Regnbågslitteratur

1:49 15 Jul 2015

Nyligen bestämdes det att samkönade par har rätt att gifta sig i hela USA, vi fyllde Facebook med regnbågar och snart är det Pride i Stockholm. Vad passar då bättre än lite litteratur på det temat?

rainbow.jpg

Det finns ju inom ramen för det som kallas ”regnbågslitteratur” hur mycket böcker som helst. Bilderböcker för småbarn, påhittade romaner, självbiografier, faktaböcker, uppslagsverk eller vad du än kan tänka dig. Jag tänkte dock försöka avgränsa mig rätt rejält här och bara berätta om några, rätt spridda, verk jag har kommit över. 

every_day.jpg

En av mina favoritböcker är David Levithans ungdomsroman Every day (på svenska Jag, En) som kom ut 2012. Den handlar om en ren kärlek som inte bryr sig om kön. Vi får följa A som är en person utan egen kropp. Varje dag vaknar hen upp i en ny persons kropp och måste leva den personens liv under en dag. I boken är A nu ungefär 16 år och van vid detta liv och försöker egentligen mest bara hålla sig i bakgrunden. Men en dag är det annorlunda, A blir kär i Rhiannon och varje dag därefter försöker A att ta sig till henne oavsett vems kropps hen är i. Detta skapar förödande konsekvenser för de personer A bor i då det nu börjar bli skriverier i tidningarna om flera ungdomar som börjar tappa minnet under en dag…

David Levithan har skrivit en uppföljare till denna som kommer ut nu i augusti, den heter Another day.

smittad.jpg

Gillar man mer vampyrskräck i Stockholmsmiljö så kan man läsa Smittad av Johanna Strömqvist.  Den utspelar sig en extremt het sommar i Stockholm då tidningarna rapporterar om en våg av våldsamma kvinnoöverfall. Vår huvudperson Maria glömmer dock bort detta när hon förälskar sig i Emmy, men det dröjer inte länge förrän hon upptäcker att Emmy är inblandad i farliga saker.. Första boken i en serie, del 2 heter På gränsen.

charlie.jpg

En lite äldre bok är Charlie av Margareta Suber, från 1932. Det sägs vara den första svenska lesbiska romanen. Det är en liten roman på 98 sidor som handlar om pojkflickan Charlie som blir kär i tvåbarnsmamman Sara som hon träffar på en lite finare badort utanför Helsingfors. Även fast den väckte en del uppståndelse när den kom ut är det en rätt lättsam berättelse som handlar om kärlek, familjekonflikter och identitetssökande.

jag_har_angrat_mig.jpganordinaryboy.jpg

Sen har vi två mer personliga historier som berör transgender; Vanessa Lopez bok Jag har ångrat mig, där hon berättar om de jobbiga tonåren och vad hon fick göra och genomgå för få det yttre att stämma överens med det inre. An ordinary boy, en dokumentärbok där fotografen Ciprian Gorga och journalisten Kristin Helgesson följde André Olofsson under 4 år. De var med i vardagen, på sjukhuset, hos föräldrarna, hos vännerna, hos psykologen – överallt. Boken som kom ut 2013 har också blivit utställning, en kort film och föreläsningar. 

Edit: Bytte ut en bok efter en bra kommentar från läsare, tack för upplysningen!

Så ett litet axplock, vill ni ha mer tips är det bara att hojta till i kommentarerna! / bibblis

4 kommentarer | “Regnbågslitteratur”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Saskia skriver:

    Hej! Tack för att du sätter ihop en lista på regnbågslitteratur! Behövs alltid, alltid mer tips och spridning!

    Tycker dock att en ska betrakta Maria Ramnehills kritik mot att West Prides framlyftning av boken ”Min pappa Anne-Christine”:

    ”Det är problematiskt att en festival som ska vara till för QTBH-communityt bjuder in Ester Roxberg för att prata om sin bok Min pappa Ann-Christine. Borde inte en pridefestival handla om våra egna röster och våra egna historier, snarare än våra anhörigas berättelser om hur jobbigt det var att acceptera oss? Vad transrörelsen behöver är inte ännu en historia utifrån, de finns redan i mängder! Det som behövs är tusen nya berättelser av och om oss själva. Att Ester Roxberg dessutom felkönar sin mamma i titeln och att Ann-Christine Ruuth (f.d. Roxberg) därmed kallas “pappa” i West Prides officiella program kommer ju inte heller upplysa någon besökare hur man faktiskt behandlar transpersoner med respekt.”

