Det knäppaste någonsin hände idag.

Jag och Asta gick på Avenyn. Plötsligt ser vi Soran Ismail tjugo meter längre fram, konstaterar smått starstruck att det är han men stirrar inte utan fortsätter vårt samtal. Men när han är fem meter ifrån stannar han upp, stirrar JÄTTEINTENSIVT på oss, kommer fram till mig och säger:

Soran: Hej?

Moi: … hej?

Soran: Hej! Ja, jag ville bara säga det.

Moi: … jaha. Okej!

Soran: Ja. Ha det bra!

Moi: Ha det gött!

Och sedan gick han bara. Jag och Asta visste inte riktigt vart vi skulle göra av oss själva. Diskuterade i säkert en timma om huruvida han hört att vi viskat hans namn och ville prove a point genom att komma fram, om han brukar vara så trevligt spontan mot randoms på stan eller om han (sjuka tanke) faktiskt känt igen mig?

Så jag twittrade om det.

Och så svarade han.

Jag och min vän Anna var på Göteborgs kulturkalas för en tre, fyra år sedan. Jag tog en bild på Soran från längst fram i publiken strax innan hans stand-up, lade upp på facebook och taggade honom. Och detta minns han tydligen.

En annan fin sak ni kan observera är att jag inte har 3G. Jag har H+. Because I fuck the flow osv osv hipster yolo osv osv.