Självförtroende vs Självkänsla

21:00 10 Maj 2017

Tyra Sjöstedt:


Tyra skriver ett inlägg som avslutas med ett mening som jag visserligen inte håller med om men som är väldigt intressant.

Bara att jag klarade av det gav mig mer styrka och självförtroende. Och när självförtroendet byggs på, när styrka kommer, då leder det till att ens självkänsla också stärks. = Stort steg till ett bättre mående och liv ❤️//Tyra

Jag kan inte relatera till det hon skriver alls eftersom jag inte känner igen det när jag ser till mig själv.
Självförtroende är det jag gör – självkänsla är den jag är.

För X antal år sedan hade jag ett fantastiskt självförtroende och stod på scen inför tusentals människor och kickade ass, samtidigt som jag var SÅ osäker i mig själv och bara ville vara människor till lags och att de skulle tycka om mig.
Jag var som en kameleont i min strävan att vara den jag umgicks med just då ville att jag skulle vara. Eller den person jag trodde att de ville att jag skulle vara.
Jag gick från destruktiv relation till än mer destruktiv relation, samtidigt som jag var högpresterande på alla professionella plan.
Självförtroende PÅ TOPP!
Jag var alltså ASGRYM på det jag gjorde men totalt osäker och svag i den jag var. När alla prestationer var satta och sidan och jag bara skulle ”vara” jag – då var jag en rädd hare som tvivlade på mig själv i alla lägen.
Självkänsla NOLL!

Hur ser ni på det här med självförtroende och självkänsla?

För mig hör dessa två inte ihop på det sätt som Tyra beskriver här ovan, att bättre självförtroende ger bättre självkänsla utan:
Självförtroende är det jag gör – självkänsla är den jag är.

37 kommentarer | “Självförtroende vs Självkänsla”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anonym skriver:

    Men ååå så trött jag är på Tyra. Kan vi inte prata om tex Myggan som omväxling?

  2. Jesuis skriver:

    Nej, i det här fallet skulle jag säga att Tyra har rätt. Grundar det på följande:

    ”Det går enligt Magnus Lindwall att hitta felaktigheter redan i de första meningarna i föreläsningen och i hennes första bok. Mia Törnbloms huvudbudskap är att vi måste skilja självkänsla och självförtroende åt. Att självkänsla är vårt värde i den vi är, medan självförtroende stärks av vad vi gör. Genom att bygga upp självkänslan med Mia Törnbloms Må bra-bok ska du kunna strunta i om du misslyckas på jobbet för du vet att du duger vad du än presterar. En sådan uppdelning har inget stöd i forskningen. Självkänsla och självförtroende är istället nära sammanlänkade.

    – Det är en vacker tanke att vi skulle kunna ha god självkänsla och känna: »Jag är fin vad jag än gör och vad jag än kan.« Men all forskning visar att självkänsla hänger ihop med hur vi presterar inom det vi tycker är meningsfullt.

    Nya forskningsrön visar att självkänsla snarare är en indikator för hur det står till på andra plan, framför allt det sociala. Det är helt enkelt en termometer som visar hur man mår, och därmed ingenting man kan träna upp.”

    http://magasinetfilter.se/granskning/blandad-av-ljuset/

    1. Nea skriver:

      Känns skönt att läsa det, har faktiskt aldrig förstått vad självkänsla är för något eller varför det är viktigt.

  3. Vic skriver:

    Håller också med Tyra i detta fallet!
    Min självkänsla och mitt självförtroende hänger ihop 🙂

  4. kati skriver:

    Självförtroende kan man fejka, men aldrig självkänsla!

  5. CHarlotte skriver:

    Jag tror att det är lätt att inbilla sig att man har god självkänsla om man har ett gott självförtroende – om man är en jätteduktig sångerska (gott självförtroende) och till 100% identifierar sig som sångerska så ger det en falsk god självkänsla….eller vad tror du?

  6. Anna skriver:

    Självkänsla handlar för mig om att känna sig själv och må bra med den man är. Självförtroende handlar om att tro/veta att man är bra på en uppgift/sak/intresse.

