ALLTSÅ HEJ HALLÅ AND LORD ALMIGHTY

Det är söndag. Jag har haft en kul helg. Detta har hänt, på ett ungefär: Justin Bieber. Asta och Johanna. Betydligt mer öl än vad jag brukar dricka. Storstädning. Långpromenad. Och så var det en liten presskonferens på SVT i fredags, om vilka som leder Melodifestivalen nästa gång. Vilket ju råkar vara David Lindgren, Hasse Andersson… och jag.

Herregud. Det är så himla himla himla roligt (OCH SKÖNT!!!) att äntligen få prata om detta. Jag har vetat det så länge att jag ibland gått och glömt bort det. Sen har något tagit upp ämnet och jag har blivit akut bajsnödig pga förväntan och nervositet såhär ett halvår i förväg.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Okej. Nu ska ni få höra allt.

I början av juni fick jag ett mail från en som heter Anders Lenhoff. Han ba ”hej Clara, jag har ett jobb jag skulle vilja prata med dig om som jag tror du skulle gilla. Ring mig när du kan” varpå jag går all in diva-mode och ba ”lol, vi har träffats typ en gång i andra jobbsammanhang och jag har inte tid att tacka nej till vad-det-nu-än-är över telefon, du kan berätta vad det handlar om över mail”. Anders svarar då typ ”okej, hade helst tagit detta på telefon, men hur som helst. Jag är producent för Melodifestivalen 2017 och skulle vilja ha dig som en av programledarna”.

När jag får mail nummer två har jag precis kommit hem från jobbet på radion. Sitter på toa och ögnar snabbt igenom. Blir helt jävla paralyserad. Börjar flina som en idiot, och börjar även komponera ett snabbt svar. Sen inser jag att jag för helvete inte kan tacka ja ÖVER MAIL till att programleda fucking MELODIFESTIVALEN, så jag spolar tvättar händerna och ringer upp från dolt nummer, och Anders svarar direkt: ”Hej Clara!”

Och så tackar jag ja. Såklart. För det här är mitt absoluta drömjobb och jag är så glad och ärad och fnissig över att ens ha fått frågan. Men jag får inte veta vilka de andra tillfrågade är, för allt ska gå genom så himla många människor, och vi – vilka vi nu är – ska passa tillsammans och täcka en bred målgrupp och allt det där.

Sen går det en hel sommar och jag, varje gång jag har PMS, målar upp ett worst case scenario att visst, Anders kanske tycker att jag skulle vara lite småkul som programledare, men att alla andra som bestämmer på SVT skulle ba ”nää men hörrni vi kan ju inte ha en menstjej som tror att hon är rolig som leder Mello xD”. Jag slutar jobba på radion, går på semester, jag och mamma åker till Grekland. Och så den första september, när jag ligger på en strand på en öde ö utanför Skiathos, så ringer Anders igen och säger att det är klart. Jag, David och Hasse är klara för mello. Då tog jag en selfie:

Och sådär gick det till, barn! Då var jag hyfsat glad! Och är så glad nu att det är offentligt! Har varit så nära på att försäga mig hundra gånger. Typ på Bokmässan, när GöteborgsPosten frågade vad som händer framöver. Jag ba ”åhhh jag ska göra en jätterolig grej i vinter som blir offentligt nästa fredag! (här inser jag att hela mediasverige vet exakt vilken presskonferens som hålls nästa fredag och får sprutsvettspanik att jag försagt mig*) eller i höst menar jag! Och det blir offentligt på lördag! Tror jag! Jag vet inte riktigt! Hihi!”

Ja. Och det var typ det. Kul att ni är lika glada och taggade som jag!!! Tack för alla grattis! Nu måste ni titta på mello! Ni har inget val!