Ont, ont, ont i halsen.

Trött, trött, trött i huvudet.

Snuvig, snuvig, snuvig i näsan.

Saknar, saknar, saknar det som skedde för en vecka och en dag sedan.

Längtar, längtar, längtar så smått till imorgon.

Lever, lever, lever.

Förlåt för att jag har blivit så jävla poetisk.
Snackade med en grym snubbe på facebook igår.
Orkar inte mer.
Hej.

Förlåt för att jag är så som jag är.
För att jag tvekade,
vände mig bort.
Förlåt för att jag inte visar vad jag känner
Förlåt för att jag inte vet hur jag ska göra
Förlåt, för jag vill
och jag vet att du vill.

Förlåt för att jag är så tyst
funderar
fastnar med blicken.
Förlåt för att jag inte pratar
Förlåt för att du jämt måste säga något
medan jag inte kan komma på ett ord.
Jag är väl nervös eller något.
Förlåt.

Men tack för allt du gör
alla ord
blickar
Allt som betyder något och världen för mig.
Tack för din arm
om mina axlar
det värmer.
Tack för att du gillar mig som jag är
och inte för något annat
eller någon annan.
Tack för att du accepterar att jag inte
kan
vågar
vill
Och för att du frågar om det känns okej.
Tack för att du finns i mitt liv
för att du betyder världen för mig.
Tack för allt.
♥

Kvällen igår var wonderful.

I en wonderful stad med en wonderful snubbe och en wonderful med svindyr kladdkaka. Mmh. Kärlek på det, du.

Tänkte dela med mig av den bästa låt som existerar just nu:
Kate Nash – Skeleton Song

Gissa vilken skiva jag har? :D

AHLALALALALALALALALA

LOLOLOLOLELELELELE

TWENTYFIRST CENTURY BREAKDOWN

I ONCE WAS LOST BUT NEVER WAS FOUND

AHLALALALALALALALA

Now you're on my näthinna and you'll be there hela kvällen. You won't really försvinna in the första taget.

Trevig kväll

med en trevlig snubbe

och en trevlig film (Slumdog Millionaire. Åh, vad bra den var. Åh.)

Dessutom är det himla trevligt att Anna skaffat rastaflätor, high five på den!