YogaGirl:
Aldrig tidigare har jag följt en annan människas graviditet med ett sådant engagemang på sociala medier som jag gör här.
Jag vet inte vad det är med just denna – kanske att hon vill föda bebisen hemma i en pool, kanske för att det är just YogaGirl? Who knows…
Allt hon vill är att bebisen ska få födas hemma ifred (undisturbed) men bebisen verkar vilja någonting helt annat. Hon verkar helt sonika inte vilja komma ut alls.
Att hon vill föda sitt barn ”undisturbed” är lite lustigt faktiskt – alltså själva ordet – för jag vet några som inte kommer vara ”undisturbed” och det är grannarna.
Man får ju hoppas att de givit dem ett heads up för annars kommer de kanske tro att Dennis håller på att mörda sin gravida fru.
Kan vara läge att sätta upp en sån där lapp – ”Vi ska ha fest så säg till om vi blir för högljudda” men istället för att skriva det så kommer det stå ”Vi föder barn och KOMMER vara högljudda och kan nog tyvärr inte göra mycket åt det. Men ni kan få en finfin pool som kompensation när vi är klara”. ?
Hur länge kan man gå över tiden i Sverige innan man blir igångsatt? Jag undrar om det är samma över hela världen…
YogaGirl är mer än en vecka över sitt ”due date” och vill verkligen inte bli igångsatt på BB utan målet är fortfarande att föda hemma utan besövning.
På samma gång som jag respekterar henne för det så kan jag inte låta bli att tycka att hon är absolut GALEN! Ju längre bebisen är kvar i magen desto större blir den ju. Snart kommer det vara som att försöka snyta ut en Sankt Bernhardshund ur röven! (Vem sa detta underbara citat först?) ?
Jag skulle gärna bära barnet i magen men någon annan får MER än gärna föda det åt mig så jag slipper. En förlossning skrämmer mig mer än någonting annat.
Jag undrar om det har någonting med min valda barnfrihet att göra? Det hoppas jag verkligen inte…
Kan man göra någontign åt förlossningsrädsla? Är det som vilken annan fobi som helst? En högt befogad fobi skulle jag vilja kalla det men ändå.
#komutnupoppisbebisen
Att föda barn betyder inte per automatik att man skriker för kung och fosterland. Jag skrek ingenting, för mig var det bättre att lägga den energin på att krysta.
Var det inte Katie Holmes som inte fick skrika under son förlossning för Tom Cruise för att inte sprida negativitet till bebisen? Jag kan tänka mig att jag skulle låta som Lilla ‘Nöboll när hon badar. Då låter det som att man håller på att flå henne levande. ???
Va? Seriöst? Det låter ju helt sjukt! Det är ju den som föder som får välja hur mycket eller lite det ska skrikas…
Jag skrek av smärta så det stod härliga till. Inte skräckisskrik utan mer vrål.
Det är olika i olika kommuner här i Sverige (hur lång tid man får gå över), så vad son gäller sär Yoga Girl är har man ju ingen aning om.
Förlossningsrädsla kan man gå i terapi för, och man kan väl också begära kejsarsnitt?
Har fött två barn utan att känna någon rädsla alls, men nu när jag ska ha 3:an är jag livrädd?! Vet ikke varför, kanske har det med åldern att göra 😉
Helt galet att välja kejsarsnitt (enl min mening). Kejsarsnitt är verkligen ingen ”Walk in the park”. De flesta tycks tro att ks är en enkel utväg, det är det inte!
(Nu är detta inte en kommentar till dig personligen utan ett reaktion på det du skrev)
Inte alls galet tycker jag 🙂 jag valde det, ångrar inte en sekund.
Föda vaginalt är en walk in the park då? Nä
Nä det skrev jag inte. Bara det att folk i allmänhet tror att ks är en enkel utväg, vilket det absolut inte behöver vara.
