Jag måste bara visa er detta.

Frukost. På altanen. I morgonsolen.

Catshing catshing catshing. Tre av tre rätt.

Så, nu har jag gjort min plikt som bloggerska och gjort er lite morgon-avis. Enda förjävliga just nu är att där måste vara ett enormt spindelnät i räcket jag lutar mig mot, för min högerarm fastnar med jämna mellanrum i något tunnt och klibbigt.

Men vi glömmer spindelnätet. Varmt, gott, somrigt, mmmm. Jag är en fantastisk bloggerska.

Jag blev också röd när jag var liten, säger alltid mamma för att trösta mig, familjens enda amost-albino. Jag hade jättedåligt pigment och var blek som ett lakan. Brände mig jättelätt och blev bara röd. Men det växte jag ur. Plötsligt blev jag jättebrun.

Tack för trösten mamma, men nä. Det tror jag inte på. Inte att jag kommer göra samma pigmentala resa som du, i alla fall. Kanske när jag var 7 och började undra varför jag var den enda i familjen som behövde lägga mig under parasoll efter en halvtimma i solen, men inte när jag är 20 och fortfarande bränner mig lättare än risgrynsgröt i en varm kastrull.

Bikiniväder, wehå!!! tänkte jag imorse och sprang ut på altanen. Well, fuck me då.

Min tröja tycker samma om detta som jag gör.