Jag och Simon är på promenad och diskuterar framtida loggor.

Jag: Jag tänker mig typ mitt namn, eller mina initialer, i nån färgglad cirkel. Typ vinröd eller senapsgul. Senapsgult passar ju med mitt namn, jag tycker C är en rätt gul bokstav.

Simon: Va? En gul bokstav? Det är ju bara en… bokstav.

Jag: Jo. Fast jag ser liksom gult när jag ser C. Samma med Simon, S, fast den är mer ljust neongul medan C är mörkgul.

Simon: What.

Jag: Haha. Ser inte du sånt? Jag ser sånt med månader också. Och veckodagar ibland.

Simon: Näe, det tror jag inte… Enda jag vet är att söndag är en röd dag.

Haaa. Haha. Ha ha ha. Kul Simon. Där fick du till den.

Hej followerz. Vad gör ni?

Jag är ledig och har enkvinnaparty på balkongen. Älskar att vara ledig! Den här tiden för exakt ett år sedan jobbade jag 40 timmar i veckan med Med Clara Henry och hann aldrig sitta i solen och embracea sommaren. Nu har jag inget jobb inplanerat på flera veckor. Carpe diem som fan.

Enda dåliga med detta är att jag verkar ha någonting i pannan:

Såhär ser jag ut när jag ligger på balkongen. Spänner ansiktet och kisar som fän.

Vilket gjort att jag fått………. rynkor.

Ville bara meddela att dessa två pannrynkor etsat sig fast i mitt nylle efter några dagars balkonghäng. Om jag slappnar av i hela ansiktet är där fortfarande två röda streck.

Japp. Tänkte att ni ville veta.

Jag gillar egentligen inte riktigt att prata om saker som kan uppfattas som skryt. Vilket gör mycket i mitt liv ganska svårt, med andra ord. Men ibland tror jag att vi måste sluta slicka Jantes röv och bara vara lite stolta – så det är vad jag tänker göra nu.

Vi satt på paneldiskussionen Suddenly a Star med virala videomakare som Miranda Sings, Glozell Green, Overly Attached Girlfriend, Smoukahontas, Rebecca Black och Paint/Jon Cozart. Vid ett tillfälle berättade Smoukahontas (eller Sara, som hon heter) om ett tillfälle när hon var i Stockholm och jag och Micke börjar, patriotiskt men diskret, fistpumpa i våra stolar på första raden.

Sara avbryter då sig själv, pekar på mig (omajgod) och säger Are you from Sweden?

Jag nickar och hon utbrister Oh my god, I love your videos! Give it up for Clara Henry, a phenomenal swedish vlogger varpå panelen och publiken börjar skratta, applådera och Overly Attached Girlfriend ställer sig upp och gör en slow clap.

Jag kände typ såhär:

Så, ja. Det där var dagens bästa ögonblick i alla fall.

Wazup sisterz

Klockan är 08 och jag sitter på flygplatsen. Idag åker jag hem mot Landvetter igen, är där i tre timmar och sen åker jag till England och farfar och kusiner. Inte varit där på ett år, ska bli så GOSIGT

Är trött som en (insert något som är jättetrött här) pga sovit för lite och virrat för mycket. Extra virrigt var det igår, eftersom det var Sveriges första youtubegala Guldtuben!!! Virrigt och kul, ska tilläggas.

Där var så himla mycket folk.

Södra Teatern var fullsatt och utanför stod så många av er att jag blev helt mindblown. Vill även passa på att säga förlåt till er som kom fram och ville ta kort. Jag tycker det är jättekul när folk kommer fram på stan men när en kliver ur en taxi och tjugo tjejer springer mot en och skriker, när en försöker knö sig in på teatern och okända människor drar i ens kläder, då får jag fullskalig panik och flyr fältet. Förlåt. Vi ses säkert nån annan gång.

Hur som helst. Jag var konferencier! Och det var så kul! Och publiken skrattade åt mina skämt! Och jag blev så glad! Och jag tog en epic selfie! Med IJustWantToBeCool William Spetz Tora Pleje Dunderhumor Malvin Studios och Simon! Som blev suddig! Helvete!

Min älskade påg och hans kompanjon (och min konferencier-compadre också, för den delen) vann pris. Snooza med Simon & Emil blev bästa youtubeserie. Så stolt. Och jag vann pris för årets vloggkanal! Också väldigt stolt över det. Var övertygad om att Keyyo skulle ta det (becåz she’s worth it) så blev lite paff. Jag tror jag har allmänt dåligt självförtroende när det kommer till prisutdelningar.

Annan cool grej: jag fick näst mest röster i kategorin Årets Youtuber. Pewdiepie vann (quel surprise) men jag fick en snabb sekund av hybris när de avslöjade vilka två som fått mest röster och mitt ansikte dök upp på skärmen. Men 26 mille följare vs 200k, nja, chanslös är ett ord som kanske passar bra här. Men jag är så stolt ändå. Årets bästa vloggare och årets näst bästa youtuber! Tack fina ni!!!

När jag fick se körschemat och läste att Linnea Henriksson skulle uppträda skickade jag iväg ett överlyckligt sms i enbart versaler till Micke (innehållsmänniska på Splay). När Linnea sedan kom in i kontrollrummet efter galan, där jag och Simon satt och pratade med Micke, drog jag efter andan så högt att jag lovar att någon trodde jag fick hjärtstopp. Blir sällan starstruck, men om någon kan få mina ben att wobbla är det Linnea Henriksson. Så otroligt duktig och en fantastisk förebild. Kolla upp henne pronto.

Nu är klockan flygdags och jag ska stänga av mobilen. Vi hörs. Tack igen för att ni röstade på mig, ni är bäst. Hejdå.

Hade en sån bra födelsedag igår. Folk var snälla, fick fina presenter och åt god mat. Den mongoliska buffén var d-lish-ious.

Och så fick jag ett svinstort paket av Simon. Jag var övertygad om att det bara var en kartong med nån liten biobiljett i botten, men så var det en sån här:

Välkommen i familjen, ugglelampan! Du får äran att stå bredvid sängen, med Simons glasögon och Nordmans självbiografi. Och godispåsen som jag strategiskt nog flyttade på för att bilden skulle bli snyggare.

Den är dock väldigt vit. Bara…….. vit. Funderar på att köpa en färgglad lampskärm och byta. Eller köpa nån form av keramikfärg och måla ugglan i realistiska färger. Sistnämnda känns dock liiiite risky, med tanke på att senast jag målade på något slutade allt med att jag hade färg över hela händerna och satt och skrek ”fan” för mig själv.