Igårkväll klockan halv elva insåg jag att mjölken var slut. Ve och fasa!!! tänkte jag och sprang snabbt som fan till coop innan de stängde.

Kom in. Gick förbi grönsaksdisken. Såg… det här:

Kvällen andra ve och fasa var ett faktum. Om jag någon gång får möjligheten att sätta ihop min mardrömsföda så kan jag bara säga nej, jag är ledsen, men den är redan uppfunnen.

Jag gillar kaffe. Kaffesmak, däremot. När jag var 16 köpte jag en gång en chokladkaka med lattesmak. Mums! tänkte jag. Krängde den på en eftermiddag. Klarar inte längre av någonting alls som är smaksatt med kaffe. (Förutom kaffe. Mmmh. Kaffe.)

Och kokos. Ska vi prata om kokos? Ska vi? Shall I even? Ska vi diskutera att lukten av kokos alltid ger mig bevis på att mina kräkreflexer fungerar galant? Ska vi diskutera att smaken av kokos är ungefär lika tillfredsställande som om jag skulle toppa morgongröten med bajs? Ska vi ens gå in på fenomenet ”kokosvatten”, som jag dock hellre skulle vilja kalla råttgift?

Nä. Det ska vi inte gå in på. Allt ni behöver veta är att jag aldrig tidigare  varit så förbannad när jag lämnat en matbutik.

Äntligen hemma igen! Hade ju inte med min dator så kunde inte lägga upp de bra bilderna jag tog med min kamera, så jag hade planerat att det skulle bli det första jag gjorde när jag kom hem.

Nu har jag dock kräkts som en dåre på tågresan, så jag tror det blir lite ändrade planer. Typ ligga och kolla Hitta Nemo, dricka avslagen cola och hålla tummarna att jag inte är kräksjuk. Att spy i en vit liten plastpåse i en fullsatt kupé är inte det charmigaste jag gjort i livet.

Ger er en bild från efterfesten igår, så slipper ni se mitt bleka kräksnylle:

Foto: Olle Kirchmeier/SVT

One time in the kitchen
One time on the coffee table
Third time we go KRÄKS KRÄKS KRÄKS
Never made it to the bathroom

Typ.