Idag började jag träna inför Göteborgsvarvet!

Eller ja. Jag har ju zumbat och yogat och halvhjärtat lyft lite vikter hela vintern.

Men idag sprang jag! På riktigt! Årets fjärde löprunda!

Fem kilometer (två kilometer jogg, sen fick jag skoskav, gick en stund och körde mesiga haltande intervaller resterande sträcka) och jag ser ut som en deprimerad tomat. Känner mig som en också.

Göteborgsvarvet är 21 kilometer. Om tre veckor. Kämpa, Clara.

Run fast. Haha. My ass.

Ibland har en smarta dagar i livet. Som häromdagen, när jag storhandlade och insåg att det blir billigare i längden att köpa ett helt kilo ost istället för halvkilot som dessutom tar slut snabbt.

Ibland har en inte lika smarta dagar. Som idag. När jag vaknade med igentäppt näsa, superslemmiga lungor och ett spinningpass klockan elva.

Jag har kräkts slembollar en gång tidigare i livet, men jag ska erkänna att jag idag inte var långt ifrån en andra gång.

NEEEEEJ! BJÖRNE ÄR DÖD

Hittade hans dekapiterade huvud inne i kostymrummet. Kroppen låg slängd bakom en spegel. Polis har kallats till Scandinavium och inlett en förundersökning. Alla är djupt skärrade – utom Nour, som bara skrattar. Hon är huvudmisstänkt. Våra tankar idag går till Snigel som mist en sådan kär vän. Vila i frid, Björne.