Hoppet är det sista som överger en..

18:46 31 Mar 2017

Lady Dahmer:

Att outas som tjock är så jävla jobbigt.//LD

Lady Dahmer blev erbjuden en plats på pendeltåget eftersom hon antogs vara gravid (antog hon i sin tur) och hon berättar att för ett par år sedan hade hon förmodligen översköljts av skuld och skam, lovat sig själv att banta eftersom det är så jobbigt att ”outsas” som tjockis.

”Vadå outas”? Tänker ni säkert. Som om det inte syns när nån är tjock och ja det gör det ju såklart men ändå så lever många av oss tjocka i en slags självförnekelser där erkännandet av övervikten ger så jävla mycket ångest att man vägrar uttala det.

Man köper hellre för små kläder, sitter med en kudde framför magen, håller in, undviker vissa sammanhang, äter inte offentligt och om man gör det så petar man i en sallad och pratar gärna om hur lite man egentligen äter och man döljer och skäms och döljer och skäms om vartannat. Allt för att inte avslöjas som tjock. Helt sjukt.  //LD

Jag hade nån jäkla hang up på valkar.
Det spelade ingen roll hur smal eller tjock jag var – valkar var kryptonit, valkar var armageddon, valkar var värre än att behöva springa naken (så länge jag var valkfri så klart).
Jag satt mycket hellre med ett stor kudde i knät och liksom smälte in i kuddrummet än att sitta utan och vara helt exponerad för eventuellt valkutkryp från min kropp.
Jag klädde mig hellre i ett tvåmannatält än i någonting mer figursytt då jag var mer bekväm i det valkfria tältet än i att det skulle kunna synas en enda kontur av min kropp som skulle kunna misstas för en valk.

Jag tyckte typ att knäveck var jobbiga eftersom de kunde misstas för en valk i ett svagt ögonblick.
När jag satt ner och det mot förmodan inte fanns någon kudde att gömma sig bakom så halvlåg jag gärna ner bakåt så att magen sträcktes ut och risken för valk blev aningens mindre.

Jag minns en gång när jag blivit övertalad att ha på mig en relativt figursydd klänning – jag får fortfarande ångest av blotta tanken men jag sa ja av nån outgrundlig anledning.
Vet ni vad jag gjorde?

Jag köpte 3 st spankskorsetter med ben och hela skiten – pisslucka i grenen och allt. Och jag drog på mig alla tre.
Resultatet?
Oh, jag var valkfri, det var jag men det är ingenting jag rekommenderar för någon med klaustrofobi. Och har du inte klaustrofobi innan du drar dem på dig så kan jag garantera att du har det innan du fått av dig dem igen.

Klaustrofibi, plus att jag såg ut som en vattenballong redo att explodera vilken sekund som helst.
Så himla värt det, verkligen!

Kept it classy!

43 kommentarer | “Hoppet är det sista som överger en..”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. A skriver:

    Kan du inte skriva om Jessica och Angelica Lagergrens samarbete med någon skönhetsklinik och hyllning för botox. Klingar dåligt hos mig att haussa botox och skönhetsingrepp på det sättet, men det kanske bara är jag?

    1. Ssss@sss.sss skriver:

      Ja vet!! Asså dessa två stör jag IHJÄL mig på! Särskilt Angelica, så jävla tillgjorda.

    2. Olivia skriver:

      De är väl liksom Claudia Loppibloggare?

  2. Ananasfrillan skriver:

    Hur gick det för henne? Fick hon tiggt ihop till någon dator? Är den inhandlad?

    1. V skriver:

      Ja det fick hon. Det som blev över ska hon spara till en bröstförminskning.

      1. Anna skriver:

        Helt sjukt att hon tiggde!!! Varför kubde hon inte vara sjaffa pengarna på egen hand? Spara som en vanlig människa. Hade hon behövt pengar kunde hon ju haft lite reklam på sin blogg.

        1. sofie skriver:

          Vad gör det att hon frågade? Hon tvingade ingen, lurade ingen, ingen for illa av det alls så varför var det fel (”sjukt”) av henne?

        2. Andj skriver:

          Hon var helt ärlig med vad pengarna skulle gå till, lurade ingen, tvingade ingen. Hon hade en frivillig insamling som var över rätt fort. Fattar inte varför folk blir så arga. Det är väl soft att bidra lite om man gillar henne.

