Okej. Nu är grejen att jag precis kommit hem från träning (kärlek på det!) och träffat två oväntade buddys på bussen och känner inte direkt för att skriva världens längsta inlägg om min stora kärlek till friidrott eller min stora frustration över att skolan börjat igen, så jag slänger in lite favvolåtar right now och hoppas att ni har det bra. Om inte kan ni skriva, och så kan vi diskutera saken. Puss!

Häromdagen tyckte jag att det var dax att få lite ordning på mitt ögonbryn.
Ja, mitt och inte mina. Tro det eller ej men är man slapp på sommarlovet så växer ögonbrynen ihop till en enda lång korv.

Så jag gick in i badrummet, låste dörren och tog fram pappas rakhyvel. Lika bra det, skulle ta evigheter med pincett. Började raka så smått vilket gick helt okej, tills mamma knackade på dörren. Hoppade till vid knackningen och HOPPSAN så hade jag inte längre ett långt ögonbryn utan tre. Jag hade på något vänster kommit åt på helt fel ställe och det såg inte bra ut alls.

Jag panikade. Mamma stod utanför och knackade och ville in och undrade vad det var jag sysslade med, jag stod framför badrumsspegeln med pappas rakhyvel i högsta hugg och mina tre ögonbryn liknades mest vid en morsekod.

Då vaknade jag. Och var illa tvungen att kolla mig i spegeln. Men mina två ögonbryn såg helt normala ut. Tack Gud.

Kära blogg.

Ida vakna ja klokan ett hos Annie.
Sen okte ja hem o gorde mej i orning.
Sen okte ja till Emil o kolla OC.
De va kul.
 
Imoron ska ja til Möndal.
Ja ska jöra avjutning av mina tender.
Dom e snea.
Whis me luc.

Ja vet ite varför ja skriver så her.
De e kul tycker ja.

Igår var jag på Le Vårdcentral och kollade om jag hade astma, vilket det visade sig att jag inte har. Däremot konstaterade läkarna att jag har grymt mycket högre maxpuls än vad jag borde ha. Vet dock inte om det är bra eller dåligt, mamma blev däremot livrädd och har nästan förbjudit mig att springa intervaller i framtiden.

När vi satt och väntade kom det in en mamma med hennes son, som genast började leka i ett leksaks-kök.

Mamman: Vad lagar du, Ludvig?

Barnet: Pannkakor!

Mamman: Ååh vad gott! När är de klara?

Barnet: Snart. Nu lägger jag i mjölk! Och nu lägger jag i kryddor!

Mamman: Jaha, vad är det för kryddor då?

Barnet: Peppar. Och… och… och salladskrydda.

Jag kunde hålla mig för skratt. Det kunde inte mamma. Pinsamt.

Nu vet jag hur jag ska göra för att få fler kommentarer. Säg att du ska sluta blogga så kommenterar de flesta och statistiken slår i taket.

Så, för allas vetskap:
jag ska inte sluta blogga.

Ville egentligen bara se vad som hände om jag skrev så.

Förlåt till alla som blev grundlurade. Jag lovar att inte upprepa saken igen (bortsett från någon eventuell 1:a april-dag i framtiden).