Cissi Wallin:
Saxat från Cissis blogg.
Det brukar inte vara så populärt att slänga sig med uttryck som att man har en ”släng av någonting” – ni vet ”en släng adhd” eller ”en släng dyslexi” men kanske kan man ha en ”släng av ocd” om man har återkommande tankar av tvång som styr livet i tid och otid?
Det har vi väl alla? På någon nivå?
Jag kan inte se att det är fläckar på kranen i badrummet utan att behöva polera upp den som någon typ av anden i flaskan.
Inte heller klarar jag av att katterna har ”glurr” i ögonen utan måste omedelbart göra rent där. Alltså det kryper och kliar i hela kroppen om jag inte gör det.
Jag kan heller inte sova om det är minsta lilla gruskorn i sängen utan kör då hellre upp M ur sängen för att borsta rent eller byta lakan. Kan.Inte.Sova.Annars.
Jag kan heller inte dricka vatten som ha någon typ av smak – typ brunnsvattnet på landet. Går icke! Får köpa vatten i affären till hutlöst pris istället.
Inte heller kan jag lukta på mjölkpaket för att se om mjölken surnat.
Någonting är det med lukt och smak alltså som triggar det här konstiga beteendet…
Men så här är väl alla?
Mer eller mindre? Eller?
Dock har jag inga ritualer som jag kan komma på. Än. Eller jo. En faktiskt..
När går på toaletten – någon annanstans än hemma – så måste jag alltid kontrollera två saker.
1. Att dörren FAKTISKT är låst.
2. Att min gylf är uppdragen. Det spelar ingen roll om jag har tights eller klänning på mig som således inte har någon gylf. Jag måste dubbelkolla.
Jag har massa andra psykiska besvär, bland annat depression och ångest, men jag tror inte jag har några tvångstankar. Vet inte om det är något ”alla har”.
Jag har adhd och ångest men inte en enda tillstymmelse till ocd. Undra också om det verkligen är något ”alla” har i någon grad?
Jag kollar om min gylf är stängd ca 50 ggr per dag haha! Kan gå sekunder emellan, ibland måste jag bara kolla igen.
Det är nog det enda tvångsbeteende jag har tror jag
Jag måste tvätta händerna stup i kvarten. Eller ja, iallafall om jag varit ute/på stan/på jobb osv. Får panik av känslan av smutsiga händer, eller kladdiga händer efter lotion. Och smulor i sängen! Och smutsiga handfat! Och oordning i kylen! Och… Ja, någon släng av något verkar jag onekligen ha haha
Bacillskräck 🙂
Det kanske inte en tvångstanke men jag kan inte ”bara göra en grej”. Tillexempel om jag bara ska ställa bort ett glas från bordet och sen gå och lägga mig så slutar det med att jag puffar till kuddarna i soffan, dammar av bordet, diskar upp annan disk, plockar bort småsaker jag ser… alltså det börjar med ett 2minuter projekt o slutar med ett 20-30minuters projekt. Samma om jag ska byta typ en toa rulle så slutar det med att jag polerar kranen, damsuger, tvättar spegeln osv. Samma när jag gör ett projekt, säg virka så blir jag helt låst till det är heeelt klart och kan bara inte sluta till det är klart vilket leder till att jag får en vecka av ingen energi eller inspiration alls för jag körde på för hårt och åt upp all min energi. Ok, eh whatever. /care
I feel ya! För mig slutar det dessutom med att jag blir sjukt ineffektiv när jag skulle försöka vara smart från början. Typ gör allt med en hand eftersom jag är på väg med tom schampooflaska till soporna och bara ska fixa grejer ”på vägen”
Haha men ja, precis så!
Typ kollar att spisen är avstängd och plattången utdragen, 2-4 ggr innan jag kan gå. Sedan rycka i handtaget typ 10-15 gånger för att se att det verkligen är låst.
Omg, hög igenkänningsfaktor på den!
