Elaine Eksvärd:
Elaine länkar till den här artikeln från tidningen Mama som handlar om hur vi vuxna – utan att tänka oss för – ger bort barns kramar som presenter till vuxna.
Jag har verkligen börjat tänka till när det gäller just sådana här saker och frågar nu för tiden alltid mina gudsöner om Moster CamCam kan få en kram.
Det är ju mest min Lilla Palt som får frågan då Korven fortfarande är för liten och har det gått lite för lång tid sedan vi såg förra gången så kan det hända att jag får ett nej.
Och det är helt okej – jag vet nämligen att med med största sannolikhet kommer få en så småningom när vi lekt och busat ett tag.
Men handen på hjärtat – av de 8 scenarion som Mama tar upp – hur många av dem känner ni igen och har gjort?
Av ren tanklöshet eller gammal vana kanske? Ingen vuxen vid sina sinnens fulla bruk VILL ju kränka sitt barns integritet – man tänker inte helt enkelt.
Vissa känns ju helt självklara – typ kollegan – medan andra inte alls är sådana som jag direkt skulle tänkt på…
Den enda jag tvångskramar är Tjocka Hetsätarkatten men jag vet inte om det kan räknas. Det finns nämligen ingen kroppskontakt – aka värme – som han inte uppskattar och spinner högljutt för så det är nog inte så mycket tvång som det är uppskattat.
Alla bilder kommer från Mama.
Mer kramar! Till katter o människor ja finns det något mer mysigt änn en kram. Om jag hade barn skulle inte säga till barnet o krama någon. Men min mamma var sådan att jag tex skulle krama gammla grannen. Men det var helt ok. Mej gjorde det inget o grannen blev ju så glad.
Jag förstår faktiskt inte vad Elaine vill komma med det här. Jag stöttar hennes idé om 3 ska bli 0 men det här får mig att fundera. Vilka föräldrar står egentligen och rå-tvingar sina barn ”JO MEN KRAMA MORFAR NU” – när de ser att barnet inte vill?
Sen kan man fråga sig vad som händer med barn som tvingas krama andra människor fastän dem inte vill? Jag tror inte Elaine har tagit reda på det här. Jag tror att hon säger att de barnen har lättare att bli utnyttjade. Jag tror däremot att det inte har så stor skada på barnen. Vi uppfostras med att göra saker vi inte vill göra. Förutom curlingbarnen. Däremot tror jag att det händer bra mycket mer om man växer upp med att inte vara kärleksfull. Om man inte kramas (vare sig man vill eller ej). Om man inte får närhet.
Förstår du inte?
Om du frågar ditt barn och hen vill så kommer hen ge en kram.
Frågar du och hen säger nej så finns det dem som propsar och säger; Jooooo, men ge nu xxx en kram. Dessa finns och har traditionellt funnits gott om. Jag ser det ofta.
Det sist är att tvinga, det första är att ge ett alternativ och lära barnet att intim närhet är något som du och bara du äger.
För precis som CamCam säger så har jag exakt samma erfarenhet att om man bara leker lite eller pratar med dem, så kommer kramen ändå men på barnets villkor.
Det är också att lära barnet att när du inte är där och kan ha koll så vet barnet att dess kropp kan inte en främmande vuxen ta kontroll över. För hur tror du det egentligen går till när barn blir groomade?
Och självklart ska man lära sig att göra saker man inte vill, men det här är inte en sak som behövs användas som exempel på det. Tvärtom.
Jag förstår precis vad du menar. Men min åsikt är att det är långsökt.
Att ett barn skulle lära sig ”min kropp är min kropp” bara genom att inte tvingas krama en släkting.
Det finns väl fler sätt att lära ett barn att ens kropp är bara ens egen?
ah
Absolut inte bara genom det, men en pusselbit på vägen till det är det. 🙂
..vet inte varför halva min kommentar försvann där, men det jag ville få fram är att om ens barn växer upp med att ha känt att deras integritet har kränkts, så handlar det nog inte bara om att de har blivit tvingade till att krama någon. Utan det är i såfall en mindre del av ett större problem
Men vem har ens nånsin sagt att det här är det ENDA sättet? Det här är en grej av många andra man gör för att lära barn att precis som de inte får ta på andra mot deras vilja har de också rätt att få sin egen kroppsliga integritet respekterad.
