Hur ofta tvättar ni håret?

Jag bryr mig inte så mycket om mitt hår (det är jag och min nackknut 4ever) mer än att jag bara tvättar det var tredje dag. Det är min enda hårprincip. Inte mer. Inte mindre. Duschar gör jag när jag känner mig svettig, men håret ska inte tvättas såvida det inte gått tre dagar. Have I made myself clear? Vi tar det igen, för säkerhets skull: jag tvättar bara håret var tredje dag.

Nu är jag dock på hår-detox. På grund av en väldigt svettig nyårsnatt. Och tågresor hit och dit. Och därmed kompletta kroppstvättar så ofta som varannan dag (JEEZ). Håret hinner bli meh på ett dygn, men jag håller ut, för då håller det sig fräscht i fler dagar sen. Fattar ni min teori eller har jag bara smått psykopatiska idéer för mig?

Resultat:

Mitt hår är idag så fett att jag:

– Kan bre mackan med en slinga
– Slipper använda margarin när jag ska steka mina wokgrönsaker
– Insett sjuka jobbmöjligheter (vill springa till donken och söka jobb som fritös)
– Överväger att donera fett till mer realistiska bröstimplantat

Den som är intresserad av att köpa flott, tveka inte att höra av dig. Nås på twitter och med fax.

Fem timmar sedan:

Jag: Just det. Ville du med oss till England i vår? Mamma ska boka flyg nu, skriver hon.

Simon: Jag vet inte. Jobbar ju då. Vad skulle det kosta?

Jag: Flyg kostar typ tusen spänn. Sen bjuder mamma och pappa på hotell, och så kommer vi bo hos min faster någon natt.

Simon: Mm. Jag vet inte. Lägger hellre pengar på en solresa i så fall.

Fem minuter sedan:

Jag: Simon kan vi inte kolla charterresor? Typ till Grekland, i maj!?

Simon: Jo visst. Fast jag pallar inte en vecka på stranden. Så himla tråkigt. Finns ingenting att göra.

Jag: Men… Jaha. En stad då? Paris!

Simon: Jo visst. Fast det är ju också tråkigt. Jag är inte så turistig.

Jag: Nähä. Säg vart du vill åka då?

Simon: Jag vet inte. Jag är inte så förtjust i att resa.

Jag kallar denna: ”Att slösurfa tumblr”

Kan vi prata om det här med hat?

Hat som i många saker. Som i att ogilla, irriteras av, fördöma eller rent av avsky. Som i det man säger om såna man inte tycker om. Folk säger förmanande att ”hata är ett starkt ord” men det är ändå det ord som oftast förekommer när man nämner mitt namn i negativ bemärkelse.

Jag hatar Clara Henry. Följt av en utdragen redovisning av hur mycket man irriterar sig på allt jag pratar om, hur jag glider på en räkmacka och att man inte fattar hur jag ens kan ha följare.

Det finns alltså människor som hatar mig. Hur sjukt är inte det? Det finns nog inte någon som hatar mig på grund av något personligt jag gjort mot personen i fråga, men det finns folk som skriver på twitter och sina bloggar att de hatar mig trots att vi aldrig ens sett varandra. Kan ni tänka er in i den situationen? Kan ni, ihop med mig, reflektera över hur märkligt detta är?

Och det märkligaste av allt, vet ni vad det är?

Det är att jag tar åt mig. Att jag ser orden och bokstav för bokstav låter dem sjunka in. Jag har bloggat länge nog för att inte längre få ont i magen när jag ska sova av hatiska kommentarer, men ändå finns det någon del av min hjärna som undrar varför, hur någon kan hata mig. Av någon anledning försvinner vetskapen om att jag har drygt 170’000 följare som tycker att det jag gör är bra/bättre/bäst och all fokus läggs istället på att reparera skadan efter det jag just läst, hålet som någon omedvetet lyckats åstadkomma i min mage. Vad har jag gjort? Förlåt. Jag menade inget illa!

Klockan är snart 22 en lördagskväll och jag såg precis någon på twitter som hatar mig. Fliken är nedstängd och jag läser två nya kommentarer på min blogg, som båda ger mig beröm över att jag är rolig och en förebild. Ändå gnager det fortfarande i magen. Någon hatar mig?

Jag skriver detta för att jag vill ventilera lite. Jag vill väl bara bevisa att jag också har känslor. Som om jag faktiskt skulle behöva göra det för att slippa bli hatad.

Sak jag har tänkt sedan kvällen den 26/12: SHIT POMFRITT JAG MÅSTE BLOGGA OM SONJAS JULKLAPP TILL MIG

Sak jag har glömt bort direkt varje gång: – || –

–
Gör man ens så, förresten? ”- || -” i datorskriven text? Mitt favorituttryck i skrift pga lathet och obefogad skrivkramp (eller ja, kanske befogad eftersom jag nyper om pennan hårdare än vad jag någonsin nypt ett elakt syskon) men kom på nu att jag aldrig använt det på datorn. Aja. Ni fattar vad jag menar. Här-ska-det-stå-exakt-samma-sak-som-ovanför-tecknet.

–
HEJ

Kolla vad jag fick i julklapp av Sonja:

Det är en snippa! En vagina! En fitta, poops, fia, kisse, muffs, murra, babymaker! Som jag själv pimpat med glittrig eyeliner i springan, för att göra den ännu vackrare. Gjorde en glittrig klitoris-prick också, men den höll bara ett par dagar. Vaknade en morgon och så var den bortskavd.

Hur som helst. Detta är varför jag så exhalterat tänkt att jag MÅSTE blogga om min julklapp. Den är typ lika fet som en tatuering av kvinnokampssymbolen. Minst.