Michaela Forni:
Michaela Forni har ställt upp i DN och pratar om utbrändhet och hur hennes liv inte är en Jennifer Aniston-film – om det nu var någon som trodde det.
En läsare lämnar den här kommentaren om att Michaelas blogg bidrar till stressen hos kvinnor i och med sin blogg och det är lite intressant.
Jag har själv skrivit om det – det här sanslösa socialiserande som framförallt Michaela skriver om. Jag blir själv stressad av att läsa om allt dessa bloggerskor gör på en dag.
Frukostdejt med nån kompis, promenad runt Djurgården med nån, äta middag ute (helst någonting med tryffel) med vänner – gärna ett annat par – för att sedan avsluta med drinkar med ett annat gäng.
Gäsp!
Det är helt ärligt mer socialiserande än jag gör på en månad och flera gånger har jag frågat mig själv om det är mig det är något fel på. Är jag osocial på något sett eftersom min sociala kalender inte innehåller allt det här.
Men så inser jag att, näää…
Jag trivs med mitt liv, men jag vill bli bättre på att vårda mina relationer men hellre kvalité än kvantitet.
Och jag har jag nog inga vänner som är likadana så skulle jag föreslå frukost, lunch och middagsdejter med drink-kvällar var och varannan dag så skulle de blocka mitt nummer och tycka att jag är typ helt besatt.
Och jag fattar inte…
Hur kan man gå på så här mycket events, dricka så många drinkar och bara äta ute och ändå se ut som de gör?
Ska man som bloggare ha en inbyggd binikemask eller är det bara människor som vunnit det genetiska lotteriet som får bli bloggare och unfluänsöööörzz?
Jag har helt klart valt fel yrke.
Fan då.
Jag tror många av dessa bloggare är väldigt extroverta. Själv är jag och min sambo introverta 😊
Det sjuka är att Forni påstår att hon är introvert. Inte en chans! Jag som introvert blir matt bara av att lösa hur många hon hinner umgås med på en dag.
Och alltid: ”Vi satt i fyra timmar, man måste älska brunch!”. Tror alltid hon överdriver, för får inte ihop hennes dagar 😉 Kliva upp nio, äta lång frukost, promenad runt Djurgården, sen brunch fyra timmar, shopping en timma, sen hem och ta det lugnt några timmar, sen gör D middag och dom äter några timmar, sen ut och dricka drinkar några timmar.
Tror hennes dygn har fler timmar än våra 🙂 (Hon skriver verkligen sådär, jag överdriver inte 😅)
Man kan väl vara extrovert och introvert samtidigt?
Det är ju motsatsord?
Ordet ni söker är ”Ambivert”. Jag är det…både introvert och extrovert. Behöver umgås med människor ibland, men behöver egen tid för att må bra och orka umgås med människor ibland 🙂
Det är ju i stort sett deras jobb att vara sociala och fylla bloggen med dessa socialiseringshändelser. Egentligen tror jag att många av oss som har ”vanliga” jobb socialiserar oss minst lika mycket, bara kanske inte på riktigt lika lyxiga vis. Men tänk så mycket socialisering ett jobb kan kräva. Möten, omhändertagande, relationsskapande, att jobba tillsammans. Fikaraster och lunchpauser.
Bloggarna ser kanske sina bloggvänner som kollegor och det är deras sätt att gå igenom en arbetsdag.
Jag tror bara det blir farligt när en som har ett ”vanligt” jobb tror att det ska gå att klämma in exempelvis frukostdejt, djurgårdspromenad och middag utöver de 8-9 timmarna på jobbet. Jag kan absolut själv känna en sådan stress, men man får försöka se det objektivt och inse att bloggarna normalt inte har ett 8-17-jobb att sköta utöver allt de skriver om i bloggen.
Såååå bra skrivet. Man träffar hundratals kunder på en arbetsdag när man även är introvert gör att man blir helt jävla slut. Skulle aldrig orka klämma in saker innan och efter jobb varje dag och proppa in dejter morgon till kväll på lediga dagar.. vore jag däremot ledig varje dag året runt så ja.. heelt annan grej. Alla man träffar är trevliga vänner inte energislukande kunder…
Spot on!
Bloggarna måste ju nästan göra sånt där. Gå på frukostar, bruncher, lyxiga middagar eller shoppa. För det är ju det deras blogg ska kretsa kring. Deras ytliga liv. Den enda av bloggarna som inte gör det här är väl Dessie (och Paow men vet inte om hon klassas som bloggare längre, men hon fyllde ju bloggen med bargig och sånt innan). Hade de inte haft det där, då hade väl ingen velat läsa om deras liv (hint Dessie, hinthint).
Jag kan förstå att vissa känner ”varför har inte jag så där” – men vi har ju oftast krävande jobb istället. Eller studier.
Jag tror mina vänner hade trott jag varit lite knäpp om jag ringt och frågat om vi skulle gått ut och ätit frukost på ett hotell ihop… Helt okej i bloggvärlden, mindre okej i icke-bloggares liv.
Vad har du för vänner? Så mysigt att fika på hotell!
Kanske också har att göra med vad det finns för möjligheter runtomkring sig, rent fysiskt. Jag fikar och äter frukost relativt ofta på hotell, bara för att det finns väldigt bra sådana möjligheter nära mig.
När Sandra Beijer skrev att hon har ätit godis varje dag i tio år så fick jag en mindre chock. Hon har ju aldrig dokumenterat det!!!! Där insåg jag att även hon är dödlig och bara hänger hemma IBLAND. Nu är det väl ingen som tror att vi får se alla minuter av en bloggares liv men ibland känns det ju så. Precis som andra skriver så måste de väl göra saker för att få en rolig blogg, de har säkert massa fler vänner/samarbetspartners än en ”vanlig dödlig” pga deras bransch och framhäver väl detta helt enkelt.
Ibland kan jag sakna tiden då alla bloggade på blogg.se och gjorde ingenting vissa dagar men ändå skrev om det och lite tankar kring vardagarna. Idag känns det så abstrakt eftersom de lever ett liv som iallafall jag inte lever. Men kanske är det också något fint, att man ska få drömma. DOCK kommer stressfrågan och osunda ideal upp då… det är zvårt.
Vad är det att drömma om att ha så meningslösa liv som går ut på långa luncher mm?
Tänker att unga tjejer tycker att det verkar glamoröst. Själv skulle jag gärna ha långa luncher hela dagarna istället för att plugga och jobba. Måste starta en blogg :/
Blir illamående. Har ni inget bättre för er än att sitta och iaktta och bedöma andras liv i minsta detalj? Denna bloggen drunknar i kvinnohat och får inte någon att må bra. Sluta hoppa på bloggare och andra nätprofiler och låt dem göra vad de vill.
Hej Sofia.
Så vitt jag vet är du inte tvungen att läsa här? Om andra inte har något bättre för sig som du så fint uttrycker det så är det väl upp till varje individ tänker jag.
Vad gäller kvinnohatet så kan vi väl alla dra ett djupt andetag innan vi slänger oss med tunga och viktiga ord som riskerar att bli urlakade. Det här är inget kvinnohat, det är ett granskande blogginlägg som handlar om en kvinna. Bloggens syfte är att granska andra bloggar, ett kvinnodominerande yrke.
Jag hoppas att ditt illamående lägger sig.
Nej man är inte tvungen att läsa, men man måste ju säga ifrån när någon beter sig illa. Eller brukar du bara titta åt ett annat håll när du ser folk bli illa behandlade? Varför måste det finnas en plattform där nästan bara kvinnor granskas på en så låg nivå?
Just det här inlägget är ju inte direkt ett av de värsta, men det är ändå så typiskt att hela gårdagen gick till att hata på LD på ett helt vidrigt sätt, och sedan är första inlägget idag ett där man insinuerar att Forni skulle bära något slags ansvar för andra kvinnors psykiska ohälsa.
Det handlar inte om hat utan ifrågasättande. Något som är viktigt och inte har något att göra med att bete sig illa. Att ifrågasätta och granska samhällsfenomen är något vi tvärt om bör ägna oss åt oftare. Michael Forni driver en blogg som ett företag. Det är företaget som ifrågasätts inte Michaela som privatperson. På samma sätt ifrågasätts Lundins, Joe and the juice eller vilket företag som helst. I detta fallet ifrågasätts det om bilden Michaela förmedlar i sin blogg (i egenskap av företagare) är rimlig och huruvida det ger unga tjejer en orealistisk bild av livet och skapar osunda och ouppnåeliga ideal. I det avseendet blir det väldigt dubbelt då Michaela även skrivit en bok om ångest och psykisk ohälsa och därigenom skapat en plattform för just den problematiken.
Ingen som hatar, det får stå för dig. Den dagen vi slutar att frågasätta och diskutera saker kan man ta snöret. Nu råkar det vara mest kvinnor som bloggar..
+100 på den! Vi borde ifrågasätta mer inte mindre.
”Kvinnohat” VAR??? Sluta framställa kvinnor som offer hela tiden. Denna bloggen tar upp och analyserar och kritiserar män i stor utsträckning också. Eller har du missat alla inlägg om Calle Schulman, Hugo rosas, Dennis m, den där ex on the beach-snubben…? Sen är ju större delen av blogg- och social media-toppen kvinnor så är väl inte konstigt att majoriteten av inlägg är just om dem.