MÅNGA föräldrar tvingar sina barn att krama människor trots att de inte vill. Har en i släkten och blir alltid illa till mods, samtidigt är det liksom svårt för mig att värja mig mot mammans ”order” som barnet motvilligt lyder. Mamman är dessutom förskolelärare och jag kan verkligen tycka att de borde veta bättre.
Sen handlar det om barns integritet och rätten till deras kropp. Varför ska de göra något som känns obekvämt? Och hur ska de veta när en vuxen tar på dem och det känns fel, och faktiskt är fel. Nej, fy för tvångskramar säger jag.
Min morbror har två barn varav den ena aldrig har gett mig en kram och den andra alltid vill kramas och sitta i knät och bli buren. Båda är precis lika okej såklart och jag har alltid respekterat den lite äldre som absolut inte vill ha någon närkontakt. Bara en reflektion över hur olika barn kan vara fast dom växer upp i samma hem. Har alltid tyckt sånt är viktigt men uppenbarligen inte alltid, inser när jag kollar på bilderna att jag nog uppmana två syskon att ”kramas och bli sams”.. även om jag tycker det är viktigt att inte ”tvinga” kompisar att göra detsamma. Ska jag tänka på fortsättningsvis! Man har såklart rätt att själv bestämma om man vill krama sina syskon också.
Tycker det behöver även tas upp hur förskolepersonal beter sig när det gäller kramar och när de lyfter upp barnen i knät, efter att ha jobbar på förskola har jag märkt att personalen ofta tar den minsta eleven i knät för att hon/han tycker det är mysig och inte se efter barnets behov. Förstår att man har barnet i knät på barnets vilkor för att trösta mm men det är inte de situationerna jag syftar på. Jag menar att man särbehandlar de barn som är små i växten för att man tycker de är söta och gulliga, istället för att behandla dem som de övriga barnen.
Vi tar ofta dom små i knät för att det är enda sättet att få dom att sitta still längre än en sekund.
Jag vet inte, men jag som hänger med mina 12 småttingar 40 timmar i veckan är lycklig varenda sekund dom INTE klänger på mig 😛
Jag förstår vad du menar men du missförstod min kommentar, jag syftade inte på ålder och de barnen som inte kan sitta stilla själv, utan de barn som är små till växten och lätta att lyfta upp och att de ofta hamnar i knät fast de kan sitta stilla lika bra som övriga barn och ibland även kommit längre i den mentala utvecklingen än de andra men de hamnar i knät för att de är små och nätta och söta.
Min svärmor ska alltid se till att min dotter ska krama sin kusin när de ska säga hej då. Min dotter är snart två år och kusinen tre år.
Det ska alltid vara: ”Ge XXX en kram nu!”. Jag blir så irriterad, inget av barnen visar någon antydning till att de vill kramas men då ska hon ändå tussa ihop dom.
Tycker att du ska ladda för att nästa gång ni ses säga ifrån. Skulle svärmor tycka att det var ok om du sa till henne att krama någon? Troligen inte, så varför göra så mot barn?
Det kan vara jättesvårt att säga ifrån, det vet jag, men tycker du att det är det, så tänk bara ”vad är viktigast, barnens integritet eller svärmors ego” så kommer det bli lite lättare. Jag kommer försöka tänka så när min dotter börjar bli ”påtvingad” kramar hit och dit! 🙂
Aldrig reflekterat över detta faktiskt, men ska definitivt börja nu! Jag frågar alltid mitt barn om hen vill ge en person* en puss eller kram och ofta går mitt barn fram till personen och ger en kram/puss på sina villkor dock – har aldrig tvingat eller pushat barnet att göra det. Tror heller inte att hen skulle lyssna på mig om jag pushade och skulle skrika nej och jag skulle acceptera det.