Jag har fött två barn med planerat KS pga förlossningsrädsla och var väl medveten om att det inte var nån walk in the park och att det även kunde uppstå komplikationer via en sådan förlossning. Däremot, trots otaliga aurorabesök, var det beslutet det absolut bästa för mig och jag kände mig trygg under min förlossning och visste att det fanns över 10 pers i rummet som såg efter mig. är väldigt glad att det faktiskt finns möjlighet att få ett KS vid extrem rädsla för vaginal förlossning (nu snackar vi typ panik av tanken).
Tyvärr varierar ju bedömninsgrunderna eller tolkningarna av dem väldigt i olika regioner.
alltså INGEN tror att det är no biggie att skära upp magen, ingen! Du kan inte gå igenom graviditeten i sverige utan att få reda på exakt hur livsfarligt och dåligt det är med kejsarsnitt (tills du är i vecka 34 och de konstaterar att moderkakan lagt sig bekvämt i vägen för utgången och du måste få kejsarsnitt, då är det inga problem, inget farligt och det bästa du kan göra)
har gjort ett av varje och kejsarsnittet var för mig underbart. kände mig som jesus på korset (fast på ett eh positivt sätt) och jag var med hela tiden, visserligen jättehög men verkligen närvarande. det var jag inte när jag födde vaginalt, minns inget från min vaginala förlossning. så sluta tro att alla som vill föda med kejsarsnitt tror att det är enkelt, en hel omvärld inklusive sjukvård talar nämligen om för dom hur farligt och dumt det är.
Så skönt att läsa. Har också extrem rädsla för att föda (kallas tydligen tokofobi..tokigt!) och är sååå trött på folk som ba ”MEN DU VET VÄL ATT DET OCKSÅ GÖR ONT?! DU KAN INTE GÅ!!! BARNET KOMMER DÖÖÖÖ!! DU FÅR ETT JÄTTEFULT ÄRR!!! DU BLIR INTE SMALARE BARA FÖR DET!!!” Så trött på att höra det, som om jag var ett jävla barn som inte kan läsa. Min partner är läkare, jag är väl medveten om riskerna som ett kejsarsnitt innebär, men för mig är det kejsarsnitt eller inga barn alls…
Många tänker inte på det eller får information till sig att man efter kejsarsnitt kan få mycket ärrvävnader innuti buken och mycket besvär relaterat till detta.
Har du själv genomgått en graviditet i Sverige och tagit upp kejsarsnitt? För isåfall borde informationen varit omöjlig att missa. För mig var det superkonstigt att först ha gått i samtal för förlossningsrädsla och blivit matad med hur extremt jättefarligt det är med kejsarsnitt för att sen dagen efter när de konstaterat att jag inte kan föda vaginalt denna gång få veta att kejsarsnitt är så bra, så enkelt och att jag inte behöver vara orolig. Sen en annan sak som jag tänkt på när jag nu kan jämföra, före och efter snittet fick jag extremt bra information om vad jag skulle kolla efter, hur jag skulle sköta ärret och mig själv osv osv men efter den vaginala förlossningen var det ingen som tog upp liknande saker. Som om det var lättare att prata om bukärret för att det inte satt i snippy!
Ja. Och hur mycket information får man inför en vaginal förlossning? Noll! Att man spricker vet de flesta men man riskerar även framfall (livmodern som typ ”faller” neråt, att slemhinnorna ur fittan kommer ut och bara hänger i trosorna typ, inkontinens, förstoppning, tarmproblem, bryta svanskotan etc etc. Går du runt och berättar det för alla gravida eller litar du på att de kanske kan läsa eller fråga läkare? Eller är det bara vi som vill ha KS du känner att du behöver upplysa och om ja, varför? Alla vet att en graviditet innebär risker.
Jag har också en helt extrem förlossningsrädsla. Hade aldrig någonsin vågat föda barn. Tänk att i 9 månader veta att man snart kommer att bli halvt ihjälslagen av en förlossning. Usch, får ångest av tanken!
