Hatar när man ska berätta något som kräver massa background information för att det ska gå att fatta. Vilket jag ska göra nu. Fan.

Jag och Hela natten-Josef Johansson bodde mitt emot varandra på hotellet i helgen. Hade hälsat och pratat lite och han är, utan tvekan och enligt mig själv, en av de trevligaste jag träffat hittills på turnen.

I lördags var det Mello och i lördags kväll var det efterfest, och på väg ner till lobbyn för att möta producent-Elin stöter jag på Josef. Vi tre går till festen och väl framme står där ett tiotal mingelfotografer. Josef ska fotas. Han har sin ackrediteringsbadge om halsen men ingen ficka så får låna min handväska att lägga den i medan blixtarna smattrar.

Och nu, till det jag önskar att jag bara kunde skrivit som en enda mening utan en halv novell som förberedelse: Idag packade jag upp det sista ur mitt handbagage. Hittade detta.

Oups. Vet inte om han kommer behöva den mer, men borttappad ackreditering är rätt pricy. Har dock inga kontaktuppgifter till Josef så nu budar jag ut den på twitter. Högstbjudande hittills: en själ.

Budning fortsätter i kommentarerna. Eller om någon råkar känna Josef och vill be honom kolla sin fb-mail innan jag får alldeles för dåligt samvete.