*person i detta fall är nära familjemedlem eller nära vänner, inte random människor på stan lixom.
Många olika tycken i kommentarsfältet. Jag tycker inte ens att man som förälder ska fråga eller säga ”Får morbror Bengt en kram eller ge morbror Bengt en kram” Även om det är en fråga som ställs så finns det fortfarande en förväntning och kanske en press på barnet att hen ska krama en person som den kanske inte alls vill krama. Barn är spontana och gör sådant de känner för, vill de kramas så kommer dem att göra det.
Jag minns de där påtvingade jävla kramarna från barnåren, det var fruktansvärda och obehagliga.
Okej, men var går gränsen då? Spädbarn som är helt beroende av en vuxens närhet? De kan ju också bli utnyttjade. Jag förstår inte. Varför ska hela världen anpassas efter att det finns några få sjuka människor? Att kramas är väl helt naturligt för oss människor? Kroppskontakt är en del av att vara människa, tycker jag. Förstås ska ingen påtvingas det men hellre ett barn som blir tvångskramat än inte kramat alls. Ofta tror jag också att de flesta innerst inne vill bli kramade men att de satt upp en spärr mot det för att närheten är för smärtsam och förknippad med känsliga upplevelser. Åtminstone tror jag att jag som barn signalerade att jag absolut inte ville bli kramad även om det var det jag innerst inne längtade efter allra mest. Jag önskar åtminstone att jag hade blivit tvångskramad. Barn behöver närhet men kan inte alltid uttrycka det. Och en kram kan inte skada någon.
Vill du jag ska svara dig? 🙂
Men nu får du skilja på äpplen och päron här! Mitt barn ska aldrig behöva krama någon om hon inte vill. Det utesluter ju inte kramar, bara att det är på hennes vilkor. Herregud vi kramas massor här hemma men vill hon inte krama farmor en dag så är det hennes val.
Dessutom är min erfarenhet att barn är väldigt bra på att uttrycka när de vill ha närhet, ”bär mig, sitta i ditt knä mamma, krama mig.”
Då har du nog aldrig mött ett traumatiserat barn. Många barn vars föräldrar inte klarat av att möta deras känslomässiga behov är inte så bra på att signalera att de behöver bli kramade, varken som barn eller i vuxen ålder.
Jag är ett sånt barn… 🙁
Därför _frågar_ man, man kastar sig inte bara på barnet i en omfamning, det kan ju bli väldigt fel, om vi nu ska prata specifikt traumatiserade barn. Men även annars, självklart! Och säger barnet nej, så är det nej. Sen kan man fråga igen, en annan gång, till slut känner kanske barnet sig tryggt nog, att det går med på en kram, och då på hens villkor, och hen får känna att hen lyckats återta en del av kontrollen över sin egen kropp och sitt eget liv.
Fast alla traumatiserade barn eller barn som inte fått sina känslomässiga behov tillgodosedda har inte svårt för det här. Jag är ett ”sådant” barn och vill jag kramas så kramas jag. Att bli tvångskramad tror inte jag är rätt väg att gå, då finns det väl mycket sundare sätt att lära barn om närhet och ge barnet och för den delen den vuxna trygghet.
Fast spädbarn mår inte bra av att skickas runt som någon vandringspokal. De behöver knyta an till sina föräldrar. Själv har jag svårt att förstå varför man frågar om någon vill hålla ens bebis eller varför man frågar om man får hålla den. Antagligen för att jag har noll intressen av bebisar som inte är mina egna men nyfödda bebisar har inget behov av att interagera med en massa människor. Det handlar bara om vuxnas behov och att det tycker att de är söta. Nu födde jag dessutom barn mitt i rådande influensa och RS-säsong men man kan hälsa på sitt barnbarn/syskonbarn/annan bebis utan att ha dem i famnen. Min bebis satt dessutom fast vid mitt bröst större delen av sin vakna tid och övrig tid var hon med sin pappa. De flesta spädbarn går inte att lägga ifrån sig så tror inte du behöver oroa dig för att de får för lite närhet.
