Det är lätt att glömma bort att ens dagar är räknade, glömma bort att denna dunya är en illusion, lätt att försumma det spirituella. Oviktiga saker tar upp all ens tid och energi och det mest viktiga, ens relation med Allah, glöms bort. Man måste stanna upp och rannsaka sig själv, fråga sig själv, vad är min högsta prioritet just nu? Vad kan jag göra för min akhira*? Ramadan är en ny chans, ett tillfälle att börja om och det gäller att tillvara på den chansen. Planera, sätt upp mål, vad vill du åstadkomma denna ramadan? Vad vill du fokusera på? Hur ska du stärka din relation med Allah?

Till skillnad från tidigare har jag denna gång satt upp en realistisk plan på vad jag vill åstadkomma denna månad. Jag vill och ska, inshallah, utnyttja denna månad på bästa möjliga sätt för att stärka mitt religiösa och spirituella jag. Min avsikt är att jag ska komma Allah närmare. Jag ska be mina böner regelbundet, läsa quran oftare och få ut det mesta av mina dagar. Jag kommer även minska användning av sociala medier för mår mycket bättre när jag gör det, samt får mer tid över att göra andra saker. Jag ska äta bra så att jag faktiskt orkar göra mer än att ligga i sängen hela dagen.

Fler saker man kan göra denna ramadan:

• Recitera 4 sidor av quranen efter varje bön för att komplettera Quranen under 30 dagar.
• Lyssna på föreläsningar. Kan tipsa om grymma Yasmin Mogahed.
• Göra mer Dhikr.
• Ha en-sociala-medier-detox, allt från att inte checka mobilen ofta till att ta bort, inte nödvändigtvis konton, men apparna från mobilen.
• Gör en lista på de sakerna du vill försätta göra även efter denna månad och hur du ska nå de målen.
• Spendera mer tid i mosken.
• Be tarawih varje natt av ramdan. (glöm inte att ha med vattenflaska)
• duaa, duaa, duaa.
• För icke-muslimer, passa på att läsa detta inlägg, alltid relevant.

Glöm inte att förnya dina asvikter och må allah underlätta och belöna vår fasta.

*Akhira – livet efter döden.

I väntan på varmare dagar sitter jag och drömmer mig tillbaka till värmen i dubai. Hur kan man inte sakna 44 graders värme när både ens kropp och själ fryser till is under vintern i Sverige.

I slutet av augusti förra året åkte jag och ma clique till dubai. Något jag är riktigt glad att vi gjorde. Vi bodde i marinan och hade en sjukt overklig utsikt.  Första dagen gjorde vi inte så mycket, eftersom vi inte hade fått någon sömn under resan så sov vi bort dagen. På kvällen försökte vi upptäcka marinan, det slutade med att vi gick vilse och hamnade till slut i Nandos (godaste maten eveeeeer).

Andra dagen spenderas mest på stranden, och eftersom det var en måndag var hela stranden endast öppen för kvinnor. Vilket var fett nice för man kunde både bada och sola. SAKNAR!

Andra ställen man spenderade mycket tid i var hotellets spa avdelning och JBR. Eftersom vi bodde så nära kunde vi promenera dit på kvällen för äta eller bara sitta och chilla vid stranden.

Eftersom jag är en liten diva så bestämde jag mig för att unna mig en dag utan mitt gäng, så bokade in mig i ett hotell mitt i JBR. Hade denna utsikt från balkongen, spenderade hela dagen på att sitta där och typ reflekterade över mitt liv. Det var rätt skönt att bara få vara. Mot kvällen träffade jag upp tjejerna för att äta på shake shack, som btw var en besvikelse :/

Fjärde dagen åkte vi till Abu Dhabi för att besöka Sheikh Zayed mosken. Vi var framme runt 6 tiden så vi hann inte se den under dagen, men det var lugnt för den var lika vacker på kvällen. Hade även en jätte fin bränna och snygg sminkning som jag självklart var tvungen att fånga i en selfie.

Vi var tillbaka i dubai runt 10 tiden på kvällen så vi begav oss till hotellet för att fräscha upp oss lite sen fikade vi i Cheesecake Factory. Ett tips är att testa deras red velvet cheesecake, ni kommer inte att ångra det! Promise!!

Sjätte dagen hade vi både Burj Khalfia och ökensafari planerade.  Vi började md Burj Khalifa och åkte upp till 124 våningen, därifrån hade man utsikt över hela staden. Det var rätt coolt, men tbh något jag hade kunnat skippa. Något som var NICE var att vi käkade five guys (<3) i dubai mall, dör för deras pommes, like wow? Och det var så mycket och tog aldrig slut <3 Efter att ha stress ätit åkte vi tillbaka till hotellet och därifrån varit vi upplockade av vår safari guide. Om man är Dubai får man verkligen inte missa ökensafari, det var såååå roligt.