Samma här! Spisen, locktången och så ytterdörren, minst 5 gånger. Men även altandörren, vattenkokaren, strykjärnet (även om jag inte använt det) och kolla så att luckan till tvättmaskinen är stängd (har katt), även om strömbrytaren till den är av, kolla så att alla mediciner ligger i en stängd låda i en byrå i ett stängt rum. Osv. För TÄNK om nåt skulle börja brinna eller nåt hända med katten. Mardröm! Detta har faktiskt börjat spåra ur lite på senare tid, skitjobbigt är det.
Gud nu känner jag mig snäppet värre, min sambo blir galen på det här …
Jag har tvångstankar om att låsa dörrar.
När jag går hemifrån måste jag knacka 8 gånger samtidigt som jag räknar till åtta snabbt, typ ”1.2.3.4.5.6.7.8!” sen drar jag i handtaget och så gör jag detta totalt åtta gånger.
Fråga mig seriöst inte varför jag fastnat på detta med räkna till 8 och göra det åtta gånger, har ingen aning varför just 8 xD
Var värre förr när jag var tvungen filma proceduren med telefonen om jag var borta hela dagen. Nu klarar jag mig med knäckande xD Går i terapi för annat också så en dag kanske jag slipper detta också.
Och det jobbigaste…. om min sambo avbryter mig mitt i ”ritualen” och säger något så måste jag börja om från början med allt xD
Jag kan inte sluta med att tänka ”Vad skulle jag göra om … hände” i olika situationer. Det kan handla om vad som helst.
Sitter jag i bussen så kan jag tänka på vad jag skulle göra om bussen välte t.ex.
Vad gör jag om apokalypsen kommer?
Om jag måste vara kannibal för att överleva, vem äter jag först?
Jag vet inte, men jag tror att det handlar om att jag vill känna att jag är förberedd och har koll på läget och mig själv oavsett vad som händer.
Oh, precis som jag. Har en plan ifall WW3 skulle inträffa. Eller om jag skulle bli fast i en mataffär, vad ska man börja äta för att klara sig längst… osv osv.
WOW! Finns det alltså fler än jag som är så. Trodde jag inte. Kul att höra!
Ja jag tror jag gör det som en slags förberedelse
Är du seriös? Trodde du att du var den enda människan på hela jorden som hade sånna tankar? Jösses. Snacka om special snowflake-vibbar.
Lite så skulle man också kunna säga till alla mammor, som behöver höra att dom inte är ensamma med sina ”problem”.
Oj! Vilken onödig kommentar..
Oj ursäkta då, men jag har faktiskt aldrig hört någon annan än jag prata om att dom har såna tankar förrens nu. Brukar även kolla spisen, kaffebryggaren, ytterdörren osv flera gånger om & om igen & det där som andra här inne säger, men det verkar vanligt för det har jag hört många andra prata om tidigare. Så det var den här grejen jag reagerade på
Vet du vad S, you can’t sit with us!
Gå och dryga dig någon annanstans istället 🙂
Men är jag blind? Var skriver hon att hon bara har en ”släng av OCD”?
Jag skakar alltid mjölkpaket innan jag öppnar dom, och biter alltid av ena hörnet av mackan innan jag lägger på smör och pålägg. Men jag vet inte om det hade kliat i mig om jag lät bli.. eller om det bara är en vana haha. Sen har jag en väldigt bestämd ordning som jag diskar i. Sorterar i högar om det är mycket, så jag får en överblick och kan ta det i rätt ordning. Det däremot är väldigt viktigt och det kliar t.om. om andra gör ”fel” hemma hos mig.
Hahaha!!!! Ja biter oxå alltid av en bit i hörnet av smörgåsen. Varför gör jag det? För att markera den typ??
Jag äter aldrig sista tuggan av en macka. Ända sen jag var liten har det varit så.
Kan bara inte förmå mig!
Men har inga problem att börja på macka nr 2 trots att jag dissat sista biten på den första . ?
Jag måste alltid lämna tre bitar. Äter jag havrefras så blir det tre puffar kvar, tre chokladbitar, tre makaroner, tre ostbågar osv. Fattar inte var det kommer ifrån men jag har gjort så sen jag kan minnas.