Namn behöver absolut inte bli halvt ihjälslagen av en förlossning. Även om jag kan relatera till känslan 🙂
Det finns en bok som heter ”Föda utan rädsla” eller nåt sånt, som dom tipsade om på mvc. Jag var aldrig orolig inför fl, men har hört att folk som är det och har läst den boken, tycker att den är jättebra! Annars kan jag bara säga, som jag sagt tidigare, att det är det coolaste som finns att föda barn! Skulle utan tvekan kunna göra det igen, om jag bara slapp själva graviditeten och första bebistiden 😛
Jag läste den precis! Ska föda vilken dag som helst och har gått från lite orolig till ganska peppad!
Vart ska poolen stå? Konstig fråga kanske men hur ska dom tömma den sedan?
Haha det behööver faktiskt inte bli högljutt. Min förlossning var faktiskt ganska lugn och harmonisk (om man nu kan kalla det harmoniskt för det är ju samtidigt helt jävla galet). Hörde inte heller någon på avdelningen som skrek. Hon verkar ju vara en ganska lugn person, som även mediterar, så det kommer nog vara en ganska tystlåten förlossning :p
I Sverige ser det olika ut men ca 2v kan man gå över tiden innan de vill sätta igång en. Absolut max är väl 3 tror jag? ?
Rachel såklart ?
Finns terapi man kan få när man är gravid, aurorasamtal heter det. Ska hjälpa väldigt bra!
Är också livrädd för förlossning. Inte så mycket smärta och så, det kan man ju få hjälp och bedövning emot, utan för komplikationer och skador.
Nu är jag också frivilligt barnfri men om det nu skulle ändras och jag ändå väljer att få barn så skulle jag absolut vilja ha kejsarsnitt.
Samma här!
Åh fy tycker helt tvärtom! En himla bukoperation när man är VAKEN??? Är livrädd för snitt.
Min erfarenhet är att vaginalförlossning är sååååå mycket bättre än snitt. Har själv tyvärr behövts snittas 3 gånger (av 4 förlossningar) och skulle mycket hellre ha födit vaginalt.
Planerat snitt skiljer ju sig från oplanerat.
Jag har 1 planerat och 2 akutsnitt, så jag vet nog hur snitt kan gå till…
Jag blev igångsatt på 17 dagen över och dottern kom cirka 1 dygn senare med akut kejsarsnitt. Lillasyster kom med planerat snitt 3 dagar innan BF. De säger 14 dagar över, sen så börjar man försöka få igång det med typ hinnsvepning eller liknande.
Min barnmorska berättade att dom har slutat med hinnsvepningar, därför att det inte finns några bevis för att det faktiskt fungerar. Det enda man är säker på att det orsakar (i många fall, inte alla) är nidvärkar – alltså att det känns som värkar, men värkarbetet har inte satt igång alls ännu. Vissa har gått över veckan med nidvärkar – vilken mardröm! Allt enligt min barnmorska alltså, när jag frågade om hinnsvepning 😛
Elsa Billgren gjorde hinnsvepning o då kom förlossningen igång. Så fint hon nu är frisk. Tycker mycket om henne. Har verkligen en toppen blogg o verkar vara en mycket generös människa. O Pontus är ju så fin. Bebben har fått toppenföräldrar.
nej nu måste jag nog sluta läsa den här bloggen, drömde i natt att jag brottades med anna book för att hon hade avslöjat att blondinbella var gravid………. hjälp mig. lol.
???
Håller med övriga, en förlosssning innebär inte automatiskt skrik bara för att det är så i filmer. Jag skrek ingenting under min förlossning och då hade jag varken lustgas eller eda.
Boken har erbjudit Läckberg och Saliba sin hjälp med deras nya investmentbolag…
Men va? Skicka en bild! Snälla! ?
Found it =)
Har 4 barn alla igångsatta, av olika anledningar, grymtade mest som en gris. Men att föda i en pool, aldrig jag ville ha trygghet av barnmorska och att det fanns läkare på plats, tur vi är olika.
