Aaahhhhhh!!!*

*: Ljudet som kommer ur munnen på en som jobbat typ tio timmar om dagen sedan hon kom tillbaka från sin lediga vecka och dessutom råkade bli febrigt sjuk i onsdags vilket hon inte alls hade tid med.

Well, first of all. Det vi alla väntat på. Här är min katt:

Älskade Bob!!! Fy fan vad kär jag är i henne! Trots att hon håller mig vaken om nätterna för att korkade jag köpte nån leksak med fucking kattmynta i som gör henne helt dum i huvudet, trots att hon förstör mitt olivträd och äter upp bladen. Världens bästa varelse. Hon är så liten och fluffig och bobbig. Och hon jamar sött när jag kommer hem från jobbet, och sover bredvid mig i sängen.

Tänk ändå. Av alla år hon kommer leva, så är detta dag fem. FEM.

Herregud. Det är för bra.

Och annars då? På måndag börjar jag sända radio!!!

Varsågoda för bild på mig och producent-Karin när vi försökte se taggade ut på sista-arbetsdagen-innan-sändning men mest såg förskräckta ut.

Peg Parnevik gästar premiärprogrammet (P3 kl.14 på måndag! Radioapparat eller hemsida eller app eller podd!) så vi körde en låtsassändning idag. Gick jättebra. Känns så himla kul att få tjöta i radio igen.

Mer då? Hmm. Jo! Jag var på en inspelning idag.

För vad? Hemligt. Är någon förvånad? Nä. Men jag åt typ nio små kexchoklad. Det var inspelningen av en pilot (alltså ett testprogram) och en scen gick ut på att jag skulle äta kexchoklad. Och så skulle den tas om och om och om, och sedan om igen i en ny vinkel. Jag vill aldrig mer äta kexchoklad.

Så ja. Om detta blir av så kommer ni se mig i TV om typ två år. Yeah. Creddigt, eller hur. Älska tv-branschen.

NU ÄR DET HEEEEEEELG