  7. Jennie skriver:

    Jag har alltid haft dåligt självförtroende, men alltid haft bra självkänsla. Jag har aldrig tvivlat på vem jag är eller om jag duger eller inte. Jag behövde inte röka för att det var så coolt och det man skulle göra, jag har hela tiden gått min egen väg utan att lyssna så mycket på andra, för att jag alltid lyssnat på mig själv och min magkänsla. Sure, det har genererat i färre vänner (de flesta har för tusan 700 vänner på Facebook) men jag har ALLTID varit sann mot mig själv. Jag snackar inte skit om folk och hatar ytlighet och kindpussar och folk som bara saknar mig när de är berusade, aldrig annars. Jag har klätt mig i H&M när klasskompisar köpte Gant. Jag sade nej till stökiga fester för att det inte var ”jag” trots att alla kollade konstigt på mig ”men kom igen, ALLA ska dit”. Ville jag inte göra det så gjorde jag det inte.

    Nu är det flera år sen jag tog studenten och självförtroendet har växt, men fortfarande gör tanken på att sitta i ett möte med bokförlaget och diskutera – dissikera – min bok mig svimfärdig. Det är standard med alla författare, till och med Camilla Läckberg, och ändå vill jag gömma mig istället för att gå dit. Tänk om den inte är bra? Tänk om allt är skit? Fast jag ju egentligen vet att jag KAN skriva, att min bok ÄR bra. Jättebra! Haha ett typiskt exempel på självkänsla vs självförtroende 😃

    1. K skriver:

      Oh my.. Det där hade kunnat vara exakt jag exakt på pricken. Tack för att du tog dig tid att skriva kommentaren, den var så spot on för mig. Märkligt och behagligt på något vis att få läsa sina egna ord om sig själv fast det är någon annan som sammanfattat dem.

      1. Järnridå blogg skriver:

        Håller med! Känner också igen mig själv i den här kommentaren. Tänker tillbaks på två starka ögonblick då jag hittade mig själv i någon annans ord: först när jag läste Susan Cains bok Quiet, och inte långt senare när jag läste definitionen av INFJ. Det var som att jag äntligen hittat min egen lilla vrå i mänskligheten. Jag hörde äntligen hemma någonstans och var inte längre den där udda typen som inte riktigt passade in och inte helker förstod varför hon var udda. Den fula ankungen hittade sin svanfamilj.

        1. En annan Johanna skriver:

          Åh hej INFJ-KOMPIS! ❤ ❤

          1. V skriver:

            Hej INFJ kompisar!

          2. Anonym skriver:

            En annan INFJ här 👋🏻🤗

        2. Linnea skriver:

          Sluta ljug.

      2. Jennie skriver:

        Men vad kul! Tack för det. Jag måste läsa mer om INFJ! Jag insåg att jag var introvert och HSP för några år sedan och DET var en revelation av rang!! Åh, vad heter det på svenska? Haha!

  8. Stina skriver:

    Alltså det här är ju lingvistik och semantik. Ords betydelse kan inte vara personliga, de kan inte vara det; då fallerar ju hela språket. Vad självkänsla och självförtroende _betyder_ är ingenting som varierar från person till person. Vilken som är viktigast, och upplevelsen av hur man förbättrar dem kan dock vara högst personligt.

  9. Malins bilder skriver:

    Tycker båda kan ha rätt. Beror kanske på vilken omgivning man är i och hur man är som person.

    För egen del sitter jag nog så hårt i stressträsket att jag nog inte kan skilja dem åt eller riktigt fundera relevant kring hur jag ska göra nåt åt varken det ena eller andra. Men jag får fin hjälp av fysioterapeuterna jag träffar, jag tror de mer har en plan liknande Tyras men också att jobba med självrespekt.

  10. LindaP skriver:

    Håller med dig till 100% Har alltid haft gott självförtroende men först efter jag fyllt 25 började jag få bra självkänsla och faktiskt förstå mitt egetvärde. Idag har jag inte behov av att hävda mig själv vilket jag tror är min självkänsla att tacka.

