I say boom boom boom now everybody som vill ha gratis mensskydd say WEHO

Ni som följt mig ett tag vet kanske att Timo Räisänen är en av mina största idoler. Inte enbart för sin musik, utan även för att han är så trevlig och ödmjuk och snäll och bra på alla sätt och vis. Har träffat honom två-tre gånger innan, och ikväll var jag, Asta och Sonja på hans spelning på Liseberg.

Så eftersom jag är en fangurl ställde jag mig i kön för att få kram och kort. Väntade i säkert en halvtimma. Till slut kom jag fram, och då ler Timo stort.

Timo: Hej, Clara!

Moi (döljer hysterin): Hej Timo!

Timo (ger mig världens bamsekram herregud): Äntligen, finally, we meet!

Moi (fortfarande skakis): Ja, ja jag tänkte ju fråga om du kanske kände igen mig men det behövde jag ju inte då haha. (jättelång historia men när min syster träffade honom en gång och sa att hon hette Henry i efternamn kände han igen det eftersom hans dotter sett mig på youtube osv osv)

Timo: Haha, näe. Snygg tröja du har. Och snygga skor.

Moi (här någonstans börjar jag stamma): Tack, tack så mycket.

Så pratade vi en stund och kom överens om att han står högt på priolistan inför en eventuell säsong 2 av Med Clara Henry och att vi ska höras vid (hans förslag). Haha. Fredag den 13e my ass.

Har ni sett hur fint det ser ut på Kanal5 Play idag?

På måndag kl.0300 kommer första avsnittet ut. TRE DAGAR KVAR.

Fina och oväntade saker som hände igår när jag skulle flyga hem:

1. På flygbussen. Busschauffören säger i högtalarna:

   Mina damer och herrar, välkomna ombord. Ska ni inte till Bromma flygplats sitter ni i skiten.
   (varpå två kvinnor hysteriskt sprang fram och fick gå av)

2. Vid bagageröntgen. En man står vid ingången.

   Jag: Hejhej, vill du se min biljett?

   Vakt: Jag vill se ditt leende :)

3. Vid bagageröntgen en halv minut senare. Det piper när jag går igenom spärren.

   Vakt: Testa att ta av dig dina örhängen och försök igen. (håller mina örhängen medan jag går tillbaka)

   Jag (går igen): Nu gick det ja!

   Vakt: *tar min hand med sin ena hand, lägger med andra handen örhängena i min handflata och trycker min hand, ler och önskar mig trevlig resa*

Hade inte folk direkt trott att jag gjort betald reklam hade jag rekommenderat er alla att åka från Bromma. Nu får jag inte ett öre för att säga det. Men jag säger det ändå. Då är de fan bra.

Detta är faktiskt helt ärligt det sorgligaste jag beskådat på länge:

”Sista jävla bilden”. Sista Med Clara Henry-bilden. O maj gad. Vad ska jag nu göra om dagarna? Förutom att träffa kompisar och äta mat ur ett ständigt fullt kylskåp och löpträna och vlogga och njuta av att vara hemma? VAD???

Eftersom jag är tröttare än jag varit på länge och känner mig cirka döende ska jag nu sova och njuta av att det är min egna 90-säng jag somnar i för typ elfte gången sedan den sista juni (skojar inte, räknade ut det igår. Sedan jag flyttade till Stockholm i slutet på juni, för 2,5 månader/75 dagar sedan, har jag sovit i min egna säng 10 nätter. Feels pretty good to be back).