Jag säger också att en förlossning inte alls, per automatik, är högljud. Jag var typ knäpptyst under bägge mina. Alla hanterar smärtan på sitt sätt. Det gjorde hemskt ont men var det största jag varit med om och jag hade gärna gjort det igen! Hela processen är så otroligt häftig, från första värken till första dygnet på BB ❤
För mig är de tvärtom, hatar att vara gravid älskar att föda barn ? Men andra gången var helt klart lättare än första men ändå, det är en sån power känsla när det väl är gjort och det är lätt det häftigaste jag någonsin varit med om ??
Jag fick mitt första barn i juni förra året och ska ha nästa i augusti. Första förlöstes tyvärr med kejsarsnitt och min enda rädsla inför kommande förlossning är att det inte blir någon naturlig förlossning där heller. Jag kände mig väldigt snuvad på hela upplevelsen sist och blir det så nästa gång också behöver jag nog banne mig terapi efteråt… ?Intressant att man kan se så olika på det.
Jag födde vaginalt och känner mig ändå snuvad på upplevelsen, känns inte alls som att jag fött mitt barn då det 1. slutade i sugklocka och 2. jag minns typ ingenting.
Alltså en grej som jag funderar på varje gång någon nämner att bada under förlossningen. När man föder barn brukar man bajsa lite…och vad händer om man bajsar i en pool? Jag själv har bf idag, och en sak vet jag! Jag kommer definitivt inte bada i alla fall ?
Jag tror man får en liten håv att fiska upp bajskorvarna med! Eller är det filmsanning kanske..?
Jag badade fram tills det var dags att krysta ut barnet, då fick jag gå tillbaka till sängen. För mig var badet effektiv smärtlindring (och inget bajs kom i det läget).
Det är långt ifrån alla som bajsar (beror ju på om det står någon avföring i tarmen vid tillfället eller ej) och om så sker så är det ju vid själva krystarbetet (sluttampen av förlossningen) Oftast bara man vid själva värkarbete (när man håller på att öppna sig) och då i smärtlindrande syfte. Så bajs i poolen eller badkaret är inget större orosmoment.
Äsch bebisar bajsar ju i badet hela tiden. Det är väl inte hela världen?
Jag födde första barnet med epidural och lustgas och det var ju typ en rolig upplevelse. Andra kom så snabbt att vi inte hann med epiduralen så spenderade den timmen med mannen i ett brottargrepp fullkomligt vrålandes. Tror ingen av oss vill uppleva en förlossning utan smärtstillande igen.
Alla ni som säger att ni var tysta – HUR?! Alltså, jag vrålade som en jäkla avgrundsdemon under min fl, hade ont i halsen i flera dagar efteråt! Barnmorskan sa till mig att försöka fokusera krafterna inåt, och det gjorde jag, men det där jäkla vrålar gurglade sig allt upp genom strupen på mig iaf! ?
Skrattade rätt ut när jag läste detta! Min bm sa exakt samma sak, men jag lyssnade väl sådär. Nu väntar jag nästa i Juli och ska försöka vara tyst som en mus bara för det! 😀
Åh, förlåt men jag skrattade när jag läste din kommentar, ser framför mig dessa avgrundsvrål. Inget lilla menat!
Man hanterar väl smärtan olika. Jag hade inte någon smärtlindring men skrek inte. Men jag hade överjävligt ont men för mig fungerade det bättre att vara tyst. Jag har alltid varit så, när jag gör illa mig skriker jag inte. Jag kan jämra mig lite eller stöna lite men inte skrika. Så jag hade inte inställningen att jag absolut inte skulle skrika, det bara blev så.
Hahaha…..jag vrålade också som en sinnessjuk kvinna…tror jag spräckte blodkärl både i hals och ögon ???
Sen så insåg jag att det gjorde ju inte så jävla ont och då lyssnade jag på bm och vände skriken inåt istället och det fungerade för två krystvärkar senare var liten ute.