De flesta har nog lite ritualer eller saker de känner att de måste göra. Men en person med OCD eller tvångsbeteenden känner/tror att de behöver göra saker för att inget hemskt sak hända. Till exempel räkna till trettio varje gång de går över ett övergångsställe för annars kommer någon i deras närhet att dö. Kan såklart variera från person till person. Men det är först när det blir ett hinder i vardagen och/eller orsakar väldigt lidande och ångest som det är OCD eller tvångssyndrom
Jag har ocd/tvångsbeteende. Jag blev ombedd att utmana mig själv. Utmana min rädsla över vad som sker om jag inte gör mina idiotiska saker (ja jag vet att de är helt idiotiska och störda)… Men jag måste. Mår skitdåligt om jag ”hoppar över”. Då känns det som jag skulle gå under och det enda jag tänker på är att jag måste göra det. Måste flytta koppen åt höger. Måste flytta koppen!!!
Så det slutar allltid med att jag flyttar den jävla koppen. Sen mår jag bra igen. Då kan jag gå vidare från just det och på nästa grej.
/Galning
Jag måste alltid sköljs ur glaset tre gånger innan jag ska dricka.
Och när jag dricker, alltid tio klunkar (bara om det är vatten eller mjölk)
Sen äter jag choklad kan jag bli skitsur om mannen tar ett av de fyra hörnen (fixide att dom är godare?). Stackarn, vad är det han lever med?
Alla har sina små egenheter, som synes här i kommentarsfältet. Jag har diagnostiserad OCD, bland annat räknar jag alla bokstäver jag läser i huvudet medans jag läser dem… försök läsa en bok samtidigt som ni räknar bokstäverna så får ni se hur det kan vara i huvudet på någon med OCD 🙂 (PS om jag inte räknar bokstäverna så känns det som jag tappar kontrollen över mitt liv, om någon undrar haha)
Mitt liv och hus är kaosartat! Men jag färgsorterar disktrasorna och räknar bokstäver i textade program (och använder text-tv till svenska program). Har börjat med ett nytt sätt att räkna ord: byta plats på orden i en mening, sen dela orden i grupper om två eller tre med lika många bokstäver i varje grupp. (Innebörden i meningen får ändras, men men den nya meningen måste vara grammatisk korrekt).
Carina Berg sa i något avsnitt av hennes program ”Det är kaos härinne (pekade på huvudet) så jag måste ha ordning här (pekade på diskbänken)”. Jag tror att det ligger mycket i det hos många av oss, speciellt vi som tänker och analyserar så djävulskt. Då måste det iallafall vara fysisk ordning runt omkring en.
Jag ”räknar” bokstäver. Kan inte förklara, men det hänger ihop med hur de ser ut. Till exempel är E 4, o är 1, K är 3 osv, det handlar alltså om hur många kurvor och kanter det finns. Är jobbigt om orden inte är jämna (typ ordet otur, det blir 7, då måste jag försöka tänka om det finns ett sätt att få det jämnt genom att göra vissa bokstäver till versaler).
”Räknar” även folk och saker, eller ungefär allt egentligen. Ett bord till exempel är 5 för det har fyra ben och en skiva, eller kanske 9 om det har 4 balkar under eller något. Människor är 8, huvud, armar, ben, bål. Gillar även att knipa med tårna i takt till räknandet, typ, huvud-bål (knip), armar (knip) ben (knip).
Detta har jag gjort sen jag var liten. Låter helt sanslöst knäppt när jag skriver ner det. Men det är så inrotat att jag inte ens reflekterar över det längre.
Åh! En fellow tå-knip-räknare! Trodde jag var ensam. Fan va fint 🙂
What! Vad märkligt! Vi är connected ❤
Men åh! Jag räknar också genom att knipa med tårna. Fast jag räknar stavelser. Trodde jag var helt ensam! haha
Haha åh! Vad fint! Har aldrig stött på någon annan som också räknar konstigt sådär. För mig är bokstäver med prickar (i å ä ö) 2, till och med ä och ö som har två prickar.. utropstecken och frågetecken är också 2. Och jag har en hangup på allt som är delbart med 5 så om ordet blir t.ex 17 måste jag i huvudet lägga till typ ! och en ring runt det så det kommer upp i 20.. haha. Ja. Skönt att man blir förstådd av några i alla fall ?
