Känner mig trött på böcker just nu. När jag var i djungeln nu senast så plöjde jag igenom 6 böcker av varierande karaktär och svårighetsgrad under mindre än 2 veckor, så har jag ingen lust att öppna en bok. Det blev läsning overload. Det är tur att det inte ingår i jobbet att behöva läsa böcker, man kan ju tro att det ingår i arbetet som bibliotekarie men det gör det verkligen inte. All läsning sker på fri tid av eget intresse. Det är ju definitivt en fördel att läsa mycket och tycka om böcker om man ska vara bibliotekarie, men det är inget som ingår i arbetstiden. 

Men jag tänkte berätta om böckerna jag läste nu senast så ni får lite tips inför julledigheten eller julklappen. 

Den första jag läste när jag var borta var Harry Potter and the Philosopher’s Stone. Älskar Harry Potter böckerna och någon hade lämnat ett exemplar av första boken på mitt rum, så jag hade ju inget annat val än att läsa den. Kunde ju inte låta den ligga orörd. Om det mot förmodan skulle finnas någon som läser min blogg som inte har läst Harry Potter, fy skäms på er, köp serien till er själva i julklapp och sätt igång! Böckerna borde ingå i skolplanen då de kan lära dig om vänskap, mod, ensamhet, utanförskap, kärlek, mobbning, you name it. Underbara böcker! Kan inte beskriva min kärlek för dem!

Men de hade bara lämnat bok nr 1 så lyckan fick ett slut där… :(

Nästa bok var The Alchemist av Paulo Coelho. Detta verk från 1988 handlar om att följa sina drömmar och leva i nuet. Det är en liten, kort, enkel bok som är otroligt känd. Den är översatt till 69 olika språk och har sålts i över 65 miljoner exemplar. Alla som har rekommenderat den till mig har varit helt lyriska över hur bra den är och bah DU MÅSTE LÄSA DEN!! Jag fick låna den av en kille på det här retreatet som hade med sig den för att han ansåg det helt galet att jag inte hade läst den. Nu gjorde jag det och ja den var bra, kan absolut rekommendera den till andra, kanske ge någon den i julklapp. Men den levde ju inte upp till förväntningarna, inte alls. Med tanke på hur alla lovordat den så hade jag liksom förväntat mig något helt magisk som typ skulle förändra mitt liv. Kanske hade lite för höga förväntningar där..

Efter den läste jag The anatomy of the spirit av Caroline Myss. Den handlar om hur du genom att lära känna dig själv också kan hela dig själv. Jag vet inte om ni har läst om Caroline Myss men hon har gett ut flera böcker och hållit otroligt många föreläsningar om healing. Hon är inte en healer själv men är en ”medical intuitive”, dvs hon kan skanna en person och känna av vad den har för problem/sjukdom. Hon är en av mina favoriter, så smart, så äkta, pratar så att man förstår. Boken har en inledning om varför det är så viktigt att man lär känna sig själv, hon säger att bli ”medcial intuitive” kan vem som helst bli angående sig själv om man bara tränar, studerar och känner av. Sen är det uppdelat i 7 kapitel där varje kapitel tar upp ett av kroppens chakra, vad det står för, vilka problem det kan stå för, hur man lär sig känna av det och sen hur man kan förändra och hela. Väldigt intressant bok om än otroligt lång.

Något jag tyckte var en intressant tolkning var att hon tar bland annat upp att hon under alla sina år som medical intuitiv när hon har rest land och rike runt och gjort tusentals och åter tusentals readings på människor, så har hon sett att många kvinnor som har problem med sin kvinnlighet får problem med just kvinnliga kroppsdelar som brösten och livmodern. Typ kvinnor som blir nedtryckta av sina män så mycket att de inte kan fungera utan dem. Nu förenklade jag detta väldigt mycket, det är ett långt långt stycke om det här men det känns för svårt för mig att förklara men åh så otroligt intressant.

Läs boken om ni är intresserade av er egen kropp och själ och hur ni kan lära känna ert inre.

Sen tog jag tag i Alvernas liv av Muriel Barbery. Åh som jag hade sett fram emot den!! Läste ju Igelkottens elegans nyligen och var helt hänförd och tyckte det var en av de bästa böckerna jag läst. Så kom nu äntligen Alvernas liv ut, om två flickor med speciella förmågor som blir viktiga i kriget mellan människor och alver. Ska jag vara ärlig så hade jag väldigt svårt för boken. Den kändes långsam, lite pretentiös.. tråkig.. Nu har jag inte boken framför mig så jag kan inte citera, men om jag inte minns del börjar boken med en mening som är så lång att det är en halv sida. Och sen fortsätter det. Jag kände att det inte riktigt hände något i boken, jag sögs inte in. Det var mer som att läsa och bara betrakta något abstrakt. Men jag vet inte, jag kanske måste läsa om den igen. Det kanske var jag själv som var alldeles för trött i hjärnan, men samtidigt borde ju inte en bok vara så svår.

Det blir kanske som med hennes förra, Igelkottens elegans, som folk antingen hatar eller älskar. Jag älskade den, sitter på jobbet och pratar om den, en kollega bah ”VA?! Gillade du den? De handlade om en dryg unge och hennes dryga granne. Jag klarade inte av den alls!”

Någon annan sa något liknande, ”grät du när du läste den?? Jag tyckte den var asseg och astråkig. Kanske hade kunnat gråta av uttråkning.”

Så smaken är som baken, delad.

Efter det öppnade jag The places that scare you: A guide to fearlessness in difficult times av Pema Chodron. Pema Chodron är en västerländsk buddhistisk nunna som har skrivit flera böcker om meditation, självkärlek, mod och leva i nuet. Den här boken var så fin och lugn. På ett väldigt pedagogiskt och lätt sätt så pratar hon om hur rädslor hämnar oss från att leva fullt ut. Ni vet ju vad som sägs, det är utanför comfortzonen som mirakel händer.

Slutligen läste jag Cat’s cradle av Kurt Vonnegut från 1963. Det ska vara en humoristisk och satirisk bok som visar hur enkelt man kan bygga en hel religion på lögner, bara målgruppen är mottaglig. Till ön San Lorenzo kommer Bokonon och startar sin religion Bokonismen med en tolkning av skapelseberättelsen: ”Gud skapade allt av dy. Dyn som blev Människan reste sig och såg sig förvånat omkring. Undrade ”Vad är meningen med allt detta?”. Gud, som var på väg iväg, stannade konfunderad mitt i steget. Vände sig om. Undrade: ”Måste allting ha en mening?” ”Jaa, …..” sade människan. ”Då överlåter jag åt dej att hitta på en.” sade Gud. Och gick sin väg”. 

Till den här ön kommer vår huvudkaratkär för att skriva en artikel. Han dras in i religionen och öns drama. 

Boken lät kul men det var inte alls min typ av humor. Jag tyckte historien var krånglig och konstig. Men alla kan ju inte gilla allt. Någon som har läst den som är av en annan åsikt? Kanske det bästa ni läst?

Hursomhelst. Det blev ett långt inlägg om böcker. Men nu kanske ni förstår varför jag känner noll ork för att öppna ännu en. Jag tar upp läsandet 2016, till dess vilar jag ögonen.