      2. Viktor Den Store skriver:

        Trodde aldrig jag skulle fråga detta i mitt liv, men var det där med en bröstförminskning seriöst? Funderar hon på att göra det?

        1. M skriver:

          Ja det är nog seriöst. Stora tunga bröst kan ge en en hel del problem med nacke, huvudvärk/migrän bland annat.

          1. HannaMontana skriver:

            Om man nu har stora tunga bröst kan man ju faktiskt få en bröstreduktion betalat av landstinget 🙂

          2. Blair skriver:

            Men om man är så pass överviktigt som hon är får man en operation av landstinget då? Tänker att man kanske först måste ligga inom normalviktigt BMI?

          3. Viktor Den Store skriver:

            Att stora bröst kan leda till problem som de du nämner är jag helt på det klara med. Jag vet att jag är ute på minerad mark nu, men häng med mig till slutet så ska jag förklara vad jag reagerade på:

            Jag vet inte mycket om Lady D mer än det jag läser här till och från, men då har jag åtminstone fått intrycket av att hon är emot fat shaming och tycker att man ska få vara hur tjock man än vill, och den åsikten får hon väl ha. Men det finns även ett samband mellan att vara tjock och att ha stora bröst. Visst är bröststorlek även till viss del genetiskt, men mindre fett = mindre bröst. Därav låter det i mina öron ganska märkligt att hylla ett levnadssätt som bidrar till problem som blivit så stora att man överväger en operation. Jag antar att jag helt enkelt inte riktigt förstår varför man väljer att leva på ett sätt som uppenbarligen gör att man faktiskt mår fysiskt dåligt.

          4. Minns inte mitt nick skriver:

            Nja. Jag vägde 62-63 kg till mina 160 cm när mina bröst opererades. Jag hade gått ner 22 kg innan operationen men mina bröst blev inte så mycket mindre för det. Mina bröst var stora, tunga och hängande, enligt kirurgen ”väldigt stora”. Så kirurgen gjorde både bröstreduktion och bröstlyft. Jag blev av med 1 kg med operationen (500 g/bröst). Har nu en B-kupa.

      3. Josefin skriver:

        Visste de som bidrog till insamlingen till en dator att ev. överskott skulle gå till en bröstoperation?

  3. D skriver:

    Framför allt måste vi kvinnor sluta fråga varandra om den vi möter är gravid. Har fått frågan tre ggr senaste halvåret, av personer jag knappt känner (dagispersonal när jag hämtat barnen osv). Nej jag är bara tjock … DET har gett mig massor med komplex och jag skäms över mig själv. Kan säga så här: om jag skulle vara gravid så lovar jag att du kommer att märka det så småningom. Ställ inte frågan för det sårar.

    1. Emsa skriver:

      Jag håller med! Jag säger grattis först när jag faktiskt ser bebisen utanför kroppen!

      Det behöver heller inte betyda att man är tjock när någon frågar. Minsta lilla minivalk kan få folk att gå igång – jag är en liten minimänniska på 45 kg och blivit frågad om jag är gravid.

    2. J skriver:

      Du ska inte skämmas över jack shit. De där människorna måste ju leva i ett jävla mysterium som tror att de som avviker från idealet är gravida utan att få barn efter 9 månader.

    3. Matilda skriver:

      Lustigt det där, jag läser så ofta om sånt, men är själv i vecka 26 nu och verkligen inte liten, har inte fått frågan en gång. Sen har jag inga tidigare barn och är väl inte så ”inbjudande”, inte ens någon i min klass har nämt något, till mig iaf, säkert till varandra. Men från vad man hör från många borde folk knipa mun lite mer.

  4. anonym skriver:

    Jag fattar inte att en del orkar svälta sej. Finns ju bloggare som verkar gå på diet jämnt o skriver hur lite dom äter. Ok i perioder men flera har det så jämnt o va hungrig är ju jättejobbigt hur gör dom?

    1. M skriver:

      Ok att svälta sig i perioder?? 😳 Ursäkta, kan du utveckla det?

    2. M skriver:

      Proteinshaker/hälsodrycker är svaret min vän.Dom använder det antagligen som måltidsersättning vilket är ett big no no.
      Även mycket intag ut av vatten kan göra susen också.

      1. chrons skriver:

        Det finns en jävla mathets/hälsohets som lägger skulden på individen; jag själv med chrons som behandlats som anorektisk av en oförstående mobb av människor som inte kan ta in att min tunntarm inte tar upp någon näring under skov och en tjocktarm som blöder

        Alla dessa jävla blogg-experter höll på att kosta mig livet då jag under ett skov slutade med gluten, mjölk, kött och mediciner. Det var ju mitt eget fel enligt dessa; jag har ju levt mig till den här sjukdomen? (även fast läkarna sa det motsatta) så jag gick på diet och förlorade 15 kg på någon månad

        någonstans i det här tog jag mitt förnuft till fånga. Jag gick och beställde en pizzajävel, påbörjade en stark kortisonkur ihop med cellgift. Jag har återfått min vikt och hälsa.

        Vad vill jag säga; tänk själva, var kritiska, bloggare är självutnämnda experter. Gå till biblioteket för insupande av kunskap.

        1. Helena skriver:

          Biblioteket 🙄

          1. chrons skriver:

            ja eller läs saker som genomgått peer review ; kan säga att bloggarna som det rapporteras om här inte skulle klara ett sådant test. Skulle gärna se lite mer av alternativa bloggar/teman här.

            men jag förstår ju också att det ska betalas ut en pay check varje månad

          2. Sandra skriver:

            Ja, biblioteket?
            Du vet ett ställe där man kan hitta vetenskapliga artiklar om hälsa. Testa framförallt medicinska bibliotek (tillhörande universiteten) för stort utbud inom hälsogenren. 🙂

      2. anonym skriver:

        Ja men orka leva så? O tex fylla magen med vatten. Har dom bröd till. Heter ju leva på vatten o bröd. Fy vad tråkigt.

    3. anonym skriver:

      Ja att man bantar lite extra inför badsäsongen. Håller igen lite mer. Eller fastar ibland så menar jag.

    4. Sophie skriver:

      Det handlar oftast inte om att ”orka”. När jag var sjuk i ätstörningar hade man liksom inget val. Hjärnan var så sjukt vriden att det inte var konstigt. Mycket tuggummi och vatten/te så kände man aldrig att man var hungrig. Levde på ca 300-500 kcal om dagen, ibland 0 när det var som värst. Det går.

      1. Susawoo skriver:

        Ja, så svårt är det faktiskt inte. När det är det eller dö som är valet. Levde själv på i snitt 700kcal i två år. Det var inte alls svårt.

  5. Ajlin skriver:

    För många år sedan berättade min pojkvän för mig att han i sin tur berättat för en av sina kompisar att han, min pojkvän alltså, tyckte att jag var så fin för att jag var så smal att jag inte fick veck på magen när jag böjde mig framåt. I hans manliga värld var ju det här en komplimang. Han trodde ju att han sa något snällt och kunde nog inte föreställa sig att det skulle ta så illa. Såhär fem-sex år senare tänker jag fortfarande på den här kommentaren och mår ibland dåligt över att jag blivit äldre och inte ser ut sådär längre. Och varje gång jag träffar den där kompisen så suger jag in magen liten extra. Jävla valkar.

    1. Hanna skriver:

      Inte jävla valkar utan jävla idiotiskt uttalande av din pojkvän!

      1. Ajlin skriver:

        Ja, verkligen. Som sagt så var det ju tänkt som en komplimang, men det tog ju så fel. Man fattar ju inte sånt riktigt när man är karl i ett patriarkat. Jag har fått många såna ”komplimanger” av både pojkvänner och killar jag dejtat.

        1. Anonym skriver:

          Fast det behöver inte ha ett enda dugg med patriarkat att göra. Att tycka att smala kroppar är attraktivt är faktiskt helt okej, lika okej är det att ge komplimanger till någon för dess smala kropp om man tycker det är vackert. Pojkvännen var inte idiotisk, han hade en inte alls kontroversiell preferens för smala tjejer.