    (ur: http://ng.se/artiklar/maria-ramnehill-transliv-ar-inte-markliga-west-pride-0)

    Jag skulle därför själv skippa den boken från tipslistor på böcker som handlar om transerfarenhet och istället lyfta fram böcker som är skrivna av transpersoner själva, tex diktsamlingen ”Ut” av Theodor Hildeman Togner eller självbiografin ”Redefining Realness: My Path to Womanhood, Identity, Love & So Much More” av Janet Mock.

    Hej svej och kram!

  2. Saskia skriver:

    Hej! Tack för att du sätter ihop en lista på regnbågslitteratur! Behövs alltid, alltid mer tips och spridning!

    Tycker dock att en ska betrakta Maria Ramnehills kritik mot att West Prides framlyftning av boken ”Min pappa Anne-Christine”:

    ”Det är problematiskt att en festival som ska vara till för QTBH-communityt bjuder in Ester Roxberg för att prata om sin bok Min pappa Ann-Christine. Borde inte en pridefestival handla om våra egna röster och våra egna historier, snarare än våra anhörigas berättelser om hur jobbigt det var att acceptera oss? Vad transrörelsen behöver är inte ännu en historia utifrån, de finns redan i mängder! Det som behövs är tusen nya berättelser av och om oss själva. Att Ester Roxberg dessutom felkönar sin mamma i titeln och att Ann-Christine Ruuth (f.d. Roxberg) därmed kallas “pappa” i West Prides officiella program kommer ju inte heller upplysa någon besökare hur man faktiskt behandlar transpersoner med respekt.”

    (ur: http://ng.se/artiklar/maria-ramnehill-transliv-ar-inte-markliga-west-pride-0)

    Jag skulle därför själv skippa den boken från tipslistor på böcker som handlar om transerfarenhet och istället lyfta fram böcker som är skrivna av transpersoner själva, tex diktsamlingen ”Ut” av Theodor Hildeman Togner eller självbiografin ”Redefining Realness: My Path to Womanhood, Identity, Love & So Much More” av Janet Mock.

    Hej svej och kram!

  3. Saskia skriver:

    Hej! Tack för att du sätter ihop en lista på regnbågslitteratur! Behövs alltid, alltid mer tips och spridning!

    Tycker dock att en ska betrakta Maria Ramnehills kritik mot att West Prides framlyftning av boken ”Min pappa Anne-Christine”:

    ”Det är problematiskt att en festival som ska vara till för QTBH-communityt bjuder in Ester Roxberg för att prata om sin bok Min pappa Ann-Christine. Borde inte en pridefestival handla om våra egna röster och våra egna historier, snarare än våra anhörigas berättelser om hur jobbigt det var att acceptera oss? Vad transrörelsen behöver är inte ännu en historia utifrån, de finns redan i mängder! Det som behövs är tusen nya berättelser av och om oss själva. Att Ester Roxberg dessutom felkönar sin mamma i titeln och att Ann-Christine Ruuth (f.d. Roxberg) därmed kallas “pappa” i West Prides officiella program kommer ju inte heller upplysa någon besökare hur man faktiskt behandlar transpersoner med respekt.”

    (ur: http://ng.se/artiklar/maria-ramnehill-transliv-ar-inte-markliga-west-pride-0)

    Jag skulle därför själv skippa den boken från tipslistor på böcker som handlar om transerfarenhet och istället lyfta fram böcker som är skrivna av transpersoner själva, tex diktsamlingen ”Ut” av Theodor Hildeman Togner eller självbiografin ”Redefining Realness: My Path to Womanhood, Identity, Love & So Much More” av Janet Mock.

    Hej svej och kram!

  4. Foliant skriver:

    Tack för din kommentar! Jag förstår kritiken och byter ut boken mot en annan! /Foliant

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste kommentarer

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg