Här är en sak som jag har tänkt på.
1.) Mens och vad folk överlag tycker om ämnet. Å ena sidan: lite äckligt och något som en bör hålla för sig själv. Å andra sidan: alla vet att folk med livmoder mensar. Det är ingen nyhet.
2.) Folk (till exempel jag själv) kan tycka att det känns lite ovärt att gå och låtsas som att mensen inte finns, trots att den försiggår en femtedel av min vakna tid, samt vill highfivea folk i huvudet med en stol varje gång en råkar ha en åsikt och blir tillfrågad om en har mens eller, och börjar därför prata om mens för att försöka skapa nån himla skillnad.
3.) Folk som själva inte mensar tycker ofta att mens inte är en big deal, men vill samtidigt inte veta av att vi som mensar, mensar. Vilket ju är helt… logiskt. Gud bevare dem väl. Stackarna.
4.) Folk (till exempel jag själv) kommer, till exempel, att säga ”jag har mensvärk” när jag har mensvärk. För att jag har mensvärk. Och det kan vara bra för folk i min omgivning att veta att jag har ont och därför kanske inte tänker lika kvickt som jag brukar.
5.) Folk som själva inte mensar kommer då få hjärtflimmer av att folk (till exempel jag själv) ALLTID PRATAR OM MENS. KAN DU SLUTA. VI VET ATT DU HAR MENS. DET ÄR INGEN STOR GREJ.
6.) Folk (till exempel jag själv) kommer fortsätta säga att jag har mensvärk när jag har mensvärk. För uppenbarligen är det en stor grej.
Varma hälsningar från hon som sände ett två timmar långt program om mens i P3 (och obs!!! inte nämnde konsistens eller lukt en enda gång?!) och fyra dagar senare, i samma program, nämnde att hon hade mensvärk när hon fick frågan hur hon mådde.
