Idag gjorde jag mitt livs längsta vlogg. Tio och en halv minut. Tog HELA DAGEN. Sprang till affären med vrålande mage klockan 19 och började laga middag vid 1930 med fingrar som darrade av hunger.

2030 blev det färdigt. Tacopaj. Två av livets bästa saker, quorn och tacokrydda, förenade med smördeg i världens bästa maträtt. Finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar tacopaj.

Såhär flashigt såg mitt matbord ut. Dubbelkollade så att inget blivit fel i videon medan jag slängde i mig min älskade tacopaj. Mmm. Tacopaj. Mmm.

Tacopaj, du är bra
Tacopaj, du gör mig gla
Tacopaj, du är en blomma, jag ditt frö
Tacopaj, för dig kan mina smaklökar dö
Tacopaj, både billigt och snabblagat
Tacopaj, jag kan inte gå ner i spagat
Tacopaj, du får mitt hjärta att bulta
Tacopaj, vad rimmar ens på bulta
Tacopaj, gift dig med mig
Tacopaj, jag älskar dig.

Ode till mina nya Doctor Martens som jag i dagarna tre gått runt med hemma i huset för att gå in och töja ut innan jag vågar använda dem på riktigt.

Midvinter-annandagens köld är hård, 
frosten gnistra och glimma. 
Jag plågar fötter med docsen på 
skoskav efter bara någon timma. 
Hälarna skriker, de vill inte mer
blåsor bildas och såren blir fler,
jag tappar hela min livstro.
Jävla stenhårda skitsko.