Tror för mig var det hela lite psykologiskt…jag blev inlagd på måndag natt då jag läckte vatten, vart igångsatt på tisdag kväll och det hela satte igång på onsdag morgon, sen jag fick inte epiduralen jag bett om och lustgas erbjöds inte heller.
Så hela min vision om hur det hela skulle gått tillväga gick ju helt åt pipsvängen…jag skulle ju bada hemma, kolla på film, sen åka in och få epidural…
Tur var hade jag en enormt bra förlossning.
Hahaha sån igenkänning på din kommentar ?
En del har svinont, andra inte så värst.
Alla är olika.
Jag är förlossningsrädd men har fött 5 barn ÄNDÅ. Haha! Men jag är lite tokig också. 🙂
Att skrika eller inte skrika är något man inte kan bestämma innan. Det bara kommer, som något avgrundsvrål – men så är det kanske inte så konstigt OM man skriker, man trycker ut en människa ur ett litet hål. Det känns… 😉
Jag bor i Göteborg och gick 20 dagar över tiden, födde en flicka som såg ut att vara en månad gammal. Jag har hört att man nu blir igångsatt efter två veckor i västra Götalandsregionen men det är olika i olika landsting. Jag trodde aldrig min bebis skulle komma ut faktiskt och barnmorskan sa att det var en normalstor bebis där inne men när hon kom ut fastnade hon och vägde nästan 5kg. En riktigt jobbig förlossning, fast vilken förlossning är inte det, och fast jag inte trodde jag skulle skrika gjorde jag det i högan sky!
Samma här fast födde i Skåne. De sätter inte igång en om de har fullt på förlossningen. Då får man snällt vänta några dagar till ?
Menade inte fullt utan mycket att göra (vilket de typ har hela tiden på grund av resursbrist).
De personer som kantat min väg i livet, som frågat mig om hur en förlossning är… har jag svarat att det är själva värkarna som är värst… inte utdrivningsskedet.
Efteråt höll de med mig.
Typ som njursten, som kommer och går… fast fram. (Japp, varit med om båda.)
🙂
Håller med! Värkar och njursten är fan överjävligt. Utdrivningen upplevde jag mest som ”ont skönt” för då visste jag att det var över snart.
Jag också haft njursten. Men gallsten var mycket värre. Innan dom kom med morfinsprutan ville jag dö. Jävlar vilka smärtor. Tur att gallblåsan nu är borta. hur klarade sej folk för i tiden. Tur att det finns mer hjälp o få nu.
Jag var rädd för att föda och rädd för kejsarsnitt, men när jag blev gravid så accepterade jag mitt öde, insåg ju att jag inte kommer undan. Så ju närmare förlossningen jag kom desto mer peppad blev jag. Tänkte ”har alla andra klarat det så ska väl jag också klara det”.
Det blev kaos och akut snitt tillslut och sa då att jag aldrig ska bli gravid igen, men man glömmer smärtan och allt det jobbiga rätt fort. Andra gången planerat snitt.
Precis så var det för mig med, att jag var förlossningsrädd (har varit det så länge jag kan minnas), men när jag blev gravid så försökte jag tänka bort min rädsla och tänkte precis som du ”om alla andra klarar det ska väl jag också göra det”. Jag upplever min förlossning som väldigt traumatisk och självklart tog inte edan heller så jag fick ingen smärtlindring. Jag trodde på allvar att jag skulle dö och hade sån dödsångest. Detta har gjort att jag inte vill ha fler barn. Jag har nu efteråt varit och pratat med en aurorasköterska och hade väl hoppats på att hon skulle kunna lugna mig lite, men det blev tvärt om. Hon sa i princip att om jag kommer ändra mig om några år och vill ha barn så kommer jag antagligen inte få beviljat snitt och om jag skulle få det beviljat så kommer jag få det beskedet sent. Detta gör att jag absolut inte kommer skaffa fler barn. Hade hon sagt att om jag skulle bli med barn så får man gå på samtal och att man får besked innan det är för sent för abort, så kanske jag hade vågat om några år, men ångesten på att enbart tänka på att få besked när det är för sent för abort att de inte beviljar kejsarsnitt gör att jag inte kommer våga chansa på att bli gravid igen. Kan säga att jag gladeligen hade betalat mellanskillnaden på en vaginal förlossning och ks, bara jag hade blivit lovad snitt, men så funkar det ju tyvärr inte här.
