Skriver detta inlägg i samarbete med Nelly.com eftersom jag är deras purdy face i nya kampanjen.

Hola blöggy.

Ligger huvudvärkig, snorig och svettig hemma i soffan och minns gamla goda tider. Typ häromveckan när vi fotade #GirlsUnited-kampanjen. Blev så nostalgisk att jag tror att jag precis hostade upp en halv lunga.

Kan fortfarande inte komma över att löshåret ser så äkta ut? Det är alltså inte ens en peruk?? Holy Moses.

När jag och representanterna från Nelly och reklambyrån snackade innan fotograferingen kom vi in på en ganska intressant grej. Jag nämnde att jag varit på en biovisning med tre kvinnliga huvudroller, och i försnacket skulle alla påpeka vilka ”starka kvinnor” det var. Så starka. Starka kvinnor. Starka kvinnliga karaktärer.

Män i filmer är ju aldrig starka. Eller, det är de visserligen ofta, men det behöver inte påpekas. Män bara är. Men kvinnor måste vara starka. Så vi började prata om svaga kvinnor. När får de synas? När är det okej att vara svag? Eller mitt emellan? Måste tjejer vara starka hela tiden?

Tror vi kom fram till det gamla vanliga. Att en ska få vara precis så som en är. En ska få gå sin egen väg om en vill det, men en ska också få följa strömmen om en vill det. Oavsett om du är tjej eller kille eller båda två eller inget av dem. Vilket är en sån gammal sönderbläddrad klyscha, men som tydligen ändå kräver upprepning.

Anyway. Ville påminna er om att tävla också! Om ni lägger upp en bild på instagram med hashtaggen #GirlsUnited och hyllar, backar, lyfter eller helt enkelt bara berättar om någon som förtjänar det, så kan ni eller den personen bli nästa face för kampanjen. Which is pretty cool. Vem vill liksom inte ha ett tremannacrew som slåss om att få fixa ditt hår/smink/bh-band som hamnat snett.

Nu ska jag försöka nässpraya bort lite snor så jag kan andas. Vi hörs.