Amigas! Amigos! Här är inlägget ni alla väntat på! Eller, åtminstone ni Foooers som hetsat mig på alla mina sociala medier om när Häng med Clara Henry-avsnittet med The Fooo kommer ut. Svar: IMORGON!

Så för att tagga tycker jag att vi tar och beskådar lite fina bilder från inspelningen som formidable Gustav Udd tagit (och äger rättigheterna till). Wehå let’s gå

Först hängde vi på deras hotellrum. Vi pratade om deras liv (och lite om mitt), bandade intervju i tjugo minuter och tog bilder. De är helt fantastiskt spontana poseare på bild. Antar att det ingår i jobbet.

Här pratar vi om något. Minns inte vad, men det var i alla fall inte när jag nämnde orden ”smutsiga trosor” för då såg alla fyra väldigt obekväma ut.

Sedan åkte vi till arenan och fick BACKSTAGEPASS. Definitionen av coolness. Mitt ligger fortfarande hemma i Stockholm, säljer för en miljon svenska kronor eller högstbjudande. Kan inte garantera att någon av The Fooo-killarna vidrört den. Still worth it though.

Vi visste inte när vi skulle få tjöta med killarna igen, så vi filmade inslag medan vi väntade. Här är jag en känd mega-artist som tjänar lika mycket som Obama (om inte mer). Och så är jag Gandalf the White. På samma gång. Skills.

Dä va stort därinne.

Lemme take a selfie DUURUTURUTURUUURU #självis

Vi väntade så himla mycket den dagen. Här väntar vi på att få prata med killarna precis innan de går på scen. Jag utmanade producent-Carin i 90 grader. Förlorade.

Sen fick vi komma in till deras loge. De var så himla nervösa, stackarna, även om de var rätt bra på att dölja det. Fick dock flashbacks från Mello när Omar nämnde att de inte kunnat äta på hela dagen, så där brast deras yttre lugn. Något annat som inte var lugnt var Oscars hår. Se bilden. Wild and crazy som få saker jag sett i livet.

Brukar sällan bry mig om ifall jag råkar bli (i mina egna ögon) ”ful” på bild men JEEZ denna bilden är helt fruktansvärd, min min är så jobbig att jag bara vill dra tag i mina kinder och skrika SKÄRP DIG tills jag typ ser glad ut eller bara ful på ett fult och inte jobbigt sätt. Vetskapen att detta ögonblick även fångats på film är inte direkt lättande.

Detta är ett bra exempel på en fult ful bild. Den duger jättebra. Har inte heller här en aning om vad vi snackar om, men det kan antingen vara när jag skulle imitera alla underbara tjejer i publiken ELLER när jag garvar så jag gråter åt Felix försök att beskriva något som vi alla andra antog var en orgasm, eftersom han inte ville uttala ordet.

Ni får verkligen inte missa detta. Det kommer bli asfett. Imorgon på Kanal 5 Play, amigas.

NU MINA VÄNNER! Nu är väskan uppackad! Bilderna är pillade på! Fingrarna är i sitt bästa bloggmode! Nuuuu KÖÖÖÖR VIIIIIII

Eller, ja. Hade så himla många bilder och kan inte bestämma mig vilka jag måste välja bort av de 32 jag redigerat, så vi tar detta i två etapper – lördag dag och lördag kväll – så får min beslutsångest en lite mildare uppgift att utföra.

Låt mig få presentera: LÖRDAG I LIDKÖPING

Vi börjar med en selfie. Alla blogginlägg blir bäst om man börjar med en selfie. Här är jag på hotellrummet, nyduschad och utvilad och med badgen redo på magen. Mot nya äventyr osv.

Någon, vet inte vem, vilket jag är jätteledsen över, har varje vecka suttit och tejpat såna här gubbar på golvet bakom scenen. Han dör på olika sätt varje lördag. I Örnsköldsvik blev han halshuggen, en annan vecka förblödde han. Här tror jag han får någon form av stöt? Budskapet var lite mer dolt denna veckan, men han är tecknet för hit men inte längre – såvida du inte vill bli ihjälsprungen av en stressad kameraman eller en sprintande dansare. Observera jättegärna vilken sida av varningen jag står på.

Ammotrack spelade. Var första band ut och jag tänkte shit vilken bra plats jag har här bredvid scenen, nu ska jag fota alla bidrag.

Lol. Nä. Det gjorde jag inte alls. Fota och att komma ihåg saker är inte egenskaper jag har på cv’t. Nästa gång jag tog upp kameran var en timma senare när Outtrigger spelade. Lokalpatrioten i mig vaknade och skrek HÄRRYDA KOMMUUUUUN med corna-nävar i luften.

Sedan, när min patriotism lugnat ner sig, kom jag plötsligt till insikt med vad som var på väg att hända. Dimman. Den närmade sig. Jag stelnade till. Var detta slutet? Vart kunde jag ta vägen? Hur får man snabbast ut tusentals människor ur en arena? Sedan insåg jag att jag inte var med i Hunger Games och att röken inte skulle ge mig dödliga kramper vid kroppskontakt. Då var det lugnt.

Sedan spelade Emmelie de Forest hennes nya låt Rainmaker. Det har regnat i Stockholm idag. Coincidence? I think not.

Och avslutningsvis från min lördag i Lidköping får ni en bild på mig och Lina, som ni som sett Eftersnack känner igen. Green room-reporten numero uno. Hon har alltid skitsnygga naglar. Avundsjuk.

Snart kommer bilderna från lördag kväll och efterfesten! C ya lateroz

Ps. Det var alltså Martin Stenmarck som gömde sig i Björne i förra inlägget. Grattis alla rättgissare! Ni ALLA får flera liter ära. Här. Ta för er.