Imorgon ska jag vara tränare för små barn. Gör det varje söndag: åker och tränar tioåringar i friidrott, får betalt för det, är nöjd, är glad, går hem och somnar inom tio sekunder eftersom jag faktiskt aldrig gjort något mer psykiskt ansträngande i hela mitt liv.

Nu, när jag sitter och skriver deras träningsprogram, tänkte jag att de kunde få hoppa lite stavhopp imorgon, eftersom det är vad de bönar och ber om innan varje träning.

Sen slog det mig att jag aldrig hoppat stavhopp i hela mitt liv.

Hur hoppar man stavhopp?

Och nästan ännu viktigare: hur hoppar man stavhopp i en idrottshall utan stavar?

Typ ”och så springer du fram och låtsas du att du håller i en lång pinne, och precis innan mattan där så bara slänger du upp rumpan och benen i luften och så vänder du på hela kroppen ett par sekunder innan du landar, okej, fattar du? Bra, kör”.

Bonjour mes petits rascals!

Idag invigde jag mina rödvita Martens med en promenad kring Göteborg med min fina vän Julia. Fick faktiskt inte ens skoskav förrän jag var på väg hem från busshållplatsen (tjejen här kan tajma).

Så vi promenerade runt och var plötsligt vid Kungsportsplatsen, pratade om lite allt möjligt, och jag såg la ut nåt sånt här:

Fast kanske inte så sur då. Lyckades med att se extremt deprimerad ut på bilden. Men det var inte vad jag skulle säga, för då gick vi förbi en person som jag verkligen, verkligen kände igen. Jag kunde inte komma på vem det var, men när jag till slut gjorde det, då såg jag la ut som något sånt här:

Och hjärtat började slå i tvåhundra slag i minuten och det enda jag kunde få fram var OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD och Julia trodde väl att jag fått hjärtstopp av något slag för hon frågade panikslaget HERREGUD VAD ÄR DET? Och så pekade jag på snubben som precis gått förbi och sa ”Jag läser hans blogg”.

Bara sådär. Inte mer intressant än så. Jag blir rätt lätt hysterisk.

Men om ni känner för att titta in Sveriges finaste fotoblogg (vilket den faktiskt är), så borde ni knappra in http://sgtsalt.blogg.se i webbläsaren och ta er en kik. Han blir säkert jätteglad.

Sgt Salt-Petter himself.

Sitter i min ensamhet och trollar med min trollstav och äter Bertie Botts Bönor i Alla Smaker. Ja, det är en böna-i-alla-smaker, det där röda mellan tänderna.

Och trollstaven funkar faktiskt. Petade lite med den på pappa när han snarkade på hotellet, och poof så slutade han. Helt magiskt.

På flygplatsen, vid röntgenmaskinerna.

Indisk röntgenvakt: Eum…. (kollar ner på mina skor)

Moi: Yes?

Indisk röntgenvakt: You take shoes off, please.

Moi: Ah, okay, sure.

Indisk röntgenvakt: Yes, it’s because you can hide things in shoes. Like weapon.

Moi: Yes, haha, okay.

Indisk röntgen vakt: … and your shoes are in fact exeptionally long.

Moi: …

Man ba Hihi tack jag vet visst är det vackert?

‘ELLO LADS!

Jag är hemma! Helvete vad kallt här är!

Tänkte dela med mig av lite foton jag klickade i stora Britannien. Vill ni se hela albumet med bilder kan ni klicka här.

Vi åt fisk och chips. Eller, jag gjorde det i alla fall. Tre gånger på sex dagar. Så himla gott.

Vi hälsade på min farfar. Han tillbringade dagarna i sin favoritfåtölj och läste The Guardian, The Sun, Daily Mirror och alla andra brittiska tidningar du någonsin kan komma på. Han har stenkoll på allt.

Jag fick, äntligen, mina finfina Doctor Martens som jag beställde redan i oktober. Mörkröda med vit/beige sula. Glad tjej.

En dag åkte vi till London. Jag letade febrilt efter charlieissocoollike, men han syntes inte till. Antagligen gick han inte ut över huvud taget eftersom det var fullkomligt svinkallt. Jag visste att jag skulle ha tagit med min fodrade jacka.

Vi upptäckte Harry Potter-avdelningen på femte våningen inne på Hamleys i London, stod och dregglade en stund efter de exakta kopiorna av trollstavarna från HP-filmerna och köpte till slut varsin. Jag köpte Lunas, den fjärde från vänster på övre raden. Äckligt dyrt, men så himla värt. Var en glad nörd typ hela dagen.

Och så bara kände jag för att ha en fin liten svartvit London-bild som sista bild. Finns ingen story bakom denna. En gata bara. Yup.

Yap, nu är det officiellt: som ni ser är jag numera ägare till Göteborgs (Sveriges? Världens?) absolut snyggaste skor. Röda läder-Docs med vita skosnören och sula. Sen har jag ju blivit väldans vig också, men glöm det och KOLLA SKORNA. Åh.