”Några få sjuka individer”. Det är ganska utbrett med pedofili dessutom drabbas väldigt många vanligen av en pedofil. Det är inte ovanligt att en pedofil förgriper sig på flera hundra barn.
Ursäkta felcitat. Freudian slip. Uppenbarligen tycker jag inte pedofiler är människor.
Tyvärr så är det inte ”några få ” det handlar. Övergrepp i alla dess former är ett extremt stort och utbrett problem som i synnerhet kommer att drabba flickor och kvinnor. Förstår verkligen inte hur man kan vara emot att lära barn från tidig ålder att respektera andras och sina egna gränser.
Idioti.
Menar du allvar? En kram kan visst skada om den inte är frivillig! Det blir faktiskt som ett övergrepp. Skulle du själv vilja att någon tog tag i dig och höll i dig om du inte kände dig bekväm?
Ni som skriver sånt här (eller lajkar) visar att ämnet behöver lyftas ordentligt. Var går gränsen? Alla mår kanske bra av lite sex sen när de är vuxna, de vet bara inte om det, men de får sluta tramsa sig och acceptera. För det finns faktiskt folk som aldrig får sex och kanske är det så att de egentligen vill ha lite tvångssex än inget sex alls? För lite sex kan inte skada ibland? Ja, jag tycker att det kan jämföras, för tydligen är det ju inte så noga det där med att ha rätt att bestämma själv över sin kropp?
Det är inte jämförbart på något sätt. Vi människor är de första åren av våra liv fullständigt beroende av kroppskontakt och närhet. Våra hjärnor utvecklas inte optimalt utan det. Förstår inte hur du kan jämföra det med sex? Det är här det blir så skevt, tycker jag. Någonting som är fullständigt naturligt och till och med en förutsättning för vår överlevnad och vårt välmående görs till något äckligt bara för att det finns sjuka människor i den här världen. Snart blir det väl integritetskränkande mot barnet att låta det suga på ens bröst när man ammar. Tänk om barnet inte vill vara nära utan hellre flaskmatas? Skämt åsido men du kanske förstår min poäng.
Säger inte att man ska påtvinga barn närhet. Men vill bara påpeka hur oerhört viktigt det är för barn att få kramar och att alla barn inte nödvändigtvis är så bra på att signalera sina behov.
Mmm, men det är en jäkla skillnad på att få närhet och kramar av sina föräldrar än av släktingar och vänner som det diskuteras om här. Ingen säger väl att ett barn inte ska bli ammat av sin mamma, men kanske inte av farmors kusins granne. Samma sak med kramar. Det bör barnet få av sina närmast anhöriga vilket bör fylla deras närhetsbehov. Om hen inte får det så är ju lösningen inte att andra människor ska tvångskramas utan att samhället får utreda om barnet har det bra i sin familj. Tycker ditt synsätt är helt skevt ärligt talat, och väldigt omodernt nuförtiden då de flesta förstår att barn är egna individer och inte små varelser som bara ska lyda vuxna.
Att jämföra det med sex är ju liksom to prove a point, och de argumenten du framför ; ”att det är naturligt och nödvändigt för vår överlevnad och välmående”, ja men gissa vad? Precis så är det med sex mellan vuxna människor också, men det betyder fortfarande inte att någon får göra det med tvång. Sorgligt som tusan att det finns barn som får så lite kroppskontakt att de mår dåligt, men lösningen kommer aldrig vara att någon tar sig rätten att bestämma över någon annans kropp. Oavsett ålder på mottagaren.
”Att ha sex är väl helt naturligt för oss människor? Kroppskontakt är en del av att vara människa, tycker jag. Förstås ska ingen påtvingas det men hellre en person som blir tvångsknullad än inte knullad alls. Ofta tror jag också att de flesta innerst inne vill bli knullade men att de satt upp en spärr mot det för att närheten är för smärtsam och förknippad med känsliga upplevelser.”
Så, kan du se nu hur skevt ditt resonemang är? Alla har rätt till sin egen kropp och integritet, alla vill inte bli kramade, och då ska dom inte behöva bli det. Det är verkligen inte svårare än så! Vuxna behöver släppa sina egna sjuka idéer om att barn är nån form av allmän egendom som man kan kramas med när som helst, bara för att man råkar vara släkt eller känna dom. Vill dom inte, så vill dom inte, precis som; vill du inte ha sex, vill du inte, och ingen har rätt att försöka tvinga dig till det.
Ett barn som vill kramas, kommer göra det till slut, men på sina egna villkor. ”För att det är förknippat med känsliga upplevelser” skriver du, hur tror du det blir bättre av att man tvingar barnet då? Mycket märkligt resonemang!
Att ni jämför kroppskontakt och kärlek visad i form av kramar med sex är skevt, tycker jag. Det har ingenting med saken att göra. Sex är visserligen också naturligt men inte mellan barn och vuxna. Och barn är små egna individer, ja visst. Men de är också beroende av vuxna människor, utan dem skulle de inte överleva. Min poäng var snarast att en s.k. tvångskram är bättre än ingen kram alls och att ihopkopplingen mellan en kram och någons sjuka böjelser blir fel från början. Och tycker att du har ett lite gammaldags synsätt som anser att det endast är den egna kärnfamiöjen som kan krama ett barn som behöver det.
Och nej, jag är inte för att tvångskrama någon. Frågar ofta min systerdotter om hon vill ha en kram och inland säger hon nej och då låter jag bli. Förstås. Jag tycker bara att hela utgångspunkten är fel och smutsar ner något fint till något fult. Det går liksom inte att jämföra en ofrivillig kram med ett övergrepp.
Jag tycker om tanken bakom och skulle själv aldrig tvinga mina barn till att krama någon.
Det som känns lite obehagligt är att antyda att färre barn skulle bli antastade om de lär sig angående integritet. Som om förövaren faktiskt skulle bry sig?!
Lägger man då inte ansvaret på barnen?
Det som är positivt är att antydningar om att övergrepp har skett kanske lättare kommer fram då barnen förstår att något faktiskt blivit väldigt fel och kanske berättar för någon. MEN det viktiga måste väl vara hur vi vuxna agerar? Finns det inte en väldigt stor risk för skuldbeläggning på offret annars? Det är inte barnens ansvar om de blir utsatta eller ej.
Bara en tanke..
Nej förövaren skulle inte bry sig men du ökar på chansen att barnet berättar för dig när hen vet att det är fel snarare än att förövaren lyckas övertala barnet att det ska vara deras hemlis.
Hur man får det till att skuldbelägga barnen tycker jag nog är långsökt. Snarare så är det så att du erkänner för dig själv att du aldrig kommer att kunna ha 100% uppsikt över ditt barn.
Med ditt resonemang så skulle vi också skuldbelägga ett barn som blir överkört efter att vi lärt det att se sig för innan man går över vägen etc. Och så skulle väll du och ingen annan någonsin tänka? 🙂
Fast det ligger väl en hel del mer skuld kring övergrepp än att bli överkörd!?
Som offret själv känner menar jag då.
Ja när barnen är större kanske.
Men just därför så får man ju berätta om och om igen att det alltid är den vuxne som gör fel där och aldrig aldrig att det är barnets fel. Och att det är så även ifall barnet inte klarar av att berätta.
Men man måste ju ge info om att något är fel. Hur ska barnet annars veta? Det ligger i barns natur att lita och lyssna på vuxna.
Skulden känner man ändå även om man inte fått integritetskränkning.
* menade integritetsträning (autocorrect fixar alltid en jävla massa fel i mina kommentarer).
Mina föräldrar tvingade alltid mig att krama mina släktingar. Hatar närkontakt, kramar knappt ens min egna familj eller vänner. Värre när en äldre man i familjen (inte släkt) tog tag på rumpan då fan blev man inte glad. Äcklad. Visst han var över 80 men ändå. Man smeker inte någon över rumpan när hen är knappt 18.
Skickade kommentaren för tidigt. Man rör inte någon alls oavsett ålder. Åh nu blev jag arg. Tänker aldrig aldrig tvinga mina barn att krama någon om dem inte själv väljer det.
Likadant här, hatar närkontakt. Ryser av det. Arbetskollegor som sitter för nära vid lunchen eller ska kramas när man fyller år. Måste vara totalt förstörd i huvudet alltså… man ska väl gilla att kramas? Jag avskyr det.
Jo jag har sett dom som typ tvingar sitt barn att krama alla. Tror inte det är bra. Vill barnet inte ska ska det inte behöva
TYVÄRR är det himla vanligt att man tvingas krama folk man inte vill krama. Som barn blev jag överkörd många gånger och tvingades bland annat sitta i en bekant till min mormors knä trots att det var väldigt obehagligt av flera orsaker. Det slutade med att jag var rädd för honom och hade panik varje gång vi skulle åka dit. Det är inte alls ovanligt med kommentarer som ”klart du ska krama x, det kan du väl ställa upp på, han tycker ju så mycket om dig” osv. Fruktansvärt!
Även om det sker omedvetet lär man ju sina barn att de får väl ställa upp på fysisk kontakt när någon önskar den även om man själv inte vill. Så himla sjukt egentligen.. sen är man tonåring och plötsligt en slampa för man gör så som man blivit uppfostrad. Fast man egentligen inte ens ville från första början. Kul värld vi lever i!
Tusen tummar upp för detta!
Det handlar inte om att en vanlig kram är skadlig för ett barn utan det går så mycket djupare än så! Ett barn ska vara medvetet om att hen har rätt att säga nej. Att hen inte ska känna sig tvungen till att göra någonting som involverar fysisk kontakt mot sin vilja. Att man inte måste krama någon man inte vill krama. Att ingen har rätt att röra vid en annan människa på något som helst sätt hen känner sig obekväm med. Att barnet vet att hen inte måste göra som någon annan vill, oavsett om det gäller en harmlös kram eller, gud förbude, något värre än så.
Elaine är någon expert på retorik om jag minns rätt. Hon har också skrivit om hur hon som barn blev utsatt för saker som ej är OK. Bra! Men sedan har det dragit igång ordentligt och hon är expert på såväl ditten som datten. Självklart håller jag med om mycket men vissa saker är ej korrekta. Det behöver inte vara korrekt för att Elaine, retorikern, kändisen säger så! Bortsett från direkt felaktiga uppgifter samt ogenomtänkta sådana, dumförklaras många Föräldrar. I bland är sunt bondförnuft något att luta sig mot. Rent allmänt har jag sett att ”bloggkändisar” automatiskt blir experter på både det ena och det andra. Odd satt i Morgon-TV:s expertgrupp i egenskap av att vara Pappa och han hade ett barn (tror jag) på ett par år…Den här Trökan GabJoss är inte bara expert inom barnaområde utan också relationsexpert, matkunnig och inredningsexpert….Jag skenade iväg lite här men jag hoppas någon förstår andemeningen med detta jag så hafsigt skrev ihop. Går liksom lite igång på denna idiotiska trend / missuppfattning!
Och jag går igång på vissas kritik mot någons engagemang när man inte vet vem och vad den lutar sina uttalanden på.
Svar: Evidens och beprövad erfarenhet. Och ja, jag har relevant utbildning och väldigt lång erfarenhet.
Om jag heter Pia och bor i Åhus eller heter Pelle och bor i Borås….Spelar det någon roll?
Tillägnat ”The real Hmm”
Du förstod inte min kommentar.
Det var inte din person jag ifrågasatte utan din kritik av Elaine.
Då tar vi det igen, Tjöta, jag är inte lärare. 😉
”Du går igång” – det förstod alla.
”Du går igång på vissas kritik” – ja, i detta fallet min kritik.
”Du går igång på vissas kritik mot någons engagemang” – Stopp!
Jag går inte igång vad gäller Elaines engagemang, det där har du läst som Fan läser bibeln. Jag går igång på den gloria en del bloggare förses med och det Messias-syndrom som ofta bildas.
Det är skillnad det!
