Vänner! Igår vare FEST!!!

Idag har jag hängt med Anton hela dagen, gått på stan och fönstershoppat kostym (vilket är något jag tänker köpa snart, så fort jag börjar tycka att det inte känns svettigt att lägga tusenlappar på lite kroppstyger) och kom precis hem från bio. En perfekt dagen-efter-Guldtuben, med andra ord.

Jag gick med Anton. Johanna gick med HejaInternet-Jocke, men traskade på röda mattan med oss. Är så nöjd att jag bytte outfit i sista sekund!! Det syns nog inte på bilden, men både Antons och Johannas kostymer är mörkblå. Vi var riktigt vidrigt matchande.

Kan även meddela att jag har ny profilbild på facebook.

Och vad i hela landet brunsås!!!!! Jag vann ett jävla pris!!!! Igen!!!! Jag och min bättre youtube-hälft Keyyo fick guldiga pokaler för Årets Collab. Det trodde jag faktiskt inte. Och det är inte bara för att jag är en satans ödmjuk jävel, utan jag trodde verkligen att Lakidoris och Sam skulle vinna kategorin. Kände mig så ärad att få vara nominerad ihop med dem, Thomas + Pojkendrömmer, Bente + Axel och Sara + Bea. Men att vi vann? Jaha. Så kan det tydligen gå.

Tusen tack till er. För att ni har röstat, såklart, men kanske mest för att ni tittar, likear, kommenterar, delar, uppskattar, backar och även kritiserar när det behövs. Ni är fantastiska. Utan er är vi ingenting, och det säger jag alldeles för sällan.

Comviq-Karim, Tova Helgesson, Keyyo och jag. Vilket jävla squad. Kan vi diskutera att Tova vann tre (TRE) priser, på sin allra första Guldtuben-gala? Och att Keyyo även vann Årets Humor, som första tjej att någonsin bli nominerad i kategorin? Queens. Slay. Yas.

All bildcred går som vanligt till bästa Herman Caroan.

Nu ska jag se på Bron. Hejdå.

Gokväll blögreadurz.

Ikväll ska jag göra något som ni inte sett på år och dar. Jag ska… ladda upp… systemkamerafoton.

Oh my lord. Ni ska alltså få se något annat än grumliga webbkamerapics och dassiga mobilbilder. Denna dag kommer för alltid att bli ihågkommen. Men först, sätt på en passande låt. Förslagsvis den här skitfeta Phoenix-liveversionen av låten med ett väldigt passande namn:

Nu så. Nu är ni redo. Välkomna till bildversionen av min och Antons Romresa.

Detta gick vi förbi varje dag. En stor rondell längst ner på gatan där vårt hotell låg, där ena änden pryddes av ett stort jävla slott. Eller, som det heter i folkmun, Monumento Nazionale a Vittorio Emmanuele II. Som vi alla vet exakt vad det är, mer än helt jävla sinnessjukt stort och pampigt.

Och för er som ba ”Anton? Vem? Är det hennes pappa? Hennes hemliga tvilling? Hennes livvakt?” så är det mannen ovanför. Han kan konsten att bära upp en lensflare.

Vi åt italiensk glass. Riktigt dåligt beslut när det är 14 grader och blåser kyligt. Vårsol on the outside, dying on the inside. Bästa smaken: cookies and cinnamon.

Jag bad Anton att ta en bild när jag hoppade. Han fick lite prestationsångest, eftersom jag använder min kamera helt manuellt, men jag ställde in alla inställningar åt honom och han tog den här bilden på första försöker. Hybrisen var ett faktum.

Ruiner. Ruiner överallt.

Okej förlåt på förhand för nu kommer jag låta sjukt carpig, men ibland gillar jag att hellre fota människor än det som en egentligen ska fota. Här står vi vid Fontana di Trevi. Den syns i nederkant. Skitfin fontän. Inget ont om den. Men tanten var sötare.

Ännu en bild där Anton lämnade tillbaka kameran med världens stoltaste flin. Här gick vi i en park, det var fredag, det var varmt, det var soligt och jag kände för att rycka halsen av en blomma och sätta den bakom örat.

En fontän på Piazza Navona. Bästa piazzat. Alla torg som går att kalla piazza är de bästa torgen, men detta var det bästa av piazzor. Förstår ni vilket bra piazza det är då.

Plötsligt förstod jag hur folk klarade sig utan mobiler och internet förr i tiden. Kartor is the shit.

Ingen speciell bokhandel alls men Fjanton var gölli.

Kanske min favoritbild från resan? Därinne bor fucking PÅVEN. Vi gick aldrig in, för det var världens längsta kö trots lågsäsong, och dessutom var det lördag och Antons födelsedag och vi ville hellre till Trastevere (vilket var en av grejerna som kom upp när vi googlade ”hipster + rome” för att hitta saker att göra).

Här står jag framför Peterskyrkan och gör en JÄTTEROLIG min HAHAHAH!

Födelsedagsbarnet. Han fyllde 27. Smälte alltså väldigt väl in bland alla gamla italienska gubbar som satt och drack espresso på uteserveringarna.

Tips om ni åker till Rom och inte gillar espresso: beställ inte ”kaffe”. Beställ ”CAFFÈ AMERICANO”. Annars får ni espresso. Ett av mina värsta trauman hittills.

Sådär! Hur kändes det? Är ni okej efter 14 bilder eller var det lite too much to handle efter så lång bildtystnad? Själv är jag nöjd. Det känns bra. Bilderna är fina. I’m out.

Gomorron blöggys!

Jag är sjuk. Fick feber igår, mitt under James Blake på Popaganda. Tajming.

Vid ett tillfälle stod jag i toakö i säkert tjugo minuter, medan Johanna och Anton köpte fruktsallad. Tömde blåsan, kom tillbaka, hittade dem och fick en ananas tryckt i händerna. ”Fruktsalladen var svindyr. Vi köpte en ananas istället. Varsågod.”

Så om någon skulle fråga hur Popaganda var skulle jag svara: ”I had a blast”.

För att. Ja. Blast.

Japp. Varsågoda. Jag lade den. I’m out.

Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.

I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.

Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.

Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.

Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.

Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.

Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.

Mina fötter värker. Och min axel. Sträckte nån muskel när jag skulle ta en skitcool hoppbild framför gamla Berlinmuren vid East Side Gallery. Bilden blev dock bra. Helt klart värt en sträckning.

Vi har promenerat två dagar i sträck och nu är det dags för den obligatoriska bloggredovisningen. Let’s do this.

Första dagen gick vi till Mauerpark. Det är en skitstor loppis som ligger vid en park vid en del av den gamla muren. Köpte ett par silverörhängen och tog mitt livs kanske bästa mobilbild på Anton. Kolla hur a) snygg han är, b) perfekt han omringas av jackor och skjortor, c) estetiskt tilltalande skyltarna pekar, och d) helt perfekt bildjäveln är?!

På kvällen åkte vi till Tempelhof – en nedstängd flygplats som numera är en park. Vi köpte med oss mousserande och pistagenötter och hamnade framför världens bästa funkband, Ruperts Kitchen Orchestra, som spelade i flera timmar. Det enda jag kunde tänka på var hur min pappa hade sagt ”det här är så bra! det är sååå bra!” väldigt många gånger med brittisk brytning om han varit med.

Igår gick vi, enligt min stegräknare i mobilen, tre mil. Det känns fortfarande i fötterna. Såg sånt här hela dagen.

Idag åt vi detta till frukost. Tänkte bespara er salivproduktionen och inte berätta hur det smakade.

Spatserade runt i Kreuzberg och Friedrichshein och tog hoppbilder. Som den här.

Och den här. Det var i detta ögonblick som en muskel i min axel ba nope. Aj. Ont. Väldigt många människor här. Låtsas som ingenting. Todelo.

Och det var mina bästa Berlinbilder hittills. Imorgon åker vi hem igen! Inte förrän på kvällen, dock, så vi tänkte äta apfelstrudel, gå i second hand-affärer och köpa saker vi egentligen inte behöver. Som en bör, när en är på semester.

Nu ska vi äta middag och dricka svinbilliga drinkar. Ohoj!