Får de verkligen neka kejsarsnitt om du kan motivera så starkt att du vill ha det?
Vet inte om du bor i Stockholm men jag fick det beviljat utan problem, dessutom redan innan vecka 12 (fick tyvärr ett MF men hann få snittet beviljat innan det). När jag blev gravid efter det gick jag till en annan Mvc och även där fick jag beviljat snitt direkt.
Enligt hon jag var hos så får man inte snitt för att man är rädd för smärtan utan det dem istället kan ”hjälpa till med” är att man får en igångsättning och att de lägger edan innan dess så att de vet att den tagit. Det beskedet lugnade mig inte ett dugg. Är inte heller enbart rädd för smärtan utanför att det ska bli komplikationer för både mig och barnet. Bor för övrigt i Göteborg. Har hört att det är olika svårt att få igenom KS beroende på var man bor.
Det är förjävligt att det ska vara så, men precis samma ”råd” fick förlossningsrädda jag inför min andra förlossning. Detta var i Malmö. Jag fick inte beviljat något snitt, trots att mitt första barn föddes under en mycket komplicerad förlossning när hon nästan dog av syrebrist.
Jag hade tagit med mig vetenskapliga artiklar till mitt samtal för att visa att det minsann kan vara bättre för barnet att födas med kejsarsnitt när det gäller syrebrist. Jag sket i smärtan efter operationen eller att jag inte skulle kunna lyfta bebisen, jag ville bara veta att det faktiskt skulle finnas en levande bebis att lyfta efter förlossningen.
Nu blev min andra vaginala förlossning bra, och allt gick väl, men det är galet orättvist att det ska vara så olika i olika kommuner och att den här barnmorskan satte stopp för din familjebildning. Jag blev jättearg av att läsa detta, att de inte tar din rädsla på större allvar!
De gör en medicinsk bedömning. Tror inte rädsla är ett medicinskt tillstånd (men är inte säker). Däremot kan de inte neka dig om du har ångestproblematik eller suicidalrisk. Jag pratade med en psykolog efter min förlossning som var traumatisk och hon var fantastisk. Hon sa också att även om jag kände mig bra kunde problemen komma tillbaka vid en ny graviditet och då var det bara att kontakta henne. Nu är jag mer rädd för KS men eftersom jag har en ångestproblematik sedan innan antar jag att de tar mitt tillstånd på allvar. Jag hade tillexenpel med mig en lapp om att jag behövde eget rum (på grund av min ångest och att jag ballade ur av bar tanken att min man skulle lämna mig ensam med ett barn). Min bm sa att det inte spelade någon roll och att jag fick ta det som det kom (vilket gav mig så sjukt mycket ångest att jag hoppades på missfall i vissa mörka stunder). Min psykiatriker fixade dock intyg och han såg det som en självklarhet. Han tyckte inte man skulle belasta nyförlösta kvinnors psyke i onödan då en förlossning är tillräckligt omvälvande. Min bm tyckte mest att man fick ta sig i kragen och hade noll förståelse. Jag fick be henne om att få prata med en psykolog 5 ggr innan hon skickade en remiss och då vägrade jag i princip gå där ifrån om hon inte skickade den.