  11. En annan Andrea skriver:

    Intressant diskussion. Jag har också alltid hört att självförtroende handlar om det jag gör medan självkänsla handlar om den jag är, men jag har aldrig förstått hur det i praktiken är möjligt att utveckla sin självkänsla utan att faktiskt göra någonting.

    Ett riktigt klyschigt självhjälpstips är ju det här med att sätta peppiga post it-lappar på spegeln, vilket tydligen ska hjälpa självkänslan. Problem 1: skulle bara kännas ironiskt. Problem 2: den som har riktigt låg självkänsla anser ju sig inte ens förtjäna att tycka om sig själv.

    Jag tror att vissa människor (många, förhoppningsvis) får med sig en grundtrygghet från barndomen som gör att de tror på sin förmåga och sin potential i de flesta områden och att de kan tycka om sig själva utan att ständigt behöva prestera, så för dem funkar säkert att skilja på självkänsla och självförtroende på det sättet, men gör det verkligen det för oss andra?

    För att ta ett exempel från min egen så kallade inre röst: ”Du är så svag. Du ger upp alldeles för fort när något blir jobbigt”. Hur ska jag kunna motbevisa det utan att göra någonting? Hon har ju en poäng liksom… För tillfället håller jag på att ta tag i den svagheten genom löpning. Genom att lyckas springa mer än en kilometer till efter att jag har börjat tänka att jag måste stanna bevisar jag för mig själv att jag faktiskt inte är en människa som bara ger upp. Vi är väl ändå till stor del vad vi gör?

    1. Exotic snacks skriver:

      Jag har aldrig heller förstått hur det är möjligt att utveckla självkänsla utan att göra någonting. & utan att vara bra på något. Det borde väl vara en av ingredienserna till självkänsla

  12. Anonym skriver:

    OT; Läste nånstans om en kärlekskris mellan Jockiboi och Jonna, har de kärlekskris? Det var väl nåt om Jonna och sjukdom häromdagen också, kan du inte bena ut det sista om dem, har inte hängt med riktigt. Och var var det med Saga Scott, något som gått fel? Hur är det med Samir o Sigrid, är de ihop, någon som vet?

    1. Fsftw skriver:

      1. Nepp
      2. Ingen aning
      3. Tror inte det.

      1. Fsftw skriver:

        Inflikar med att om nr 3 sku va sant sku de va awesome

  13. Sofia skriver:

    Vad hände med inlägget om Challiz och micah?

    1. Bloggbevakning skriver:

      Vad menar du?

  14. Anonym skriver:

    Testar igen (för jag vågar inte hoppas att Camilla tar upp det i ett inlägg) – någon som vet hur Tyra kan ha råd med allt hon köper hela tiden? Hon lär ju inte tjäna pengar på bloggen och Starrider går väl inte SÅ bra? Har hon pengar kvar från sin förra karriär? Med tanke på att hon köper grejer och djur och hus och allt vad det är utan att verka behöva snåla in på något så undrar jag lite grann (skriver C-uppsats nu och försöker tänka på allt annat än den). Anyone? 😀

    1. Anonym skriver:

      Jag tror nog hon tjänar en del på bloggen, hon har ju en del reklamannonser och har ju även gjort en del reklam/samarbeten i inlägg så nog tjänar hon lite på bloggen iaf. I övrigt vet jag ej, kanske har hon lån, krediter och skulder.

  15. 🤓 skriver:

    Camcam har rätt. Det forskare menar är att det inte går att träna upp sin självkänsla så som många självhjälpsböcker vill få oss att tro (exempelvis Mia Thörnbloms bok). Det går således inte att ställa sig framför en spegel och intala sig själv att man är ”vacker” och ”smart” och vips så tycker man det, inifrån. Förklaringen är helt enkelt att hjärnan är för smart för sitt eget bästa. Tycker vi inte att vi är vackra och smarta så kommer vår hjärna bara uppfatta att vi ljuger för oss själva när vi står där framför spegeln.

    Avslutningsvis , jo, självförtroende och självkänsla är två helt skilda fenomen. Självkänsla tar långt tid att bygga upp och byggs inte upp av prestationer. Det som formar vår självkänsla mest är de erfarenheter vi har från vår barndom. Vidare kan man spekulera i om ett gott självförtroende kan bidra till en ökad självkänsla i långa loppet och för att kunna dra en sådan slutsats krävs mer forskning inom området.