Dricker aldrig upp kaffet i muggen, jag kan bara inte dricka de sista 10ml. Sedan lämnar jag min mugg precis överallt, sedan letar jag efter den som sambon letar efter sina glasögon. Jag har desstom ett antal fina muggar jag varierar mellan, de står i rätt ordning i skåpet och Gud nåde den som pillar på mina muggar eller stör den ordningen! Jag har desstom färgkoordinerat en hel del i lägenheten (lakan, kläder), och det blir också lite jobbigt om det är i fel ordning. Jag brukar göra upp en mental plan i mitt huvud varje dag, och om någon eller något stör min plan blir ganska irriterrad och handlingsförlamad, vet inte riktigt vad jag ska göra i de situationerna utan blir bara frustrerad och vill gråta.
Jag jobbar i hemtjänsten, så då har jag gått en tvångstanke att kolla spisen är avstängd hundra gånger även om jag inte har använt den. Samma sak med dörrlås ?
Jag har några besynnerliga beteenden som nog kan räknas som tvångstankar:
1.Räknar alla ”vinklar” på saker i ett rum upprepade gånger i huvudet. Har typ ett speciellt system, där t.ex ett fönster är 5 vinklar och ett element är 3.
2. När jag åker bil så tänker jag att bilen har två ”vingar” som ska gå under alla stolpar (lyktstolpar, staketstolpar, reflexstolpar osv), så sitter jag och spänner skinkorna som att jag styr ”vingarna” med röven haha.
3. När saker är asymmetriska (typ att madrassen ligger snett på sängen) så får jag obehag i tårna som kan driva mig till vansinne.
4. När jag ska fylla ett glas med vatten så MÅSTE jag först fylla lite och hälla ur det, och sen fylla igen. Annars kommer någon i min familj att dö.
När jag sammanfattar det såhär så inser jag att jag fan inte är frisk i skallen 🙂
Alltså igenkänning på bilskinkorna ??? Jag har grav OCD i nuläget gällande hygien och bakterier men har även haft mildare tvångstankar när jag var yngre; bl.a att jag ”åkte slalom” mellan lyktstolpar genom att spänna skinkorna när jag satt i bilen ??? Sååå sjukt att man inte har varit ensam om detta hahah
Samma med skinkorna här! Trodde det bara var jag. ?✋?
Men åh, har äntligen hittat jämlikar ?
Tänk vad sjukt om vi alla skulle ta en roadtrip ihop med våra magiska styrskinkor?
Jag gör precis samma rörelse fast till musik! Som för att klappa takten, typ. (Varför??)
Jag med!! Andra stampar takten med foten eller klappar med handen. Jag spänner skinkor 🙂
Åh bilgrejen, fast jag kniper med foten!! Och din vinkelgrej låter lite som mitt räknande, fan vad sjukt att det finns andra som gör liknande.
Måste alltid kontrollera att ytterdörren är låst innan jag går och lägger mig. När jag hade kille och jag hade somnat medan han var ute på något, så gick jag alltid upp och kände på dörren när han väl kommit hem och hade gått och lagt sig.
Jag känner alltid på dörrhandtaget så att ytterdörren är låst innan jag går till sängs. Jag började med det efter att vi en oinbjuden gäst en natt (för att dörren stod olåst). Inget hände egentligen – personen vände och gick så fort hen såg att min sambo var vaken (jag sov och missade allting). Däremot går jag inte upp ur sängen och dubbelkollar dörren om min sambo kommer hem efter att jag har somnat (jag sover ju som en stock och märker aldrig när han kommer hem).
Alltså det är ju skillnad på att ha sina invanda ritualer och att verkligen ha tvångshandlingar. Jag har levt med ocd sen jag var 4 år. Tog äntligen tag i det när jag var 30 och väntade mitt andra barn. Jag kände att jag inte kunde vara en bra mamma om jag inte kunde vara närvarande. Vilket jag inte var i mina ritualer. Har man riktiga tvångshandlingar så innebär ritualen ångest. Ångest om man låter bli. Ångest om den inte blir rätt. Ångest när man har behövt göra om det tio gånger. Ocd är ett rent jävla helvete.
