Little Jinder har ju som bekant släppt en (halv)ny skiva, den heter Allting suger och är underbar om man nyligen har gjort slut med någon och har lite svårt att skaka av sig det. Inga kommentarer angående det, nej.

Tror eventuellt att det är lite konstig stämning mellan mig och Josefine sedan Nöjesguiden skrev i sin årssammanfattning att hennes körkille är ”störig” och hon svarade med att trycka till mig hårt på näsan när vi sågs på P3 Guld, men no matter, skivan är ljuvlig oavsett. Synthig och trummig och bara en halvtimme lång men så full av hjärteslitande låttexter att det är en alldeles ovanligt känslosam halvtimme.

Jag har skrivit ner de bästa raderna från skivan. En sorts terapi, kan vi kalla det.

och alla säger att min tomhet är så snygg på mig / det ligger ensamhet i luften, ingen saknar mig

vågar inte släppa in nån ny för jag gjorde aldrig slut

jag vill dricka, röka, glömma hur du såg på mig och hur jag såg på dig / jag vill ligga, hångla, glömma hur jag fuckade dig och hur du fuckat mig

blandar ihop dig med nån / oj, tror jag sa fel namn när jag kom

ska jag behöva kämpa för att du & jag ska hända? okej, du är ihop med nån, men alla gör ju slut nån gång

jag sular luren, bara splittror kvar / typ dog av ljudet av inget svar

gör vad som helst, låtsas gilla trance / tror du att jag kanske har en chans?

går in i dina vänner, dom ba: jo men han mår bra / jag ba: ah najs, vi hörs, jag måste dra

gör allt för att komma över dig, ligger med en ful / han är jättekänd men inte jättekul

jag kommer dö without you

Pinsamt om jag har hört fel någonstans, hörni. Ett levande exempel på att man hör vad man vill höra! Aja. Lyssna på skivan nu, om ni mot förmodan inte gjort det än, den är ett litet mästerverk.

/Greta

Vi har lite problem med att välja musik här på kontoret. Jag vill bara lyssna på jj och Nicki Minaj, Pelle vill bara lyssna på Beck, Jenny (ny chefredaktör alert!) helst ”pianomusik”. Borta på säljavdelningen vill de lyssna på ”något säljigt”. Vilket innebär att vi ibland ger upp och lyssnar på Spotifys egna spellistor.

När man letar efter en så icke-offensive spellista som möjligt stöter man dessvärre ofta på både det ena och det andra. Här är några av de allra töntigaste. Obs! Alla dessa är alltså gjorda av Spotify själva – de privata har jag lämnat därhän eftersom folk förstås får vara hur töntiga som helst på sin fritid.

1. Ulltröja och skägg
Låtar i urval: Skinny Love – Bon Iver, Ragged Wood – Fleet Foxes, Down The Hillside – José González
Hån: Vet inte ens var jag ska börja. Som att be om att få leva i en mardröm.

2. Tänkte leva life
Låtar i urval: Där dit vinden kommer – Lorentz & Co, Lush Life – Zara Larsson, I Know There’s Gonna Be (Good Times) – Jamie xx
Hån: Inget hån mot låtarna som jag, som samtliga andra i Sverige med omnejd, har lyssnat på gaaanska mycket i sommar. Men vad man önskar att Lorentz aldrig hade skrivit raden ”tänkte leva life”, va?

3. The Happy Hipster
Låtar i urval: Electric Feel – MGMT, Ask – Smiths, Last Nite – The Strokes
Hån: Ryste till av bilden. Samt av den idiotiska inbillingen att någon enda Smiths-låt skulle kunna platsa på en ”happy”-lista. Hädelse! P.S. Sen när är generella ”hipsters” ledsna? Finns ingen mer dumglad livsstil. D.S.

4. Går på moln
Låtar i urval: Oh, vilken härlig da’ – Ted Gärdestad, I’m On Top Of The World – Imagine Dragons, Happy – Pharrell Williams
Hån: Inget skulle ge mig motsatsen till känslan av att ”gå på moln” mer än att behöva lyssna igenom låtarna ovan.