Med detta sagt handlar det dels om vilket landsting du tillhör, dels vilken person du träffar men framförallt om hur mycket krav du ställer. Jag har snurrat runt i psykiatrin så många vänder att jag vet hur mycket man behöver stå på sig och det underlättar (även om jag inte önskar någon det). Men stå på dig! Be om att få träffa någon annan. Säg att du kan vänta/ta återburits med kort varsel.. vad som krävs. Men som min psykolog sa.. en dålig förlossning och rädsla ska inte vara anledningen till hur många barn man väljer att skaffa.
Anonym: Jag har svårt att tro att en psykolog kan hjälpa mig komma över detta. Jag har som sagt varit förlossningsrädd så länge jag kan komma ihåg, och det var som att min förlossning sen uppfyllde det mesta jag var rädd för (smärtan, dödsångest,komplikationer i efterlivet, osv) vilket har gjort ångesten än värre. Hade det hänt mig eller barnet något under en eventuell framtida förlossning så hade jag nog aldrig kommit över det och varit bitter resten av livet. vilket jag inte vill utsätta mig för. Därav blir det inga fler barn. Håller med i att det är åt helvete att jag som kvinna inte själv kan få bestämma över min egna kropp. Har full förståelse för att man inte kan få KS för att man tror att det ska vara en lätt väg ut, men om man redan innan en förlossning var rädd och sen att det blev ännu värre efter förlossningen så borde man ju kunna få KS vid ett eventuellt nästa barn.
I slutet av min första graviditet var jag så jävla less att jag struntade i att jag var rädd, ville bara ha det överstökat. Andra förlossningen var ett planerat snitt av medicinska skäl, och det gjorde sjukt ont efteråt så ks är verkligen ingen enkel väg det heller.
Hoppas hon får föda som hon vill och att det går bra.
Så fin bild. Kompisar säger det är som o bajsa ut en vattenmelon. Varit barnmorska till grannens kisse när den födde. O det gick så bra. Dom liksom bara gled ut snabbt o lätt. Fan vad stolt jag var efteråt. grannens tjej fick panik o dom kom till mej. Himla fint var det.
Den här tjejen verkar väldigt lugn, balanserad och fokuserad och dessutom påläst. Jag är glad för hennes skull. Hon får nog en toppenförlossning.
Efter min förlossning som slutade med att barnmorskan tryckte ut ungen genom att slänga sig på min mage (och jag revs itu) så hr jag läst på mycket om naturliga födslar. Jag känner vänner som fött hemma och sett på en hel del Youtube-klipp. Får man vara själv hemma (med en eller två barnmorskor då), slippa stress med inbaxning i bilar, trafikljus etc så går det ofta så VÄLDIGT mycket bättre än för dom (oss) som föder på löpande band inne på sjukhusen. Skadestatistiken är i princip obefintlig på hemmaförlossningar. På sjukhus så är det ju snarare en regel än ett undantag att du måste sys.
Titta på den här videon. Såhär lugn och stilla KAN det faktiskt vara!)
https://www.facebook.com/moonmamadoula/videos/1742772586038662/
Tycker du verkligen att det är lämpligt att det äldre syskonet är med?
Är det bara jag som skrek non stop JAG DÖR tills ungen var ute? 😀 Hade särskilt utdragna förlossningar men VÄLDIGT intensiva…
INTE särskilt utdragna skulle det vara
Barnet behöver inte alls nödvändigtvis bli större. Efter vecka 40 försämras moderkakans funktion, den börjar helt enkelt ”dö” vilket kan leda till att bebisen svälter där inne (hände min). I Sthlm är 14-16 dagar över tiden det absolut längsta en rekommenderas att gå bland annat pga denna orsak. Efter det bör täta kontroller med ultraljud och CTG ske för att säkerställa att barnet mår bra.
För en omföderska som haft en komplikationsfri tidigare förlossning och komplikationsfri graviditet är hemförlossning förenat med färre risker än förlossning på sjukhus. Varför är oklart men siffrorna är rätt tydliga.
Själv är jag igångsatt alla gånger pga överburen så jag skulle aldrig få en hemmaförlossning ☺