Tack och lov blev jag otroligt hjälpt av kbt-terapi. Jag är så oerhört tacksam över att jag nu kan leva ett rätt så normalt liv.
Men Ja, man kan ha olika grader av ocd. Det finns skattningatabeller för sånt som man gör hos terapeuten.
För mig måste allt vara jämnt. Eller det var så förr, när jag var yngre, medan jag idag kan förlika mig med att det känns jämnt. Ibland kan jag till och med strunta i det helt, om jag måste bete mig bland folk och så. Fast det är svårt… och även om jag inte alltid måste utföra handlingarna längre, så går tankarnas tramp i mitt sinne, som ändlösa härars steg. Heela tiden.
Typ såhär:
Ligger stången rakt över axlarna när jag kör knäböj så att belastningen blir liksidig? Står jag rakt med fötterna bredvid varandra och lägger jag lika mycket tyngd på båda hälarna? Har jag symmetrisk styrka eller är det någon sida som kompenserar i något moment av rörelsen? Kramar jag stången lika hårt med båda händerna? Är armbågarna lika långt framskjutna? Är skorna ojämnt snedtrampade så att jag istället borde köra barfota? Ligger hästsvansen rakt över ryggraden? etc etc etc.
Det kan lätt ta mig 30 min att mecka mig igenom 3 set, varför jag numera är en sån där hurtig typ som hänger på låset 05 =) för att visa hänsyn och sånt där, ni vet.
Sina olater tycker jag man jobbar på privat, och i övrigt anpassar sig för att de inte ska gå ut också över andra. Men det är svårt, när den där känslan som mer är som ett vakuum kommer över en, och det känns som att tiden kommer stå stilla tills jag har rättat till det som är ojämnt och den kan gå vidare igen. Och så sitter man och gnuggar pekfingerknogarna mot bordskanten i 4 timmar, för att man råkade slå i den högra när man skulle resa sig, råkar ta i för mycket när man ska jämna ut det med vänstern så man måste trycka ner högern mot kanten en gång till så det blir rätt, men så blir det aldrig det =/… heh
Nån som blivit av med skiten? =)
Vet inget om ifall det finns olika ”grader” av det, men har levt ihop med en Ocd-person och det var väldigt långt ifrån att bara tycka nått var obehagligt eller lite störande. Vardagen var (och är för honom fortfarande) ofta ett helvete och följdproblemen (socialt umgänge, mat, jobb etc.) många.
För den illa drabbade så kan jag tänka mig att det säkert känns jobbigt, när det bagatelliseras genom att få beskriva små egenheter. Som att säga till en självmordsbenägen att man är deprimerad för att en nagel flisat sig.
ljudvolymen på tv:n måste vara jämna tal – och Gud nåde den som lägger på 13. Då skriker jag”EN UPP ELLER EN NER!!”
Vad sjukt det kändes att läsa din kommentar haha! Jag uttrycker mig nästan precis likadant när det gäller tv-volymen (och radiovolymen i bilen) ”En upp eller ner!”
Hahaha, men det är väl självklart att ett udda tal låter sämre än ett jämt?!
Jag har alltid så länge jag kan minnas haft OCD, men i min ungdom var jag ovetande om diagnosen – kunde sitta timmar framför datorn och läsa om olika sjukdomar jag trodde mig ha, och när jag sedan fick en fysisk åkomma var det bara ett bevis på att jag hela tiden hade haft rätt.
Och under en stark kortisonkur peakade min ångest och således min OCD. Kan bli rätt illa till mods när man trivialiserar över det här. De här tankarna man har raserar och upptar hela ens liv, lägger ett grått meningslöst filter över hela tillvaron man får till och med ångest av att glömma bort sin ångest.
Och det här att man kontrollerar saker såsom låsta dörrar och om spisen är avstängd är ett patetiskt försök att förlägga ångesten utanför sig själv, man blir av med den för stunden men den kommer tillbaka med större kraft ju mer rigid kontrollen blir.
