massor har hänt iallafall även om jag har varit tyst här.

Apropå att jag är tyst här i bloggen och väldigt frånvarande.. Vi kan ju prata lite om det. Jag vet att folk spekulerar om både det ena och det andra till varför jag är frånvarande, men jag kan ju bara säga er att det är inget som har hänt så mer än det jag har sagt. Jag har varit sjuk, jag har haft mycket att göra och jag har helt enkelt inte velat dela med mig om det just nu och så är det. Sen får ju folk spekulera och gissa sig till vad dom vill (något överdramatiskt som vanligt) men så är det och det väl också anledningen till att jag inte pallar heller. Jag har förklarat många gånger att jag inte gillar att dela med mig mycket av mitt liv längre på samma sätt och just den här veckan har varit full av saker jag faktiskt inte velat dela med mig något utav. Sen får det klia i folks rumpor varför jag inte delar med mig om allt, men jag är väldigt privat av mig som person numera och väljer noga vilka jag delar med mig saker till. Det är lite det som är de roliga faktiskt, folk tror sig veta så mycket om mig och mitt liv och hur jag är som person.. När folk i själva verket inte har en aning. Folk tror att jag bryr mig så mycket om det här offentliga livet & folks kommentarer men det gör jag inte. Jag läser inte ens sånt skit längre (förutom att jag bläddrar igenom mina egna kommentarer på bloggen ibland), men resten har jag inte tid eller orken till faktiskt. Om någon skriver typ en negativ kommentar på min blogg så bryr jag mig inte ens som jag kanske gjorde för några år sen. Nu tänker jag typ bara “ha du vet så lite” sen ler jag. Och det är de som är så skönt också att folk vet så lite, jag vet att när folk då uttalar sig om mitt liv så har dom faktiskt ingen aning om något och det måste jag säga är verkligen en befrielse efter att ha delat med mig i så många år om privata saker..

Jag var en sån tjej förut som brydde mig så mycket om sånt där, jag kollade skvallerbloggar jämt och kände mig så tävlingsinriktad genom min blogg. Jag ville leverera för att inte verka sämre än någon annan och så vidare. Nu bryr jag mig inte så mycket, jag har växt ifrån det där och blivit mer reserverad som person och som jag har sagt innan så är jag så långt ifrån det här livet. När jag kollar på dom andra bloggarna, när jag ser hype kring events och sånt så vickar jag bara på huvudet och känner mig så missplacerad. Jag är så mycket annat än det där livet. Jag lever så långt ifrån de där livet. Jag var en sån tjej förut som brydde mig så mycket om sånt där, jag kollade skvallerbloggar jämt och kände mig så tävlingsinriktad genom min blogg. Jag ville leverera för att inte verka sämre än någon annan och så vidare. Nu bryr jag mig inte så mycket, jag har växt ifrån det där och blivit mer reserverad som person och som jag har sagt innan så är jag så långt ifrån det här livet. När jag kollar på dom andra bloggarna, när jag ser hype kring events och sånt så vickar jag bara på huvudet och känner mig så missplacerad. Jag är så mycket annat än det där livet. Jag lever så långt ifrån de där livet.
Och sen kan jag tänka mig att det är svårt för människor som följt mig här att förstå att jag inte tillhör den här kategorin som bloggare med tanke på att jag hållt på med det här i flera år, delat med mig och jag vet inte vad gjort massor av saker för att uppmärksammas.. Men det var den jag var för några år sen, men desto mer åren gick så ändrades jag som person.När jag var yngre så tvingade jag typ på mig själv att umgås med vissa människor, prata med folk jag inte ens klickar med, gå på galor och sånt som jag inte ens trivs på. Men desto äldre jag blev så märkte jag att jag väljer det jag vill lägga energi på. Jag behöver inte prata med folk jag inte klickar med, jag behöver inte umgås med folk jag inte ens vill umgås med, jag behöver inte vistas på saker jag inte ens trivs på. Jag har försökt förklara detta så många gånger men jag tror att folk inte verkar vilja förstå vem jag är påriktigt. Jag gillar inte påtvingade ytliga saker, jag gillar inte att prata om mitt liv till folk som inte ens har ett värde för mig, jag gillar inte att berätta om mina problem till folk som inte har något med det att göra. Jag är ingen tjej som ser att likes och antal följare är något som definierar mig. Jag skiter i sånt där helt ärligt. Och alla som känner mig vet att jag egentligen hatar att prata om min blogg och följare och sånt skit. Så fort en människa börjar prata om bloggare eller offentliga personer, jag stänger av helt. Den personen sjunker direkt i mina ögon. För jag hatar verkligen sånt. Jag bloggar för att jag har gjort det i så många år. Hade jag fått välja idag att öppna en blogg hade jag inte gjort det. Min blogg är inte jag, jag hatar sånt här egentligen för att jag bryr mig inte om vad andra människor gör, jag bryr mig inte vilken kändis som är tillsammans med vem, eller vilken bloggerska som gör vilken skandal. Jag har egentligen typ aldrig varit en sån som bryr mig om andra människor på det sättet, men bloggen gjorde väl att jag hängde mig i andra bloggares liv men det gör jag inte ens längre. Jag har till och med rensat min instagram på typ 700 personer jag följt sen år tillbaka, för att jag verkligen inte bryr mig om andra. Och ja sen har ni kanske märkt att jag aldrig uppdaterar snap längre, fast det gör jag egentligen..Jag uppdaterar min snapchat lika mycket som innan, bara det att jag har anpassat min story till att bara vänner kan se den sedan tre veckor tillbaka. Nu lägger jag en snap då och då offentligt för att jag vet att jag har folk som väntar spänt på uppdatering där, men öppna den som jag gjorde innan kommer nog inte hända igen. Folk klagade ändå så sjukt mycket på vad jag la upp på min snap, så jag tröttnade. Som jag sa innan har jag inte min snapchat och sånt för mina läsare, utan det är för mig själv och mina vänner och jag vill lägga upp det jag vill så passar de inte folk så skitsamma ?

Detta är iallafall den jag är numera. Jag ville bara förklara det lite för er så att ni får lite uppdatering på vad som händer och varför det är som det är. Men för att klargöra så kommer jag inte att sluta blogga nu iallafall, det kommer nog komma en punkt då jag kommer stänga av bloggen också men inte just nu iallafall. Men tills dess så ska jag försöka bättra mig på uppdateringen. Jag förstår ju att folk lessnar, men nu har jag faktiskt haft mina reasons till att det ekat tomt här! ♥

PS. Jag har sett att många undrade över min vistelse i Västerås, typ vad gjorde jag där? Var inte jag sjuk? Men jo, jag var/är sjuk men jag var tvungen att åka dit på ett ärende ändå. Så det var inte så att vi (jag och Nnabintou som jag åkte dit med) åkte dit på nöjen, utan det var lite saker som behövdes tas hand om. Sen såklart promenerade vi runt i stan och åt lunch, men det var de mesta som vi gjorde där som var enligt våra nöjen. Så nu vet ni =)”
Från dessie.se