Idag strax innan klockan 07 ringde det på vår förjävliga dörrklocka.

Jag: Mmghhhh, var det vår dörr..?

Simon: Mmmghhhffffff.

Jag: Uhhhhh. Är det byggarbetarna (som renoverar vår balkong)?

Simon: Mmgghhfffff.

Jag: Men ofta de kommer såhär tidigt? Jag tänker inte gå och öppna.

Simon: Mmhhhh. Men de har ju nyckel, de kommer ju gå in själva och ba oj där ligger ni och sover.

Jag: Men klockan är inte ens sju. De kan dra. De får inte komma in.

Så vi somnade om. En timma senare kommer Simon, väcker mig och säger att det står en uppblåsbar palm utanför dörren.

Så stod vi där och ville inte öppna i rädsla för att nån random delivery guy skulle hoppa fram i badkalsonger och skrämma skiten ur oss.

Sen insåg vi att denne i så fall skulle ha stått där i över en timma och väntat. Så vi öppnade ändå.

En palm. En uppblåsbar fricking palm. Med massa godis och ett brev i botten.

Jag brukar visserligen sällan blogga om reklam jag får, men om alla företag börjar marknadsföra sig som Tutti Frutti hade livet som komersiell bloggerska varit så himla mycket roligare.

Nu står palmen halvvägs mellan kök och hall i brist på plats. Vi vet inte riktigt var vi ska ha den. Men rolig är den.