Mornin bloggy.

Kom hem från vårdcentralen för en liten stund sedan. Har ju haft kliande utslag sedan november, främst på armar och händer men nu spritt över hela kroppen, och ingenting verkar hjälpa. Nu fick jag dock prata med en skitsympatisk läkaren som testade massa olika grejer på mig och fick slutligen rådet att sluta knapra p-piller en period för att se vad som händer.

Ni som följt mig sedan åtminstone förra sommaren vet att jag brukade bli närmast deprimerad i flera dagar varje gång jag hade mens. I höstas började jag därför knapra piller för att jämna ut hormonnivåerna, vilket har hjälpt skitbra (tips till er andra mensiga hormonbarn!!!).

Men nu ska jag alltså sluta ta my happy pillz på obestämd framtid för att se om det är dem som orsakat mina utslag *skriker av lycka*. Överväger att lägga till ”emotionellt vrak” i bloggbeskrivningen bara för att varna alla.

Helö gorgeouses.

Jag mår som en bajs (för ja, såna mår alltså inte så bra).

Har en molande liten mensvärk som suttit i konstant de tre senaste dagarna. Vidare får jag ont i huvudet varje gång jag sätter mig ner eller ställer mig upp. Inte nog med detta har jag dessutom den värsta mensmagen i Sveriges historia. Går med jeansen uppknäppta och låter magen dallra fritt mellan knapp och knapphål. Ser ut som om jag är gravid med något. En liten mensbaby. Perfekt för självkänslan.

Å andra sidan har jag en kladdkaka i ugnen. Skulle på middag hos en vän och blev efterrättsansvarig, men så blev det inställt precis när jag var färdig med smeten. Verkar som att jag måste äta upp kakan själv. Jävla osis.

Nu ska jag packa färdigt min resväska, för imorgon åker jag ner till min man i Skåne.

Simma lugnt, fishelitos.

Nu har jag tagit min passbild! Drygt femtio pers var före mig och jag fick vänta en timma. Sen kom jag fram, fick uppge längd och telefonnummer, ställa mig på två gula fotavtryck på marken och titta in i en kamera. Slappna av i ansiktet och se neutral ut, sa de.

Så det gjorde jag. Och passet blev något i stil med det här:

Sen ska vi inte ens prata om namnteckningen. Hade kunnat bajsa på skärmen och det hade sett lika bra ut.

Nu är jag hemma i goa glada Göteborg! Sjukt skönt.

Kom på det när jag och Simon var på väg in till Malmö förut, men jag glömde ju slänga upp en bild på mina utslag som jag lovade i podden. Här får ni nu. Såna här vita prickar ploppar flera gånger om dagen upp lite varstans på min kropp (handleder, handflator, fingrar, mage, lår, vader, fötter), kliar något så in i helvete och försvinner sedan. Vad är det för fel på mig?

Skabb är uteslutet, det har jag haft tidigare och det är inte samma sak. Nässelutslag trodde jag det var först, men nu har jag haft det kontinuerigt sedan november (!) utan att det gått över.

Funderar på om jag är allergisk mot något, men vi har använt samma tvätt- och sköljmedel i hela mitt liv, det kan inte vara typ vantar eller nya vinterjackan eftersom jag nu bär vårkläder och det fortfarande är kvar, och är det en allergi så måste det som framkallar reaktionen finnas både hemma hos mig, Simons familj och Simons lägenhet (= inte katt, som jag också misstänkt).

Så det är nu som ni, mina kära läsare, kontaktar den där personen ni känner som är läkare och tvingar hen att inspektera mina bilder och ge mig besked på varför min kropp ser ut som den gör. Tills vidare lever jag på hydrokortison-kräm och xylocain, för jag ger faktiskt fingret åt det rikspucko på vårdcentralen som gav mig diagnosen ”stress”.

Jag har en ny datooooooor!!!!!!! Känner mig som ett barn på julafton. Ett barn med ångest över att hon köpte sin enda julklapp själv för jättemycket pengar och nu sitter och suckar och MEN GAHHHH?!-ar åt datorn för att hon inte kan nya Windows 8-systemet och vill kunna allt direkt på studs utan att behöva ägna flera dagar åt att lära sig.

Inviger webbkameran med att skypea med Simon. Hans bild har fastnat så han har sett skitgrumpy ut i typ en kvart nu. Gött söndagshäng.