    / föredetta psykologstudent

    1. Exotic snacks skriver:

      Jag tror det är som du säger. Men samtidigt tror jag att att man vet att man är bra på saker, särskilt socialt… bidrar lite till självkänsla

    2. Ƭĥe real Hmm skriver:

      Jag kan förstå hur man kan ha god självkänsla utan att ha gott självförtroende men
      jag kan inte förstå hur man jan ha självförtroende utan att ha god självkänsla.

      Jag kan förstå att man kan lura folk till att tro att man har självförtroende utan att man egentligen har det, men DET är en annan femma.

      Någon som håller med?

      1. Exotic snacks skriver:

        Gott självförtroende har man väl bara inom vissa områden? Tex att en person har gott självförtoende inom matlagning, en annan person har självförtroende inom dans, en tredje i att måla. Alla har väl självförtroende inom något, så då är det väl inte så konstigt att en med dålig självkänsla kan ha bra självförtroende inom något också

      2. Exotic snacks skriver:

        Det är väl isåfall svårare att förstå hur man kan ha bra självkänsla utan att ha gott självförtoende . Något måste personen väl ha bra självförtorende inom annars skulle väl personen inte haft självkänsla?

      3. 🤓 skriver:

        Självkänsla och självförtroende är alltså två helt skillda fenomen. Det som kan vara bra att veta är däremot att har man en bra självkänsla följer självförtroendet med. Du är redan medveten om att du är bra precis som du är. Den medvetenheten bidrar till mindre prestationsångest, varför ska du oroa dig?
        Du klarar dig ändå eftersom du är bra trots att du misslyckas. Du vet således att du klarar av saker och du behöver heller inte oroa dig för att din värld ska rasa samman om du misslyckas.

        Har man en låg självkänsla brukar också graden av ”bra” självförtroende att pendla. Vissa dagar har man bra självförtroende och andra mindre bra. Det som skiljer är alltså du ersätter ett bra självförtroende med din självkänsla. Man tänker ”jag är bara värd något om jag lyckas” eller ”klarar jag inte detta är jag sämst” och ”får jag inte inte A i alla ämnen försvinner min identitet och mitt värde”.

        Det jag vill komma fram till är alltså följande:
        En god självkänsla innebär också ett gott självförtroende (förklaring ovan). Detta innebär inte att man tror att man är bra på allt bara för det. Den stora skillnaden är alltså att man känner sig bra trots att man inte får högsta betyg i alla ämnen. Man är bra ändå.

        Ett gott självförtroende utan självkänsla pendlar ofta och bidrar till prestationsångest. Du är bara bra om du lyckas. Du vet att du kan lyckas för du är ”duktig” men misslyckas du faller du lätt in grubblerier vilket kan leda till försämrad psykisk hälsa.

        Som nämnts tidigare finns det ännu ingen forskning som kan tala om för oss hur vi ska få en bättre självkänsla (och därmed självförtroende). En del forskare menar att självkänslan grundas och formas redan i barndomen och andra menar att vi bygger upp vår självkänsla genom åren och i takt med att vi åldras.

        1. Exotic snacks skriver:

          Är det inte även så att man kan ha olika mycket självkänsla. För det är väl inte så att antingen har man självkänsla eller så har man ingen alls, eller?

          1. Linnea skriver:

            Har hit o har dit. Som tur är har livet skiftningar. Och alla får vara som de är. Tror ingen mår bra av att bedöma sig själv/andra utifrån detta. Återvändsgränd. Håller inte med psykologstudenten. Det forskning mer o mer kommer fram till är att hjärnan är ett plastiskt organ. Inget slutgiltigt. Aldrig. Vägarna i livet o hjärnan o hjärtat vet vi inget om… O varför det blir/är SI eller så. Klart mobbing, påhopp, misstro, dålig barndom inte gynnar oss i livet. Vi tacklar alla det på olika sätt. Om allt är perfekt o stilla o konstant-är man DÖD. Tänk på det, hemskt va???

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Andra bloggar

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg