Hej followerz. Häromdagen insåg jag att jag har en kamera. Jag lyckas glömma bort det emellanåt, och sen får jag någon slags utomjordisk, spirituell insikt när jag ser den på hyllan och kommer på att jag faktiskt kan ta bra bilder.

Så: igår var jag och Johanna i Hagaparken. KOLLA VAD FIIIIINT

Vi promenerade säkert en mil. Det kändes så i alla fall. Min snoriga näsa och slemmiga hals håller med.

Varje gång jag pratar om Johanna börjar jag automatiskt nynna på Toto. Meet you all the way, duduru, Johaaannaaa yeaaah. Varje gång blir jag lika besviken när någon påpekar att Toto sjunger om Rosanna.

Obligatoriska det-är-höst-och-jag-äger-ett-par-skor-bilden.

Här hände något.

Oj.

Och fina löv. Guuud vad fina. Mmmm. Pritti. Höst. Löv. Gult. Tekoppar, filtar och tända ljus. Amen.

Ja, det var väl det. Nu ska jag fortsätta låtsas som att jag gör viktiga grejer framför min dator. Hejdå.