Mina gummiplommon! Gissa vad jag har gjort. Fel! Såvida ni inte gissade varit hos tatueraren igen eftersom ni redan sett det på instagram. I så fall var det rätt.

Ugglan blev inte helt färdig förra gången, så idag var det dags för återbesök hos Emilia på Catapult Tattoo.

And will you look at this:

Lite bläcksplatter på ena sidan och en kotte med granbarr på andra sidan och undertill. Och lite blodfläckar. Fysiska, inte tatuerade.

En blir så jävla kaxig när de börjar tatuera och det knappt känns alls, bara kittlar lite lätt. Sen tar det ett par timmar innan armen sväller upp och minsta beröring känns som att rota med en grönsakskniv i ett öppet sår. Kunde inte ens avgöra vad som var värst: när hon tatuerade, eller när hon torkade bort bläck och blod mellan omgångarna och därmed tryckte hårt på armen. Då snackar vi svullet. Min mensmage framstår plötsligt som helt behaglig.

Shoutout till Emilia och Fabbe på Catapult i alla fall, sjukt roliga och duktiga tatuerare båda två. Nu har jag tvättid. Hejdå.

Hej bloggreadurz.

Hur mår ni?

Jag och mitt babyhår sitter och äter överbliven morotskaka.

Kom precis hem. Min hjärna är mos. Kan inte tänka klart. Är så trött att det är el cray cray.

MEN HOPPSAN SA!!!!! Vad är det där? Varför är hela min vänstra överarm blodig, varig och täckt av plastfolie? Och VAD I HELVETE är det där SVARTA SOM SER UT SOM EN TATUERING????

Det är det. En tatuering. Det är en tatuering. Det blev en tatuering. Idag tatuerade jag mig. Jag är tatuerad. Ursäkta.

Tänkte egentligen inte visa förrän i min vlogg på måndag, men för i helvete. Jag har blivit nålhuggen under fyra timmar idag. Måste ju få visa någon mer än min anti-tatuerings-mamma. Ni får en smygkik. Ser ni vad det är?

Den är inte helt färdig, trots att jag låg på en och samma tatueringsbrits mellan klockan 1130 och 1630 idag, så ska tillbaka och fixa det sista om några veckor. Skulle egentligen kört hela vägen fram till 17 men alltså, testa för all del själva att hugga lite nålar i underarmens gäddhäng. Med andra ord: jag låg och vred mig i plågor, så fick sluta en halvtimma tidigare.

Gör det ondare att föda barn än att tatuera sig ska jag fan aldrig ha barn.

Äter alltså överbliven kaka för att förhoppningsvis bli så sockerchockad att jag tillfälligt glömmer bort att jag kommer dö med den där saken på armen. Förväntar mig att överrösas med rosor och komplimanger om hur vacker den är. Eller ja, det lilla ni fått se i alla fall. Tack på förhand.