”När man inte vem” – Ja, det var ju jag det och jag har åtminstone skrivit mitt namn! Har svårt att tro att du heter ”The real Hmm”
”Och vad den lutar sina uttalanden på” – Den! Det är jag det. Du fick ett väldigt tydligt svar på vad (den) jag, Tisa, lutar mina uttalanden på.
Frågor på det?
Nej.
Då säger vi; slut för i dag, tack för i dag!
Fan som läser Bibeln var unjefär allt jag gick ut av din text och håller med. Stämmer in till punkt och pricka. 🙄
Nu överdriver du, skulle Gabriella se sig som expert på saker hon skriver om i bloggen? Nä, det har jag svårt att tro. Hon ger tips och råd för att hon får nyfikna frågor från läsarna, självklart så svarar man då för att uppfattas som trevlig och ha kvar sina läsare. Gällande pappapanelen i tv 4 morgonprogram så är det ingen som ser dem som experter, återigen folk är nyfikna och vill hur bloggare och kändisar gör i bekanta situationer och deras förhållningssätt.
Klart jag överdriver.
Själva sakfrågan, pudeln i kärnan eller vad man nu kallar det är ytterst Allvarlig. En fråga som kan leda till liv eller död. Faktiskt en fråga man ej avhandlar på en sida som den här om man nu skall göra det seriöst. Man kan, om man tycker frågan är viktig, bilda en studiecirkel kring ämnet. Det finns mycket material i ämnet.
Gällande GabJossan tror jag inte att hon personligen ser sig som ditten eller datten. Det är läsarna som gör det! Men jag hoppas att det hon svarar ej endast handlar om att ”uppfattas som trevlig och ha kvar sina läsare”
Och glöm inte: Det finns inga sanningar!
Jag vet inte ens om hon är expert på retorik? Hon må vara retoriker, men expert är kanske att ta i
Jag hade ärligt talat inte tänkt så mkt just det där med kramar, innan jag själv fick ett barn som har mycket hög integritet. Då lärde jag mig att stå upp för mitt barn och skulle aldrig någonsin pusha hen till att krama någon.
Min pappa kan vara lite sådär att ” men xx, nu vill morfar ha en kram, fååår jag verkligen inte det?” Säger alltid ifrån då, det är min skyldighet som förälder. Ibland är det tufft att få andra att förstå varför mitt barn kan vara lite ”otillgänglig” ( blyg etc) men om inte jag står upp för mitt barn , vem gör det då?
Det är en fråga om tillit och respekt, och om jag lär mitt barn att respektera sin kropp och att hen äger rätten att bestämma över den, så har jag iaf tagit ett litet steg för att få hen att berätta om någon annan rör vid hen på ett icke- acceptabelt sätt. Har själv växt upp med en ganska ”gränslös” förälder, med låg integritet, alla arbetskamrater visste typ allt om vår familj, ingen respekt för mitt privatliv ( läste dagböcker etc) och även kroppsligt, att inte få vara ifred ens i badrummet.
Det har gett mig en känsla av att jag inte är värd respekt av andra, att min kropp och själ inte varit så noga med. Jag försöker därför göra precis tvärtom med mitt barn, både i direkt relation till barnet, och även utåt mot andra. Trots att jag själv är aktiv på sociala medier tex så visar jag extremt sällan nån bild eller berättar något om hen. Jag är verkligen ingen perfekt förälder, men just detta är väldigt angeläget tycker jag.
Jag skulle aldrig uppmana mina barn att krama någon. Jag kan be om en kram och ibland får jag en och ibland får jag ett ”nej” och jag blir stolt över henne att hon redan vid 1,5 år vet vad hon vill och inte och jag skulle aldrig drömma om att börja mixtra med hennes egna vilja. Jag var noga på inskolningen att påpeka att hon inte vill att man närmar sig henne utan att hon behöver få komma och tanka trygghet själv och jag är jätteglad att dom verkligen har tagit till sig det. Vi lär barnen allt annat så varför skulle vi inte lära dom att sätta gränser för sina egna kroppar?