Fan jag borde få dåligt samvete nu då. Här sitter jag och mår bra med en kopp te på skrivbordet och en katt i knät samtidigt som jag ivrigt läser igenom kommentarer på denna blogg i sökandet efter ”mobbningen”, ”kvinnohatet”, ”näthatet” och slutligen: ”trakasseringen”.
Hittills har jag inte hittat mer än ifrågasättande och en halv-ful kommentar om LDs sätt att lura sina läsare på.
Vänta lite! Är det då manshat när man ifrågasätter manliga företagare och företagsledare i media? Som nämns ovan blir Forni ifrågasatt som företagare ej privatperson. Vad hon sysslar med som privatperson har vi ingen aning om. Hon driver ett företag som tjänar pengar, väldigt mycket pengar, på något som potentiellt skadar och sätter press på andra kvinnor. Det är väl självklart att det ska granskas!? Sluta släng dig med uttryck du inte vet innebörden av och se det ur ett större perspektiv.
Helt sjukt att ägna sina dagar med att äta och dricka! Snacka om att döda sina kroppar på sikt. Och hur kul är det att läsa om??😳
Vad gör du om dagarna egentligen? Jag måste iaf äta och dricka flera gånger om dagen, annars skulle jag inte klara mig så länge 😉
Fast det beror ju helt på vad man väljer att skriva om, jag skulle oxå kunna vinkla mina texter så att de fokuserar på mat. Jag äter frukost 04.30, mellanmål klockan 7.30, en frukt klockan 10, lunch vid 11, mellanmål kl 14, frukt kl 16.30, middag vid 18 och något litet igen vid 20. Det beror ju inte på att jag ägnar hela livet åt mat, jag gör liksom annat där emellan, men om jag inte skriver det är det ju ingen som vet. Bloggar är ingen livsskildring, det är en otroligt liten del vi får läsa om 🙂
Precis. Bloggaren väljer själv vad de väljer att fokusera på och har därför ett ansvar.
Om du inte äter och dricker dör du rätt snabbt också….
E
F. Nu är vi på G! ;D
Jag tror att vi (tyvärr) kommer att se mer av sånt här.. unga kvinnor som har slösat bort mycket av sin integritet genom att ständigt göra sin tillvaro offentlig.
Tyvärr kommer ju ”facit” först några år senare när man levt så här och till slut börjar må dåligt av det.
Jag har bloggat i många år (på samma ställe år efter år) och jag kan själv se att jag tidigare varit alldeles för generös och frikostig med mitt eget och mina barns liv…
Jag ser det här som en slags ”offentlig” utbrändhet och helt ärligt.. hur spännande ÄR egentligen de människor i slutändan som man ständigt får veta det mesta om?
Det blir som dockor man tröttnat på när man var i ”lekåldern” med skillnaden att detta är vanliga människor som tyvärr skapat sin egen utbrändhet.
Jag har lite delade åsikter om detta. Å ena sidan så lever ju Forni ett riktigt drömmigt liv som jag själv gärna skulle ha. Det skapar ju såklart viss avundsjuka (icke att blanda ihop med missunsamhet) vilket kan resultera i att man känner sig misslyckad för att hon har ett sånt ”perfekt” socialt liv och får ägna sina dagar åt att göra roliga saker som att bruncha, shoppa, osv. Samtidigt är ju Forni faktiskt en av få som pratar om psykisk ohälsa och är öppen med att hon inte alltid mår bra, vilket jag tycker är bra att hon står för. Då får man ett litet ”wake-up call” där man inser att hennes liv inte är så perfekt som det ibland kan ge sken av. Bara för att man fyller sina dagar med massa roliga saker så behöver inte det betyda att man mår bra. Precis som att jag som inte har ett så roligt liv utåt sett (svenssonliv) faktiskt mår bra i mig själv utan att ha ett fullspeckat socialt liv.
Kan förresten lägga till att Forni för länge sen fick en fråga om hur hon kunde vara så smal fast hon verkar äta så mycket mat och dricka så mycket alkohol och inte träna. Hon svarade då att om hon t.ex beställer trerätters så äter hon ofta inte hela rätterna utan äter lite av förrätten, lite av varmrätten och lite av efterrätten.
Och en lite sidenote: Vart fan är gillaknappen!? Det är ju halva bloggen att kunna gilla andras kommentarer.
Innan jag läste denna blogg tänkte jag aldrig på Anna Book. Nu när jag ser att hon kommenterat under Läckbergs instagram så kopplar jag ihop det med allt jag läst här.