Jag lider inte så mycket av det idag. Jag har dekonstruerat och plockat ner hela mitt psyke. Att ta bort ritualerna successivt i små försiktiga steg har gjort stor skillnad – det kan handla om att skippa kolla spisen den 4 e gången osv. Vi har oerhört vanestyrda och detta går att programmera om. Nu går jag ut utan att kontrollera. Det känns inte alltid bra men jag vet att ångesten ligger inom mig själv och det är okej. Ångest är djupast sett en rädsla för ingenting, det är det man inser när man besegrar den att den var just ingenting.
Så bra kommentar! <3
Jag har ganska svår OCD, finns en video av ”rhett & link” på you-tube som heter OCD-song, det där är en milf beskrivning av mig! Håller på att driva alla i min närhet till vansinne och det är superjobbigt!!
Apropå skumma saker vi har för oss, är det någon som har synestesi? Tog mig år innan jag kom att det var det jag hade samt dyskalkyli som gjorde matten till ett helvete.
Har både synestesi och dyskalki, jag med ✌?
JAG!!! Både synestesti och dyskalkyli! Dyskalkyin upptäcktes för några år sen under något test i skolan när jag inte kunde komma ihåg siffror. Rätt skönt att få på papper. Synestesin upptäckte jag själv förra året när jag frågade en kompis om ”hon tyckte sitt namn var lila eller om hon såg det som en annan färg?” Och hon tittade på mig som om något var fel. Haha. Synestesi är dock rätt kul tycker jag
Jag gillar min synestesi, den är rätt skön men den kan nog bli jobbig för dem som typ alltid känner smaker i samband med vissa ord eller färger. Jag ser inte så mycket färg i hela ord men väldigt mycket i namn och i siffror och färgen på första bokstaven i namnet färgar ofta hela namnet. Sen ser jag alltid året som en stor cirkel med januari högst upp i mitten och jag liksom går ovanpå cirkeln allteftersom året går. Samma sak med veckor men där är lördag och söndag högst upp och så resten av veckan lite oval underr helgen. Alltid sett det så.
Skönt att du fick dyskalkylin diagnosticerad för man visste inte vad det var när jag gick i skolan bara på 80 & 90-talet. Kämpade som fan med matten, kände mig helt dum i huvudet, men var duktig i alla andra ämnen men matten drog ju ner alla betyg. Och lärarna hjälpte inte alls, bara lärde ut på samma sätt till alla och jag fick aldrig någon ordning på det. Där kan jag känna att jag kunde haft en helt annan karriär idag om jag fått hjälp och vetat vad dyskalkyli var. Så mycket som jag är intresserad av och velat jobba med kan jag inte för jag klarar inte matten.
Jag gillar också min synestesi! Världen är mer färgglad för oss syntesteser ju 🙂
Det har ställt till det för mig ibland dock. Som frisör har ju varje nyans en siffra. Guld tex hade siffran 3. Brun hade 7. För mig är 7 gul. Så när en kvinna ville ha guldfärgade slingor så tog jag nyans 7. Vilket var ju brunt ? Min lärare frågade mig vad som hände men hon köpte inte min förklaring…
Åh jag har också synestesi! Jag ser siffror, vissa bokstäver, veckodagar och månader i färg. Det ställer till det ibland ?
Jag med… ser dagar, månader och årets årstider i färger. Det finns ett namn för det alltså?
Japp 🙂 googla så hittar du massa om det!
Om man ser på nivåerna som det är för de Hemmasnickrade ”diagnoserna” som snurrar runt idag så har jag typ haft allt. Hade även en släng av problem med prostatan i förra veckan trots att jag är kvinna…
Helvete vad märkliga grejer ni pysslar med hemma på kammaren allihopa. En annan kollar att ytterdörren är låst innan läggdags. Inget mer med det.
Eller hur. Kollar dock även spisen en extra gång om jag har använt den innan jag går ut.
Ja, den vanliga är ju att kolla så kontakter är utdragna (kaffekokaren, mixern eller radion), spisen är avstängd och att dörren är låst.