 Sjunde dagen spenderas mestadels på shopping. Först i Souk Al Dahab, ett självklart stopp om man vill köpa abayor och på kvällen i dubai mall. Sista dagen börjades med att chilla i hotellets spa en lång stund och packning. Runt 15:00 checkade vi ut, eftersom vårt flyg inte skulle åka förens 02:00 så hade vi massvis med tid att döda. Så vi begav oss mot Dubai mall för att äta, fönstershoppa och se på vattenfontänen. När vi hade tröttnat på det, tog vi en taxi till JBR och hamnade i Tim Hortons för att fika och ångra att vi inte hade förlängt vår resa.

Har känt mig rysligt frånvarande från världen på sista tiden. Typ fängslad i min hjärna och allt omkring är diffust och ofokuserat. Jag kan inte sluta tänka och fokusera på mig själv, utan är alltid medveten om allt jag gör. Närvarande. Redo att döma. Redo att kritisera. All fokus är på mig, och inte på ett positivt sätt.  Ibland är det helt tvärtom. Alla mina känslor och tankar stängs av. Jag finns men ändå inte. Det som tveklöst finns är känslan av tomhet. En bottenlös tomhet. Dagarna passerar genom ett färglöst filter, allt är svart och vitt. Inget kan urskiljas utan allt är en enda röra. Det är rätt jobbigt och jag längtar verkligen tills jag min behandling börjar och jag får hjälp. Orkar inte må såhär.

Under tiden får jag använda skrivandet som terapi. Och ja, jag vet att det kan vara rätt jobbigt/tungt att läsa om psykiskt ohälsa. Men detta är mitt sätt att hantera mitt mående, mitt sätt att inte försvinna och rasera.  Självklart kommer denna blogg inte centrera runt mitt mående, jag är mer än det. Men jag kan och tänker INTE låtsas som om allt är okej när det inte är det. Så ni får stå ut med såna inlägg ;*

Btw kan vi bara ta en minut och uppskatta hur snygga mina nya solisar är? wäääääähhhh. Synd att de endast är snygga på mig på bild :((

Jag har mått ganska okej de senaste veckorna och för första gången på länge känns det som om jag kan se klart. Jag känner mig motiverad och peppad på att faktiskt göra saker och sätta upp mål. Vilket är fett förvånande då jag under en vääääääldigt lång tid har haft 0% ork/motivation till något, men alhamdulilah, det verkar ljusna.

Med min nyfunna motivation har jag satt upp både små och stora mål som jag, inshallah, ska jobba med och klara detta år.  Ni vet nytt år, nya tag och jag är ganska taggad ändå?? Jag vill att detta år ska vara ett år då jag utvecklas och lär mig mer, jag vill lägga tid på må bättre/stärka mig själv, stärka min relation till min religion, och börja göra mer av det jag tycker om. Självklart ska jag också satsa på bloggandet, jag vet vikten av den plattformen jag har, och jag vill göra det bästa ut av det. Även om jag inte hinner bocka av alla dessa mål innan året är slut så gör det inget, för detta handlar om att bygga en grund för kommande åren. Alltså ingen stress alls. 2017 is all bout me.

*state of mind 2lax17*

Allt som jag innan tyckt var kul är nu oerhört krävande och ångestframkallande.  Att gå upp ur sängen och gå till jobbet är en kamp. Flera gånger har jag gått upp, klätt på mig, gått ut ur huset men vänt och gått hem igen pga ångesten. Jag kan inte svara på viktiga e-mails eller sms, det är som om min hjärna har glömt bort hur man formulerar ord.  Jag orkar inte träffa mina vänner för att allt jag kan tänka på är hur sämst jag är. Att jag är inget i jämförelse med de. Jag är deprimerad och det suger.

Det finns mycket jag vill göra men antingen har jag ingen ork att utföra något, ligger i sängen flera dagar i streck. Eller så ältar jag och tänker destruktiva tankar om mig själv. För jag kan väl aldrig åstadkomma något bra? Det tär på en. Att ständigt kritisera och trycka ner sig själv. Men jag fick nog och slutligen bestämde mig för att söka vård. Även om det tog ett tag innan jag samlade på mig tillräckligt med mod och ork att göra det.  *klappar händerna*

Ärligt talat det som drev mig att söka hjälp och prata med någon, är tanken på att aldrig mer behöva känna att jag inte borde existera. Att lyckas känna riktig glädje och kunna tänka ”YAS JAG ÄR BÄÄÄÄÄST ” om mig själv och tro på det 100%. Fatta hur underbart det skulle vara att faktiskt orka leva och må psykiskt bra.   Im not gonna lie, det är tufft att gå på dessa träffar och jag är långt ifrån att må okej. Jag kämpar på helt enkelt. Vissa dagar går det bättre, andra dagar funkar det inte alls och det är också okej. För jag vet att jag kommer klara detta. Jag har ju kommit såhär långt.

I guess det jag vill säga med detta inlägg är att det är värt att söka hjälp för sitt mående, alla förtjänar att må bra, psykiskt och fysiskt. Det går att vända sig till sin vårdcentral eller ungdomsmottagningen för att få träffa en kurator/psykolog att prata med. Och ja, jag kommer skriva om mitt mående oftare här, helt enkelt för att det inte känns bra att hålla allt detta inom mig.

Ta hand om er <3