Nu har valvakan inför USAs presidentval startat och jag tycker att vi alla kan värma upp lite mjukt med dessa vackra skapelser:

Heja Sverige. Godnatt.

Härmed presenterar jag enda anledningen till att jag inte blivit kräksjuk ännu:

Min vän Emma har startat eget företag och börjat sälja handsprit som inte luktar handsprit. Alltså handsprit som man inte behöver gnugga in fort som fan och sedan vifta med händerna för att stanken ska försvinna, utan handsprit som man ömt masserar in på tassarna och sedan luktar på hela dagen för att det är helt jävla revolutionerande.

Hon gav mig några flaskor med olika dofter för ett par veckor sedan änd I löv dem. Vill ni köpa själva finns de här. Nu vart det slut på smygreklamen (som jag dock faktiskt vill rekommendera på riktigt och inte bara för att jag fick flaskorna gratis). Hejdå.

Jag kan inte rita djur. Så det är väl tamefan självklart att enda gånger jag någonsin i livet lyckas rita en gullig kanin så ska det vara på ett kladdpapper med provsplugg.

Feel free att även observera mitt farliga lodjur och nedbrytarsvampen som ser ut som en snopp.

Idag efter skolan gjorde jag min plånbok några hundralappar lättare. Det var skönt. Jobbigt att gå runt och släpa på den där sprängfyllda pengabingen annars, menar jag.

Två linnen (varav det vinröda kostade 100 kronor mer än vad jag först uppfattade när jag kollade prislappen, vilket jag inte märkte förrän efter att jag betalat) och en svart, kort, varm och skitgo poncho.

Vet inte riktigt om ni tog in föregående mening till 100 % så jag upprepar:

JAG HAR KÖPT EN PONCHO.

Visserligen mer ett stort slappt tygstycke än en äkta poncho eftersom den är öppen framtill, men jag tycker det räknas ändå. Är en väldigt lycklig människa at the moment.

Och nu minns vi alla tillsammans att detta faktiskt inte är en modeblogg och förtränger existensen av det jag just skrivit ur våra minnen. Amen.