Vet inte hur jag ska beskriva det lättast men, vi tar ett exempel: Ser jag en blomma stå ensam någonstans så är det som att jag måste plocka, stampa, ta sönder den.
En målad tavla som hänger på väggen – måste stryka med handen över den.
Det är som att något inom mig säger att ”gör det… Du vill göra det” och då gör jag det. Inga stora grejer alltså, haha. Det handlar mestadels om småsaker men ändå som att något säger att åt mig att jag måste göra det där för att få en… ”tillfredställande känsla” i kroppen.
Åh, svårt att förklara men hoppas någon förstod.
Och nu inser jag att något inte stämmer med mig, haha.
Jag hade en liten hangup på ytterdörren; om jag verkligen låst/kollat ordentligt att den VAR låst när jag gick hemifrån. Hände ibland att jag fick gå tillbaka (långt!) och kolla igen både två och tre gånger. Hittade dock ett tips som hjälpte mig: Att säga halvhögt för mig själv: ”NU känner jag att dörren är låst.” När jag känner att den är det, alltså. Då blir det ingen ritual och ingen tvekan halvvägs till jobbet för mig.
Hahaha det gör jag varje dag när jag låser. Då när jag vrider om nyckeln så säger jag högt och bestämt för mig själv ”Låst!”
Barnen står och glor på mig som fån varje morgon eller säger till om jag glömde säga låst ?
En sak som jag gör när jag kör är att ”hoppa” (knipa) med röven när jag kör förbi lyktstolpar för att ”hoppa över” dem… och så räknar jag galoppsprång mellan stolparna, hahaha. Märks det man är hästtjej? ?
Haha samma här! Varvar dock skinkorna med tå-knip beroende på vilket humör jag är på 😉
Jag har dermatillomani, jag trooor det räknas som ocd? För jag måste göra det, ibland kan jag stå i flera timmar. Det gör ont men det gör liksom ”ondare” om jag låter det vara, svårt att förklara
Jag lever med en person med lägre gradens ocd & det är inget man har ”en släng” av. Antingen har man det eller inte. Om du måste kontrollera att dörren är låst i samband med ett toabesök på kvällen är det ingen tvångshandling/tanke utan mer sunt förnuft. För jag gissar att du kan kolla dörren en gång & sen är det bra? Min person har en ritual innehållandes två grejer hen kollar varje kväll, det tar minst 20 minuter & x antal ”kollningar” av dessa två saker innan hen kan lägga sig. Oftast behöver hen även gå upp & göra om det 1-2 ggr till innan hen kan slappna av. Det är otroligt frustrerande, enerverande & jättejobbigt att se den man älskar kämpa med (mot?) ocd, att hen är en slav under den panik som uppstår om hen inte kan/får utföra dessa ritualer.
Usch ja ocd är ett helvete. Kunde ta mig en kvart att komma bort från låset på dörren om kvällarna. Och 40 min att komma hemifrån eftersom jag gick tillbaka så många gånger. Usch den ångesten. Det är en jäkla kamp. Men har din person sökt hjälp? Jag gick i kbt-terapi. Jag är så lycklig för det. Har fått mitt liv tillbaka. Jag kan få återfall ibland och det ett ständigt jobbande på sitt tankesätt men jag kan absolut leva normalt.
Jag själv lider av OCD (tvångstankar, kontrolltvång och katastroftankar). Detta har gjort mitt liv till ett helvete där vissa perioder är ett totalt mörker och tvången gör att jag inte kan ta mig utanför dörren. Tvången har inneburit ett lidande för både mig och min man och vänskapsrelationer har gått i kras.
Jag har gått i terapi men tankarna är ständigt närvarande, med skillnaden att jag nu kan sortera vad som är tankar och vad som är verklighet.
Jag blir så oerhört ledsen OCD förminskas och skämtas om då detta kan resultera i ett oerhört lidande för många personer. Det handlar inte om att man tycker något bara är obehagligt, utan vi snackar ångest och beteenden som påverkar ens vardag till den grad att man knappt kan leva ett ”normalt” liv.