Jag och mamma planerade inköpslistan till gårdagens födelsedagskväll.

Moi: … och jag kollade med Annie, hon tål dem så länge de inte är i maten.

Mam: Okej, men hon får liksom ingen allergisk reaktion eller nåt om de bara står i en skål på bordet?

Moi: Nej, det klarar hon, om jag fattade det rätt. Så länge hon inte äter dem bara. Köp lite salta eller nåt!

Syster (kommer in i rummet): Så… hon tål katter, så länge hon inte äter dem?

Moi: … katter? Alltså… Kimberly, jordnötter. Annie tål inte jordnötter.

Syster: Jordnö..? … Aha.

Igår (alltså för två minuter sedan) 23.59:

(Okej jag vet, fail på sexan, hjärnan hänger inte alltid med i svängarna.)

Idag 00.01:

Ett år äldre och inte ett dugg snyggare. Men vad gör man.

HAPPY BIRTHDAY TO ME!

… och av ingen riktig anledning bestämde jag mig för att översätta hela bloggen till engelska (finns en Google-translate-knapp i långt ner i högerspalten om ni scrollar lite).

Jajamän, mina damer och herrar. Nu vet vi alla vad skadeglädje heter på engelska.

Schadenfreude. Ja wohl.

Det finns en riktigt bra grej med att fylla år på en lördag.

Skadeglädjen,

när ens småsyskon tvingats gå upp svintidigt bara för att komma sjungande in på mitt rum och avundsjukt se på när jag öppnar presenter.

Oh ja. Jag är en rätt ond syster.

TJA JAG FYLLER ÅR OM TVÅ DAGAR!

Och förutom att tagga till min födelsedag sitter jag här i min nya munkjacka och skriver en låt.

Fast inte frivilligt, förstås.

Vi ska göra ett sista arbete i musiken och jag tänkte skriva en superhit om världens alla krig och problem. Vet dock inte om jag ska göra det i grupp eller ensam, men jag resonerar som så att om jag gör en låt nu själv så kan jag ju lika gärna göra en i gruppen senare också.

Jag vet. Jag är så himla hardcore.