Mamma: Näe, nu smsade SAS. Flyget är inställt imorgon. Fan…

Lillebror (börjar gråta): Men neeeheeeheeeej…

Mamma: Aww Christoffer, gråt inte. Vi får fira här hemma istället.

Lillebror (gråtande): Men kan vi inte fira med mormor och morfar?

Mamma: Nej de ska ju till kusinerna, vi kan inte komma där också, vi blir alldeles för många. Men det blir väl mysigt, med bara vår familj här hemma?

Lillebror (börjar gråta hysteriskt): NEEEEHEHEHEHEEEEEJ… det blir ju JÄTTETRÅKIGT… att bara fira med VÅR familj… NEEEEEEEJ….

Såhär förtjust är uppenbarligen min bror i vår familj.

Har en god och en dålig nyhet. Börjar med den goda. Min facebook-grupp Lycka till i vinter, Västtrafik var med på Västnytt. Stolt som fan alltså, TV4 hade ju ringt mig om jag bara skrivit mitt namn, min grupp är typ tusen medlemmar större än Västtrafik – Makes People Walk.

Check it out.

Och så den dåliga nyheten. Heathrow är totally nedstängt och 90% av alla flyg dit är inställda. Däribland mitt. Kommer inte fira jul i England i år alltså. Roligt.

Hallåhallåhallå, nu tänker jag lista någonting, attention evribadi!

CLARAS SAKER SOM GÅTT SÖNDER IDAG:

1. Claras strumpor
   Jag kan svära på att de var hela när jag gick hemifrån imorse. Men när jag bytte om inför friidrotten såg jag att där fanns stora hål på fotbladen som definitivt inte funnits där innan, och när klockan blivit halv sex och träningen var över fanns där inte mycket kvar av de stackars stumporna. R.I.P.
2. Claras träningstajts
   För att göra en halvlånghistoria snäppet kortare: Jag gick från Friidrottens Hus mot Marklandsgatan. Jag såg min spårvagn komma. Jag började springa. Jag var nästan framme. Och så flög jag. Flööööööög! Och sen landade jag. Och så körde vagnen. Och så hade jag ett stort hål i brallorna. För att inte tala om
3. Claras knän
   Lyckades i och med mitt oerhört vackra svanhopp att köra in två centimeterstora gruskorn ett par centimeter in i båda knäna. Såg inte så farligt ut, men det blödde ordentligt så jag fick halta in på Pressbyrån och be om plåster.
   Men jag är okej! Jag lever! Under mina plåster har jag två lösa, blodiga skinnslamsor, men jag lever! Hallelujah!

   

Hörde precis hur mon amie berättade om sin underbara dröm. Hon var på en kryssning med massa människor på en resa runt jorden.

Varför får jag aldrig de bra drömmarna?

Själv drömde jag inatt om att jag hade värsta fajten med min farfar om vem som skulle få äta upp alla sega råttor i en godisburk.

Jag vann, ifall ni undrar.

Kan eran pappa göra såhär?

Skulle inte tro det.