Igår:

Kul! Ja! Öl! Roliga historier! Vilda debatter! Krossa patriarkatet! Ja! Köp mer dricka annars måste vi tyvärr be er att gå! Okejdå! Simon kan du köpa en öl åt mig! Ja! Tack! Bra! Wiho!

Idag:

Godkväll amigos!

Imorse var jag hos läkaren för att återigen undersöka vad i hela fridens namn det är som framkallar vita, kliande prickar över hela min kropp. Fick inget konkret svar men blev skickad till att ta ett blodprov, som senare ska undersökas för eventuella allergier.

Och det är ungefär här som ni som har nål- och sprutfobi bör sluta läsa. Även ni som tycker sprutor är minsta obehagligt. Jag själv har aldrig haft problem med att ta sprutor, aldrig någonsin (förutom hepatitsprutan jag tog innan jag åkte till Bali i augusti – that bitch HURT) men detta var en helt ny upplevelse för mig.

Jag kom in i rummet och hälsade på kvinnan som skulle ta mitt blod. Satte mig ner. Sträckte fram armen, som hon bad mig. Och så tar hon fram den största nål jag någonsin sett. Jag har visserligen inte sett speciellt många nålar i mina dagar, men denna var överlägset störst. Fem centimeter lång och TJOCK som något himla REP?! Kändes det som när jag såg den, i alla fall. Blev nästan svettig där jag satt.

När hon skulle sticka mig, i den tjocka blodådran i armvecket, var jag tvungen att titta bort. Herreguuuud vad jag svettades. Och hjärtat började slå, DUNKDUNKDUNKDUNK. Jag fick svårt att koncentrera mig, rummet började liksom krympa, jag ville springa därifrån men där satt jag med en fet jävla nål i armvecket och om jag försökt springa hade det garanterat gjort ondare än vad det redan gjorde och jag hade väl förblödit eller något (inbillar mig att blodet hade börjat fontänspruta ut nålsticket som i valfri Quentin Tarantino-film).

Snart är det klart, snart, nuuuuu snart, jaa det är bra, är det jobbigt? Nuuuuu är det klart! sa kvinnan och drog ur nålen. Jag, halvt svimfärdig, vänder mig om för att lättat pusta ut över att min färd till helvetet nu var avklarad, men möts av en fruktansvärd åsyn. Ett provrör, ett helt provrör, med mitt egna blod. Om jag var svimfärdig innan dess var jag halvt döende nu. Klämde ur mig ett ÅHERREGUUUUUD och kvinnan skrattade. Jag skrattade inte. Jag trodde att jag skulle dö. Nog för att man förlorar blod när man har mens, men nu snackar vi ett heeeelt provrör med tjock, röd vätska som för fem sekunder sedan hade befunnit sig tryggt och säkert inuti min kropp, och nu låg och skvalpade i ett glasrör inför allas beskådning.

Det var det! sa kvinnan och jag började ta på mig ytterkläderna ovanpå min svettiga t-shirt. Vill du ha ett bokmärke för att du var så duktig? He he sa hon skämtsamt. Jag skrattade tillgjort och halvsprang därifrån.

Gissa vad jag har gjort?

Jag följde era förkyldningsråd. Pressade en hel vitlöksklyfta och sköljde ner den med honungsvatten. Känn min andedräkt:

Jag känner själv hur gött jag luktar. Smaken sitter till och med kvar, fastän det var en timme sedan dådet skedde och jag har hunnit både grovborsta tänderna och gurgla stark munskölj sedan dess.

Kimberly tyckte jag luktade korv och mint. Luktar alltså inte vitlök i alla fall. Success.

Hay kömpizar

Ligger i sängen, skriksjunger till Timos Second Cut och läser era kommentarer på min gratis-mensskydd-vlogg. Debatt i kommentarsfältet ju! Det gillar vi! Preach it, menssisters!

Dessutom har jag gått och blivit skiiiitförkyld. Like, big time supersnorigt lungont sinnesförvirrat skitförkyld. Här har ni en bild när jag försöker snyta mig fastän jag inte kan.

Har jag förresten berättat att jag inte kan snyta mig? Det går bara när jag gråter, för snoret blir så slemmigt då. Annars kommer det ingenting. Inte ens när jag är skitförkyld. Mamma trodde jag var efterbliven när jag var liten och hon upprepade gånger sa ”men FRÄS då!” men nu (19 år senare) har vi fattat att det bara är min näsa som är konstig.

Nu vill jag att ni ger mig era bästa huskurer mot förkyldning. Har hittills ätit citron, druckit te med honung och knaprat c-vitamintillskott. Behöver desperat bli frisk till Blog Awards på torsdag. Kör.

Hej! Jag är hemma!! Jag lever!!! Jag är skit-solblekt-blond!!!!!

Å andra sidan är jag såhär jetlaggad och illamående och uttorkad och huvudvärkig:

Men å tredje sidan har jag lyckats skaffa mig en sånhär gosig rand:

Det är sååååå skönt att vara hemma. Bortsett från att jag öppnade min mailbox för första gången sedan jag åkte. 60 olästa. Hej stressen. Välkommen tillbaka.

Baj the waj, kolla vad jag pillat in överst i högerspalten under min profilbild! En Blog-awards-rösta-på-mig-pin! Där kan ni be alla era kompisar klicka. Så får ni tvinga dem att klicka sig in på min bild, logga in med facebook och trycka på rösta. Gör ni det är ni bäst. Tack på förhand.