  6. anonym skriver:

    Jag ser upp till THK för jag tror hundra procent han nöjd med kattmagen. O inte bryr sej ett dugg om vad andra tycker. Med andra ord ett bra exempel att njuta av maten o samtidigt älska sina valkar. You rock THK love you too thé Moon and back.

  7. Alice skriver:

    Jag har ett minne från när jag var 5 år (!!!!) Och lekte någon sorts ”fånga tjuven” lek, där jag blir fångad och min kompis, som fångat mig, ska linda in mig i rep och utbrister -kolla! det väller över! mamma säger att det inte ska va så! Om valkar runt midjan av ett åtspänt rep på en unge.
    Självklart påverkade det mig och gör tragiskt nog än idag.
    Hemskt… 5 år!?

    1. Hanna skriver:

      Vilken fruktansvärd kommentar av din mor, hoppas det kom ut fel och att hon varit bra i andra lägen. Och att du kan låta det flyga iväg nån gång. Valkar är ingenting om man får leva och vara glad. Vi är människor inte barbiedockor. Vissa har lite valkar vissa inte. Det är ok!!!

      1. M skriver:

        Inte hennes egen mor utan kompisens mor…

    2. Emelie skriver:

      Åh fy!

      Jag föddes som undernärd, jag är född när jag ska vara men mamma blev sjuk när hon var i v.37, så jag fick ingen näring den sista tiden och vägde således 2,2kg. Eftersom jag inte hade något underhudsfett alls var det svårt att gå upp i vikt som liten också, så BVC sa åt mamma och pappa att ge mig extra mycket smör och grädde i maten, fick även bitar av smör/margarin att slicka på för att stimulera fettbildandet. Jag har således en förkärlek till fett i maten.

      När jag var 7-8 år skickade jag alltid av smöret från kniven efter att ha brett en knäckemacka, och en flicka hade tydligen sagt det till sin mamma. Flickan och hennes mamma pratade sedan med mig i skolan om detta och sa ”man ska inte äta så mycket smör, man blir tjock då”. Jag lyckades släppa detta för två år sedan, jag är 23 nu. Den där tjejen från min klass har lidit av anorexia och anorektiska tendenser sedan hon var 7 år gammal. Fy fan för dessa kommentarer och mammor. Jag vet att de tror att de menar väl, men fy fan för dem!

  8. SaraF skriver:

    Det finns ju någonting emellan Lady Dahmer och anorektisk bloggare. Det finns ju en hälsosam balans som väldigt många klarar av att hålla. Gillar inte hon skriverier som att alla smala egentligen lider och mår dåligt.

    Jag förstår att alla inte har genetiska förutsättingarna och att en del har det enklare att hålla sig slanka men många av oss jobbar hårt, tränar och anstränger oss för att vara hälsosamma utan att för den delen skämmas över eventella valkar, peta i sallader eller må dåligt över oss själva.

    1. wigwag skriver:

      Så länge som folk blir feta pga livsstil i välfärden är detta ett strukturellt samhällsproblem. I det perspektivet är smalhets och hälsohetts närmast att betrakta som motkrafter mot den allt överskuggande fettmaepedemin som riskerar kasta in miljontals Svenskar i onödig ohälsa. Det snällaste man kan säga om LD är väl ungefär -Att hon bara har mage…bete sig som hon gör.

      1. Elle_ skriver:

        Aneroxia, ortorexi, ätstörningar och självhat är ett strukturellt samhällsproblem. Vart tredje sjuårig flicka har någon gång försökt banta. Psykisk ohälsa kostar samhället enormt mycket pengar och all tankekraft och energi som människor lägger på att bedöma, skyla och förändra sina kroppar är en kolossal resursförlust för hela mänskligheten.
        Det snällaste man kan säga om din kommentar är att den är eh… ogenomtänkt.

        1. wigwag skriver:

          Ingen drar på sig psykisk ohälsa pga reklam med smala människor på. Eller för att det bloggas som aldrig förr om kost och motion. Det har med andra skadliga strukturer att göra. Såsom mobbing och utanförskap i skolan. Visst vore det bra om hälsohettsen, de värsta avvarterna avtog något men västvärldens överskuggande strukturella hälsoproblem är och förblir livsstilsfettman. Det är allmänbildning och det vet alla som kan nåt om folkhälsoproblem.

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg