Dessie uppdaterar i panik nu, hotet om uppsägning hänger väl över henne… 5 inlägg på ett dygn, mer än hon brukar blogga på en vecka. Allt från Dessies.se, äldsta inlägget högst upp.

Idag så har det varit en bättre dag faktiskt. Jag har mått bättre än vad jag har gjort på väldigt länge (inte för att jag mår dåligt nu, men jag har varit sjuk, trött, stressad av olika orsaker etc) men idag kände jag inte av något alls. Jag har känt mig pigg och produktiv, och att få känna på det kan verkligen göra med mycket med ens humör. Så idag har jag bara varit glad! =)

Jag började dagen med att besöka förskolan där Theodore och hans vänner hade lucia firande. Vi sjöng julsånger och fikade. Jag märkte att Theo blev lite blyg när man skulle sjunga, lilla hjärtat ♥ Men det var mysigt iallafall och en bra start på dagen. Jag älskar att få besöka och vara med på förskolan, då får man en lite bättre inblick på hur barnen leker tillsammans och så vidare. ♦ Efter det så åkte jag till Fåtöljen för ett möte, och sen fortsatte dagen vidare med möten och besök på Stella blake kontoret för att prata lite samarbeten och sånt kul! Så håll ögonen öppna för dom har fått in massa nytt & fint ♥ Sen så pajjade mobilen (ljudet) så jag fick lämna in den akut, vilket behövdes ändå för jag har gått runt med en spricka i skärmen i typ ett halvår nu.. Så nu är den hel & fin igen.

Sen så åkte jag och hämtade Theodore på förskolan (mamma dagar nu) och vi har pysslat lite här hemma, tills vi fick besök av en vän som kom med thaimat till oss vilket satt som ett perfekt avslut på kvällen! Jag tänkte egentligen uppdatera er innan, men det var brist på tid när Theo var vaken så tänkte uppdatera er runt 8 när han ska sova.. Men av någon anledning tog det mig 3 timmar (!) att natta Theodore idag, så han somnade för typ 40 minuter sen… Så kan det gå ibland. Så nu sitter jag iallafall äntligen med min första lugna stund, och satte mig direkt för att uppdatera er så att ni inte blir allt för besvikna! ♥

JAG ÄR EN KOMPLICERAD VARELSE
DECEMBER 14, 2016 12:56 AM
UNCATEGORIZED
Jag är verkligen en komplicerad varelse. Allt mer och mer på sista tiden så har jag börjat tänka på det, möjligtvis kanske för att jag blir påmind om det hela tiden när vänner, bekanta, folk jag lär känna och så vidare – påpekar det. Jag vet inte om de påpekar det i en positiv eller negativ laddning, men jag kan väl gissa på att det är både och. Men det har iallafall lett till att jag verkligen haft en liten rannsakan igenom mig själv dom senaste veckorna. Jag har tänkt, funderat och plussat ihop situationer då jag reagerat, med andra situationer då jag märkt att jag kanske är lite annorlunda. Jag har iallafall mer eller mindre på ett sätt lärt känna mig själv bättre dom här sista veckorna..Jag har verkligen försökt förstå mig på mig själv för första gången och läsa av olika situationer. Varför reagerar jag såhär när inte andra gör det, varför är jag si och så?…

Jag vet ju om själv att jag är verkligen speciell att ha och göra med, och att det krävs mycket energi, ork och tålamod att vara i en nära relation med mig. (Vänskap, som kärlek) och jag vet mycket väl om att jag är en hata/älska person. Antingen så älskar du mig och fascineras för att jag är annorlunda, eller så hatar du mig för att du inte tål att jag är så extrem (i typ allt) Det finns inget mitt i mellan. Men det beror på väldigt mycket vad du är för person också. Eftersom att jag är så extrem, (pratglad, står i centrum jämt, visar tydliga djupa känslor, ledsen , arg glad, osv..) så passar jag inte jättebra med överdrivet lugna människor som har hårda principer på hur man ska vara. Jag är lite som en otämjd häst typ, springer runt överallt.. och det kan vara lite stickande i deras ögon då.

Anledningen till att jag säger att jag är en hat/älska person och så vidare är för att jag har själv analyserat situationer, människor i min omgivning och märkt av en del faktorer som bevisat det.. Om vi nu ska ta ett litet exempel så kan vi köra det vanligaste då..

Till exempel om jag lär känna en ny människa – en kille (nu menar jag inte dejt, utan bara en kille som man rent allmänt lär känna, kanske ute, kanske via en kompis kompis eller vad som) Då iallafall “dör” han för mig i början (på ett ytligt utseende fixerat sätt) men sen när dom lär känna mig så blir det antingen så att dom blir totalt chockade och förstår sig inte på mig, vilket då leder till att dom inte kan hantera mig och så blir det ingen vänskap eller något utav det för att jag är för komplicerad. Men eller så blir det så att dom blir totalt galet kära i mig, för att jag kanske är annorlunda från vad dom är vana med – typ och sticker då ut.

Men det blir verkligen sällan en bara bra, normal relation. Det är verkligen antingen eller. När det kommer till tjejer så märker jag inte av det på samma sätt, men det är väl också för att jag inte öppnar mig på samma sätt med tjejer (trivs faktiskt bäst i killars sällskap och vi behöver inte djupt på varför men det har väl med hur samhället har format killar & tjejer tyvärr) så med tjejer är jag iallafall mer reserverad, och släpper verkligen inte in “vem som helst” Jag har mina barndomsvänner, och vänner som jag har lärt känna via dom och det är de enda jag faktiskt öppnar och är mig själv framför. Och i vårt “gäng” eller vad man nu ska säga så är vi typ likadana, dom är också lite som jag, och sen vet jag ju att dom hanterar mig för annars hade vi ju inte varit vänner längre. Vi har ju “sökt” oss till varandra av en anledning liksom.

Men iallafall.. Nu till saken, att jag är lite annorlunda är verkligen både positivt och negativt. Jag ler för att jag älskar att vara annorlunda, men jag blir samtidigt ledsen ibland i situationer där jag sabbar relationer med folk bara för att dom inte förstår sig på mig. I dom stunder så önskar jag att jag var mer “vanlig” , ibland tänker jag – “Tänk om man bara var en vanlig lugn tjej, som bara kunde ligga och läsa en bok i soffan i några timmar, ha ett vanlig jobb, inte hamna i så mycket knepiga situationer för att man är som man är, om man bara kunde vara lite normal när det kommer till känslor, inte känna så mycket hela tiden” det hade nog underlättat mycket i mitt liv om jag var lite mer så. När jag var yngre så var dom där tankarna värre dock. Till exempel som när jag gick i skolan och alltid hamnade i problem, bråk och fick utbrott.. då önskade jag verkligen att jag var mer som alla andra. Men nu har jag väl lite på ett sätt hittat min styrka i det här, och för att jag ska liksom kunna må bra i mig själv och inte gå under så ser jag ju det här som min charm, att det här är positivt med mig.Att det faktiskt kan vara positivt att vara annorlunda.

För jag kan liksom inte rå för över vem jag är eller hur jag fungerar som person. Jag har JÄTTEmycket känslor, jag blir JÄTTElätt arg, jag är oerhört känslig och kan ta åt mig JÄTTEmycket av något som inte alls egentligen är så allvarligt, och samma sak med positiva känslor, när jag gillar någon så GILLAR jag den jättemycket, älskar jag någon så finns det inget stopp. Så är jag. Och det är ju väldigt fint i sig (de positiva känslorna då), för jag blir oerhört beskyddande och ger väldigt mycket kärlek & bekräftelse till dom som jag bryr mig om. Men det är också så svårt, för jag är verkligen en person som “Act based on emotions” verkligen. och då blir det som de blir liksom. Det sätter mig ibland i konstiga situationer. Jag gillar inte att lägga mina känslor i en bur, jag måste få visa om jag är arg, ledsen, kär, glad och så vidare. Och jag visar det väldigt mycket. Alltid rakt fram. Och ibland blir jag arg för snabbt, eller är för glad och hyped att folk blir irriterade för att jag inte kan sitta still, eller för att jag snabbt kan vända (när det kommer till att dejta till exempel) då kan jag vara galet intresserad, och sen över en sekund vända det och bli helt frånvarande och stänga av mig, men sen dagen efter är “allt som vanligt” igen – och för att jag kan svänga så gör att man liksom inte orkar. Dom förstår sig inte på mig.

Och jag förstår ju att vissa inte orkar. Jag säger inte emot dom. Förutom när dom frågar om jag kan “dra ner mig själv lite” eller “vara lite mer normal” eller “Du borde börja ta adhd medicin, det skulle hjälpa dig” eller “försök lugna ner dig lite” när jag typ är glad, eller sitter och pratar. Då säger jag faktiskt emot, då berättar jag tydligt för dom att det här är den jag är. Om du inte kan acceptera det så är det dig det är fel på, inte mig. Jag är född såhär, och jag vet att jag är extrem på många sätt, men kan du inte hantera mig är vi ändå inte gjorda för varandra. Alla är trots allt inte gjorda för varandra”

Då blir dom tysta och skrattar att dom gillar att jag är såhär.. Att jag är konstig och rolig.. Men sen så kan vissa ändå lägga till – “men du borde iallafall kolla upp medicin att ta ibland” – men då tänker jag bara – nej, aldrig?! Jag tänker inte ta någon medicin för att DU inte kan hantera mig. Jag är såhär, jag har levt med mig själv i 22 år snart tror du inte att jag också har haft svårt med mig själv i vissa stunder eller? Jo, men det har tagit mig dessa 22 år för att äntligen trivas med att jag är lite annorlunda, det har tagit mig 22 år att förstå sig på mina egna känslor och mig själv (även om jag inte gör det helt än) så aldrig att jag ska ta “hjälpen” nu när jag är 22 år och känner att jag faktiskt förstår mig på mig själv!! Sånt kan faktiskt såra mig då ibland, men som jag sa – alla är inte gjorde för varandra. Jag är den jag är, gå vidare om det är så!

Båda mina ex som har levt med mig i flera år har typ sagt samma sak. Men dom kan jag förstå att dom sagt så, dom har ju bott med mig och jag vet som sagt om att jag tar sjukt mycket energi. Tänk er själva när ni vill sova, så har ni en som skuttar runt i sängen och pratar om allt & ingenting mitt i natten och verkligen inte kan sova HAHA, och deras sömn blir ju totalt förstörd men jag är ju en sån människa som klarar mig utmärkt på att få typ tre timmars sömn hahah. Men sen såklart inte bara det, det finns ju mycket som är väldigt positivt men också väldigt negativt med mig och att bo med mig så får man verkligen känna på allt. De som känner mig brukar säga att jag är komplicerad, och ibland väldigt svår. Men att jag har ett sånt fint hjärta, och ger en sån enorm kärlek så att det typ “jämnar ut sig lite.” Jag önska alla kunde tänka så, och vilja förstå sig på mig och varför jag är som jag är ibland istället för att dra en slutsats att jag är “konstig” direkt.

.. Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg ,men jag antar att jag ville prata av mig lite bara för att det har varit mycket snack om det här sista tiden av lite olika anledningar, men det har iallafall lett till att jag och mina vänner har pratat mycket om det här och märkt av just detta som jag pratar om och jag kände att jag bara ville ventilera mig lite om det. ♥ För det är ju jobbigt, även om jag älskar “det” också. Ibland så kan jag verkligen fucka upp relationer som hade kunnat bli.

Såhär tuff var Theo imorse innan han skulle till förskolan. Jag frågade om jag fick ta några bilder på han, och han ställde sig och poserade såhär. Så jäkla cool asså! Jag tog några bilder när han satt ner också, då la han ena armen på kudden, ena i fickan och sen lutade sig bakåt haha. Riktig cooling, däremot så syntes hans ansikte på dom så dom vill jag ej lägga upp. Men önska ni kunde se dom, han är så fin ♥

Iallafall, efter att jag lämnade av honom på förskolan så hade jag lite ärenden i Skanstull att fixa. Nu är jag hemma igen och ska svara på lite mail och gå igenom lite samarbeten och sånt. Sen på eftermiddagen så måste jag fota lite produktsamarbeten och lite sånt smått & gott innan jag hämtar Theodore igen på föris. Hur ser eran dag ut då? ♥

Just nu är jag inne i period där jag kan sitta hela kvällen efter att Theo har somnat och bara läsa en massa quotes för att kunna relatera. Det är sjukt hur mycket man relaterar, hur mycket dom kan hjälpa en när man behöver styrka, råd eller bara pepp helt enkelt. Just nu har jag mycket fokus på det där citatet som ni kan se ovan. Som ni kanske märker hör det lite ihop med texten jag skrev igår, och därför är det där citatet just nu väldigt betydelsefullt för mig i och med att det ger mig styrka just nu. ♥

Förresten, vad tycker ni om bilden? Den är från när jag plåtade med Armand förra månaden. Jag är totalt förälskad i den här bilden, även om jag inte gör något speciellt på bilden. Men jag tar så sällan bilder rakt fram ifrån, och speciellt inte utan att jag poserar på något vis. Så det är kanske därför jag gillar den här, den är annorlunda och visar typ hur jag ser ut på riktigt?

Apropå modell bilder och sånt, så har jag nästan precis nyligen blivit kontaktad av en “modell agentur” om man nu ska försöka formulera företaget på ett bra sätt. Så nu hädanefter ringer dom mig då & då och signar upp mig på olika modell uppdrag för etablerade klädmärken och med fler! Så himla kul, ser fram emot mitt första uppdrag. Jag gillar ju att stå framför kameran enormt mycket och är absolut något jag skulle kunna tänka mig att göra mer! ♥

Här har ni lite blandade julklappstips från mig som jag själv har valt ut efter vad jag skulle kunna önska mig från Nelly!♥ Klockan och mjukisdressen var ju speciellt så himla fina. Dom skulle jag vilja bära en mysig söndag på stan faktiskt, eller när man typ ska ut och resa så är ju mjukisdressen perfekt =)

Nej, nu ska jag iväg och fota (det blev lite senare än tänkt) och sen så kommer ju Theo hem och då blir det pyssel, matlagning och bada. Jag uppdaterar er mer senare på kvällen när han har somnat. ♥

(Adlinks)