Hej readurz. Idag var det fest i mitt brevinkast.

Min mamma är en människa som älskar traditioner. För henne är det något av det värsta som finns i livet att missa en högtid. Att jag förra året firade min födelsedag i Stockholm gjorde henne extremt förvirrad, men att jag i år dessutom kommer vara i Indien på min bemärkelsedag är ungefär likvärdigt med att jag skulle säga upp kontakten med alla jag känner och flytta dit permanent.

Därför fick jag brev idag. Två kort från mamma (och resten av familjen, ofc) – grattis och glad påsk (för påsken blev plötsligt jätteviktig att fira nu när jag inte längre bor hemma) – och tre kort från mormor och morfar – grattis, glad påsk, och det här:

Godis! Och ett vykort med en uggla på! Står inte något på vykortet, antar att hon köpte det enbart för att motivet var en uggla.

När jag visade mormor min tatuering sa hon ”Fin! Men inga fler nu!” och sedan dess har allt hon visat eller gett mig haft uggle-tema. Senast jag var hemma fick jag en tidig födelsedagspresent bestående av en soffkudde med en uggla i filt fastsydd. Och kolla här. Detta sitter fastnålat längst upp på godispåsen:

Va.

Nu låter jag visserligen jätte-otacksam. Tack familjen!!! Det var fint av er. Nu är mitt köksbord påskpyntat och jag känner mig redan ett år äldre.

Mina gummiplommon! Gissa vad jag har gjort. Fel! Såvida ni inte gissade varit hos tatueraren igen eftersom ni redan sett det på instagram. I så fall var det rätt.

Ugglan blev inte helt färdig förra gången, så idag var det dags för återbesök hos Emilia på Catapult Tattoo.

And will you look at this:

Lite bläcksplatter på ena sidan och en kotte med granbarr på andra sidan och undertill. Och lite blodfläckar. Fysiska, inte tatuerade.

En blir så jävla kaxig när de börjar tatuera och det knappt känns alls, bara kittlar lite lätt. Sen tar det ett par timmar innan armen sväller upp och minsta beröring känns som att rota med en grönsakskniv i ett öppet sår. Kunde inte ens avgöra vad som var värst: när hon tatuerade, eller när hon torkade bort bläck och blod mellan omgångarna och därmed tryckte hårt på armen. Då snackar vi svullet. Min mensmage framstår plötsligt som helt behaglig.

Shoutout till Emilia och Fabbe på Catapult i alla fall, sjukt roliga och duktiga tatuerare båda två. Nu har jag tvättid. Hejdå.

AAAAHHHHH

Här är den. The little baby ugly. Beskåda och överrös med all er oändliga kärlek. Tack på förhand.

https://www.youtube.com/watch?v=B3aJ32mF3M8″ width=640 height=360]

Hey ppl

I’ts könsfredag! Hiyyaaa! Jag har mini-delfiner i öronen, en elefant om halsen och en uggla på tröjan. Som jag är väldigt bra på att matcha:

Alla grejerna har sin historia, faktiskt. Elefanthalsbandet fick jag i doppresent.  Delfinörhängena var mina allra första örhängen. Och uggletröjan hade jag på mig när min första pojkvän dumpade mig 2009. Fråga mig inte varför jag minns sistnämnda. High five.

Idag har jag skrivit två vloggmanus. TVÅ. Vi kommer ha så mycket kul de kommande månaderna. Vad har ni gjort idag? Berätta för mig. Berätta allt. Så slipper jag var den som måste stå för orden, för jag måste springa till bussen nu. Ska äta inflyttningsmiddag med Asta och Sonja. Jättetrevligt, eller hur? Mhm.

Hade en sån bra födelsedag igår. Folk var snälla, fick fina presenter och åt god mat. Den mongoliska buffén var d-lish-ious.

Och så fick jag ett svinstort paket av Simon. Jag var övertygad om att det bara var en kartong med nån liten biobiljett i botten, men så var det en sån här:

Välkommen i familjen, ugglelampan! Du får äran att stå bredvid sängen, med Simons glasögon och Nordmans självbiografi. Och godispåsen som jag strategiskt nog flyttade på för att bilden skulle bli snyggare.

Den är dock väldigt vit. Bara…….. vit. Funderar på att köpa en färgglad lampskärm och byta. Eller köpa nån form av keramikfärg och måla ugglan i realistiska färger. Sistnämnda känns dock liiiite risky, med tanke på att senast jag målade på något slutade allt med att jag hade färg över hela händerna och satt och skrek ”fan” för mig själv.