Hej följare. Om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut med botoxade läppar så får ni svaret här och nu:

Och om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut om jag slog på webbkameran, skulle sätta på självutlösaren men klickade fel och råkade ta en bild medan jag totalt spontant poseade sönder med handen undermedvetet lutat mot väggen, ska ni såklart få svar på den frågan också:

Ikväll var jag på bio. Förhandsvisning av nya Jönssonligan-filmen. Övergripande recension: bra! Här följer bild där jag ser fundersam ut, som om jag ägnat filmen enormt mycket eftertanke:

Vilket jag har. Här är 10 tankar om Jönssonligan-filmen:

1. FAN VAD KUL MED SVENSK KUPPFILM och trailern är ju kul så kommer bli besviken el grande om denna inte är bra
   –
2.  Inte sett någon Jönssonligan alls tidigare men visst är det väl ingen tjej med i kupperna? Eller? Bara tre snubbar? Eller? Amirite?
   –
3. Herrejävlar vad Charles Ingvar Jönsson har bra hy
   –
4. Tjejen har aldrig på sig tighta svettiga urringade linnen som i ca alla amerikanska actionfilmer (medan snubbarna visar ca 3% hud) = gött
   –
5. Han som inte spelar Charles Ingvar och inte pyromanen, han den tredje? Han är snygg
   –
6. Vad gott det hade varit med popcorn just nu
   –
7. Är han som spelar polisman samma människa som Pornstache i Orange is the new black eller är Pornstache samma människa som han som spelar polisman eller är mitt liv bara en enda stor lögn
   –
8. Jag MÅSTE börja använda mig av uttrycket ”spräng mig i arslet”
   –
9. OMG de gjorde jumpcuts i den där scenen. Såg ni? SÅG NI ALLIHOPA??? Såg ni ögonblicket när pyromanen fick toavatten över sig och de klippte skitroligt till hans skrik en sekund? Det där gör jag på youtube varje vecka. Praise me.
   –
10. Oj vad kort den var

Und dat was dat. Har ni sett den? Kommer ni se den? Jag vill veta om ni tänkte på samma saker som jag gjorde. Let’s jämföra nervtrådar allihopa.

Pratar lite engelska och tar upp spännande saker från Apornas Planet.

https://www.youtube.com/watch?v=_HSVJGuFmyw” width=640 height=360]
Nu ska jag åka och träna. Hejdå.

Igår var jag och Simon på bio: förhandsvisningen av The Secret Life of Walter Mitty

Och nu vet jag vad ni tänker. Ben Stiller? Som i värdelösa Hollywoodkomedier? Mmm okej den var säkert jääättebra.

Men, mina kära läsare, där har ni fel! Feeeeeeel!!! HAHAHA! Walter Mitty är en drömmare som jobbat 16 år på samma ställe och aldrig gjort något spektakulärt i sitt liv what so ever. När han flyter iväg i sina dagdrömmar kan det eventuellt hända att man skrattar så man gråter och sedan fortfarande skrattar när det inte ens är roligt längre.

Bäst: att höra Walter och en grönländsk sjöman diskutera uttalet på Eyjafjallajökull.

Sämst: Walters elaka boss GRRRRRRR blev så ARGGGG

En (romantisk) komedi där ni såklart själva kan räkna ut om han får drömkvinnan eller inte, men istället för det klassiska ÅH NU ÄR VI KÄRA LETS KYSSAS INTENSIVT PÅ GATAN HÄR I UNDERBARA NEW YORK CITY I NÄRBILD OCH MOTLJUS får man istället se ett… fint slut. Ja, det är sant. Ben Stiller har alltså gjort en film som inte slutar lika ostigt som min frukostmacka.

Jag ger filmen fyra av fem nässprayar pga rolig, snygga scener, bara halvostigt slut, …. rolig…. Ja. Den var bra. Ni kanske borde se den.

Ikväll var jag, Simon, Simons syster Emma och min syster Kimberly på galapremiären för Hungerspelen #2 (alla som är födda 99 och yngre kommer ba ”men vaaa varför hashtaggar hon en tvåa asså klara man kan inte hashtagga i bloggar :s”).

Både jag och Simon är relativt neutrala till hela Hungerspelspartajet medan våra båda systrar är freaks. Therefore, som de godhjärtade hjältarna vi är, bjöd vi med dem två som våra +1 (alla som är födda 99 och yngre kommer ba ”men vaaa vadå +1 asså klara detta e inte google plus :s”).

Sånahär fina goodiebags fick man:

Och M&M’s. I mängder. 180 gram för att vara exakt. Plus jordnöts-M&M’s. Minns inte vad de vägde men jag åt både mina och Simons. Ibland älskar jag reklam.

FILMRECENSION: Gravity
En recension av Clara Henry

Filmen börjar med en ”fade in-fade out”-text som väldigt pedagogisk förklarar hur omöjligt det är att leva i rymden. Sen kommer ett ljud, iiiiiiiiii, typ tinnituss, som växer starkare och starkare och starkare (IIIIIIIIIIIIIIII!!!) och sen när det är som allra högt och en tror att nu sprängs snart mina trumhinnor, då blir det helt knäpptyst (förutom allt påsprassel och popcornknaper) och man ser jorden sett från rymden. Sen får vi träffa huvudpersonerna som är astronauter, den ena är sjukt klämkäck och den andre, huvudhuvudpersonen, mår lite illa. Sen blir det PANIK när rymdskrot flyger mot dem och AAH säkerhetslinan lossar och huvudhuvudpersonen Ryan flyger ut i cyberspace och PANIK!!!! men så blir hon räddad men sen är det PANIK IGEN!!! för alla andra är döda och sen är det PANIK!!!! cirka var femte minut hela filmen igenom.

Den är dock sjukt snygg gjord med helt störda green screen-effekter och jäääättelånga scener utan minsta klipp (!!) och eftersom man som publik så tydligt kände den tomma och ensamma känslan av rymden, ger jag Gravity tre av fem glada nässprayar.