Ååhåhåhå. Panikkänslor hatar jag. Idag vart det egen träning i Friidrottens hus, men det vart bara jag där. så jag tänkte köra träningen själv då, eftersom jag fått en lapp med instruktioner, men efter 10 meter av jogging dog jag. Nästan. Mitt knä dog iallafall av smärta.

Så jag avbröt och skulle knalla till spårvagnarna på Marklandsgatan, men då visade det sig att nästa spårvagn till Korsvägen gick inte förrän om 35 minuter, och enda bussen hem skulle gå från Korsvägen om en kvart. Så jag insåg direkt att jag inte skulle hinna, så jag ringde pappa och frågade vad jag skulle göra. Då kom en spårvagn som jag kunde tagit, men den missade jag. Pappa tyckte att jag skulle vänta, men jag hade ingen vidare lust att stå i regnch vänta på spårvagnen för att sedan få vänta ytterligare en timma på att bussen skulle komma, dessutom kunde jag knappt stå upp p.g.a. mitt knä.

Så jag fick "panik" eller vad man kan kalla det. Velade runt och visste inte vad jag skulle göra, det var hemskare än vad man kan tro faktiskt eftersom jag bor flera mil utanför GBG. Men då kom åttans spårvagn (som inte skulle gå förrän om en halvtimma) från ett annat håll och skulle precis åka när jag sprang på,  så då hann jag med den.

 Okej, nu är det snart slut, du får stå ut lite till…

När spårvagnen var framme stod Tahultsbussen på hållplatsen och väntade, och det verkade som att spårvagnschauffören tog det extra långsamt som för att jävlas med mig. Det tog typ 20 sekunder att öppna dörrarna, så när jag till sist kommit av sprang jag till bussen som då åkte, men som tur var så stannade han. TACK! .

Nu är jag klar :) Så nu kan du lämna denna tråkiga blogg och hitta på något annat om du vill. Puss.