Klockan är 0955 och idag har jag hittils hunnit:

• Vakna och gå upp ur sängen (wow)
• Klä på mig, käka frulle, borsta tänder, fixa hår
• Få skjuts av en snäll far till Mölndals Sjukhus
• Sätta fast en sketen metallplopp som av någon anledning lossade från metallkäften när jag åt kyckling och potatis
• Ta spårvagnen från Mölndals Sjukhus till Korsvägen
• Köpa dricka på Korsvägens Pressbyrå
• Springa ut från Pressbyrån för att hinna med bussen hem
• Byta buss i centrum eftersom bussjäveln inte gick hela vägen hem
• Gå jättemycket längre från hållplatsen, som ligger typ en kilometer längre bort en den jag går av vid OM bussen går hela vägen hem
• Slå på datorn
• Logga in på devote

Slå det om ni kan. Och allt detta innan hälften av familjen vaknat. Jag är nästan stolt.

Om någon random bloggläsare desperat vill gå på bio men inte har någon att gå med,

DÅ ÄR JAG PERSONEN DU OMEDVETET ÄR UTE EFTER!

This is so my kind of humour. Gode Jesus och Gud min skapare jag MÅSTE se den här filmen.

Ni anar inte vilken sjuk beslutsångest jag hade när jag vandrade ombord Röd Express till Göteborg imorse. Kort eller långt. Långt eller kort. Jävla hår, bli BRA bara!

Ja ni. Kan ju säga att det blev jävligt kort i alla fall.

Göteborgs kulturkalas 2010. Soran Ismail kommer ut bredvid scenen för att prata med några människor, precis där jag och Anna står.

Moi: SORAN!

Soran: *stannar mitt i steget, ler mot kameran*

Moi: *KLICK*

Soran: Hur blev det?

Moi: Asbra, tack!

Hihihihih. Jag har pratat med Soran Ismail. THE Soran Ismail.

Moi: AAAAAH
Kimba: Vad är det?!
Moi: AAAAAH
Kimba (ser glassen på golvet): Ha ha!
Moi: HÄMTA MIN MOBIL!!!

Jahapp. Det var det. Hade aldrig trott att den dagen skulle komma då jag prioriterade bloggen framför en sandwich.