Jag har inte en jävla aning om vad det är hela Sveriges befolkning firar idag på Valborg (eller jo, ni som följer mig på twitter vet att jag googlade förut, men fattar fortfarande inte vad som är så roligt med att skrämma häxor) men sålänge jag får äta god mat är jag nöjd.

You talkin to me?

Nä skoja ba. Tänkte berätta vad jag kommit på idag:

PLACEBOEFFEKTEN ÄGER.

Jag satt ute i solen i typ en timma och nu är mina ben hur jävla bruna som helst.

Observera då det faktum att jag är halvbritt och halvginger med ett värdelöst jävla skit-pigment. Det närmaste jag kan komma ”brun” är fisblekt grisrosa, och det efter minst 3 månaders soliga dagar.

Nu tror min hjärna emellertid att jag ser ut som något sånt här:

Jag sa ju det. Placeboeffekten är så jävla priceless.

VITAMIN D, KOM OCH TA MIG HÄR OCH NU

Ps. För varje person som drog sexuella paralleller till det jag nyss skrev dör en fluffig kattunge. Ds.

Godkväll kompisar. Beskåda min freshness:

Idag blev en sådan lördag där man varit i full jävla rulle sedan klockan elva och sedan avslutar dagen ensam i sängen med en b-film, choklad och mjukiskläder.

Nu har jag suttit och stirrat på min datorskärm i ungefär fem minuter och har inte en jävla aning om vad jag ska skriva härnäst, så jag antar att jag säger godnatt och adjö och hoppas ni sover gott för det ska jag göra nu i världens bästa tröja som luktar min favoritdoft i världen.

Godnatt!

Detta inlägg vill jag dedikera till min kropp.

Tack kroppen, för att du orkade dra dig ur sängen klockan elva på morgonen, trots att du lade dig rätt sent igår.

Tack kroppen, för att det första du gjorde efter morgonkaffet var att dra på dig träningskläderna.

Tack kroppen, för att du sprang åtta kilometer fastän du var skittrött.

Tack kroppen, för att du lyckades ta dig uppför Tahultsbacken utan att kollapsa, explodera och dö.

Tack kroppen, för att du kommer ge mig extrem träningsvärk i vaderna imorgon som påminnelse över hur duktig jag var idag.

Tack kroppen. Du är min bästa vän.

Nu: äta innan jag dör av svält.