Tyckte lite synd om henne, undrar om hon inte var bjuden till festen men ändå vill tro att hon var det, eller vill få andra att tro det?
(Eller får vem som helst komma på releasefest?)
Nej hon var uppenbarligen inte bjuden. Det var inget öppet-hus-kalas.
http://sandrabeijer.se/ Sandra har skrivit en krönika om när hon smockade till Magnus.
Men åh! Kan någon fota hela? Bor i Finland och tidningen finns inte här ju!
Ja kan någon förklara vad den där krönikan handlade om? Vad menade hon ens med inlägget? Slog hon honom på riktigt eller vad det en metafor för hennes vassa vapen Pennan!!!
Jaa kan nån snälla fota och skicka till bloggbevakning? Älskar Sandra och hennes blogg men om hon verkligen gav Magnus ett knytnävsslag i ansiktet så tycker jag att det är över gränsen. Ogillar starkt hur tjejer i kommentarsfältet rättfärdigar det med att Sandra skulle ha en liten hand och Magnus ett stort hårt käkben typ. Man kan inte rättfärdiga en sorts våld och fördöma en annan (om Magnus hade gett Sandra så mycket som en örfil hade det blivit PANIK på bloggen).
Hört talas om fiktion? Varför skulle hon ha gett honom ett knynävsslag i ansiktet. Låter mycket osannolikt och olikt Sandra. Däremot har hon förmodligen önskat det många gånger.
Håller med dig i princip men det finns alltid undantagsfall. Jag har slagit min kille 3slag en gång när jag trodde han va död(överdos) och skulle varit helt ok om det va tvärt om och han slagit mig i det läget. Dock va jag redan ren när vi blev ihop så det skulle ju inte hända ☺
”Ta ansvar?”
Hehe…..exakt Camilla….
Ansvar….
……
men dra
Eh va?
Jag undviker dessa bloggar av den anledningen. Jag är ändå 30, har familj och tillräckligt med livserfarenhet för att veta hur negativt det påverkar mig. Blir lite konfunderad över alla dessa unga tjejer som läser hennes blogg och tror att det är normalt. Det är inte ett realistiskt sätt att leva för personer som arbetar 8 h per dag!
Behöver bara läsa Matplatsens blogg för att bli matt. Bjudningarna, restaurangbesöken, weekendresorna pågår i ett helt hysteriskt tempo. Skräcken för någon sorts vardag verkar nafsa dem i hasorna.
Hon påstår själv att hon äter och äter tills hon är sprickfärdig och rullar hem. Ut på resor, in med ny inredning, bygga om, mera kläder och köpa, köpa, köpa. Om och om igen, år ut och år in. Puh! Fattar inte att hon orkar.
Jag blir sjukt stressad av Michaela Fornis blogg/instagram så jag valde att sluta följa, allt skulle vara så himla perfekt hela tiden, champagne bruncher, gucci och chanel väskor för tiotusentals kronor, sponsrade weekendresor hit och dit, umgås med 8 miljoner vänner per dag.
Nej, köper tyvärr inte med att hon vill ”balansera” ut det med psykisk ohälsa. Tycker hon med hennes blogg och instagram bidrar till det. Det är unga tjejer som följer henne, givetvis blir de påverkade, vad tror hon?!
+100
+100
Är själv ung och har märkt hur Fornis och Petras bloggar påverkar mig så oerhört negativt. Får nästan panik om jag inte har en fullspäckad helg.
Tack för att du tar upp detta CamCam!
Det känns lite som Michaela Forni är som Blondinbella i den aspekten, hon fattar inte själv hur otroligt motsägelsefull hon är.
Det är bara att slänga ett öga över hennes instagram, det enda hon lägger upp är bilder på det perfekta livet, förstår hon inte vad det gör med hennes följares psyken? Det är unga tjejer som följer hennes blogg, jag är själv 22 år och känner mig helt oduglig när jag tittar på Michaelas instagram eller blogg. Jag bli deppig.
Men DÅ har Michaela lösningen, KÖP hennes bok om hur du blir av med din ångest! Så Michaela tjänar mer pengar på de unga tjejer som mår dåligt! Pardoxen alltså..
+1 Verkligen!!
Håller med. Har läst Michaelas blogg länge och även fast hon skriver om psykisk ohälsa är det något som skaver, som inte riktigt känns… genuint? Hon verkar vara en superhärlig person men nej, jag ska faktiskt ta och sluta följa jag också.
Vad menar de egentligen med ”Jennifer aniston filmer”? Allt hon gjort mer eller mindre förutom vänner är rena rama skräpet!!
Hade förstått metaforen mer om de skrev ”sex and the city-livet”