VLOGGMÅNDAG och dags för fruktansvärda ordvitsar, en sjukt blå bakgrund och sex nyårslöften som ni inte kommer hålla. Varsågoda.

https://www.youtube.com/watch?v=zn6z9-2RXd8″ width=640 height=360]

.
Har i övrigt precis påbörjat nyårslöfte Lyssna mer på Jonas Brothers. Jag önskar så himla mycket att jag varit en sån tonåring som fick skit för sin musiksmak när hon lyssnade på Disney-boybands. Var Green Day-nörd i mina early teens, men fan asså, Jonas Brothers… varför har jag inte upptäckt dem förrän nu :(

Ni som följt den lille bloggen ett par år vet att jag ett tag brukade rita nyårssjälvporträtt. Inte för att jag är bra på att rita, utan för att det är kul att gå tillbaka och se hur ena ritskills utvecklats och hur en uppfattat sig själv.

Sen slutade jag rita nyårssjälvporträtt, för att jag bara gjorde mig själv besviken med insikten att jag inte kan rita om så mitt liv berodde på det.

Sen började jag igen. Och slutade. Hur korkad är jag som aldrig fattar?

Nu har jag börjat igen. För att jag så gärna vill vara bra på att rita, och dessutom fick en bra ide. 2014 var året jag började snapchata som en gud, vilket är anledningen till att årets självporträtt är ett snapchatkonstverk. Voi-frickin-là:

Självporträtt anno 2014. Signerat, nittiotalist.

2e januari and time for that årliga nyårsredovisning som bevisar att jag är en social människa med många vänner!!!

Kameran hade passerat i princip allas händer under kvällen, men eftersom Simon äger kameran får han bli den officiella fotografen/upphovsrättsmannen. Jag har till och med frågat om lov att posta bilderna här. Shit vad jag är duktig.

Här är sällskapet. Simons vänner i Malmö som jag träffat flera, en samt inga gånger tidigare. Vi åt fantastisk mat (som nu i efterhand får min mage att kurra bara jag tänker på det) bestående av fetaostsallad, ugnsbakade rödbetor/potatis/morötter, kyckling, bearnaisesås och vitlöksbröd och som ingen fotade eftersom alla var fullt upptagna med att prata om Zlatan.

Jag lärde Tobias (i blått) hur man ändrar beskrivning på instagram. Han blev så impad av min (högst ödmjuka) ”Hänger du här ofta eller?” att han skrev om sin egna: Hänger du här hela tiden eller???

En gång fick jag tag i kameran och brände av den här. Tjöt i flera minuter av lycka över att Simon ser så förbannat söt ut.

Sedan spelade vi spel. Jag och herrarna ovan var ett lag, ihop med en fjärde som vid tillfället var mystiskt försvunnen från bilden.

Här har vi honom! Tillsammans med värdinnan Sandra och min högerhand. Hjälpte oss besvara att det biljardliknande spel där man skjuter ner runda ringar i hål heter Couronne.

Sedan drog vi på oss ytterkläder (drog och drog – mina Martens tar fan fem år att knyta) och gick ut. Planen var ett livsfarligt fyrverkeritorg men vissa av oss hade fortfarande vett nog att inse vad ”livsfara” innebär, så vi stannade på en asfvalts-ö mitt i den fyrfiliga vägen och såg fyrverkerierna därifrån.

Sen var det 2014 och vi gick in och tog sånahär fantastiska bilder. Och det var väl ungefär mitt nyår. Hoppas ni antecknade noga, i nästa vecka blir det oförberett prov.