Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.
I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.
Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.
Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.
Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.
Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.
Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.