5. Life Sucks
Låtar i urval: Boulevard Of Broken Dreams – Green Day, Every Teardrop Is A Waterfall – Coldplay, When You’re Gone – Avril Lavigne
Hån: ”These songs will probably only make you feel worse”… Wow, thanks a bunch. År 2004 ringde och ville ha tillbaka sina sämsta låtar av sorten ”emo”.

6. Forever Alone
Låtar i urval: Show Me The Meaning Of Being Lonely – Backstreet Boys, Creep – Radiohead, Scared Of Lonely – Beyoncé
Hån: #ForeverAlone

7. The PMS Playlist
Låtar i urval: All About That Bass – Meghan Trainor, No Scrubs – TLC, Fuck You – Lily Allen
Hån: Brukar inte direkt lägga mitt hår i överdimensionerade papiljotter när jag har PMS, men.

8. Shop ’Til You Drop
Låtar i urval: Material Girl – Madonna, Fashion! – Lady Gaga, We Can’t Stop – Miley Cyrus
Hån: Kan inte tänka mig något värre än att behöva höra Material Girl när jag är på humöret ”jag befinner mig på Drottninggatan”.

9. Feeling Hipster
Låtar i urval: Kids – MGMT, Shake It Out – Florence + The Machine, Radioactive – Imagine Dragons
Hån: Kan Spotify snälla rara släppa taget om begreppet ”hipster”!!! No shame!!!

10. Walk Of Pride
Låtar i urval: Tik Tok – Kesha, Bootylicious – Destiny’s Child, Milkshake – Kelis
Hån: Äntligen en spellista precis i min smak.

11. International Playboy
Låtar i urval: Up All Night – Drake & Nicki Minaj, i – Kendrick Lamar, Champagne Problems – Dante & Adiam
Hån: Vet exakt vilken typ av killar som lyssnar på denna lista och vill ta mig ett allvarligt snack med alla 6,609 av dem.

12. Spela Shoreline!
Låtar i urval: Shoreline – Broder Daniel, Jag är en vampyr – Markus Krunegård, Tralala lilla molntuss – bob hund
Hån: Hellre dör jag.

13. Mac ’N Cheese
Låtar i urval: Curse Of The Spinach – Trouts Fishing In America, Pumpernickel – Barney, 10 Fat Sausages – The Kids Band
Hån: Vem har gjort den här spellistan och vem – VEM!!! – väljer att lyssna på den i bilen. Undrar jag.

Tyvärr är det inte så att dessa 13 spellistor är undantag från den genialiska spellistenormen på Spotify. Men jag blev akut blind av att behöva se ordet ”hipster” så många gånger så jag kunde inte printscreena fler. Hoppas era ögon klarade sig bättre än mina.

/surast på norra halvklotet

Hörni, jag har en sak till att säga om Met-galan.

Och det har med den här bilden att göra.

Fin bild! Så tänker man först. Gulliga de är! Jay Z ser verkligen ut att hantera det faktum att hans tjej, så att säga, stjäl showen riktigt bra. Eller iallafall ganska bra för att vara Mr Världens Ledsnaste Standardansiktsuttryck. Och Beyoncé är ju, ja, Beyoncé. Det är svårt att veta var man ska välja att placera sina ögon.

Men så tittar man lite till. Lite längre ner på bilden. Och chockas.

Vad händer? Jay Z har så uppenbar dad-bod (mer om detta fenomen snart!), hur kan han ha ett smalben the size of ett genomsnittligt ringfinger? Och varför har han satt en (osynlig) gummisnodd runt smalbenet för att riktigt accentuera hur förvriden hans kropp blivit på äldre dagar? Försöker han säga oss något?

Det är Illuminati i sin främsta form, I’m telling you. Tidal förstörde Shawn Carter.

/yours truly, konspirationsteoretiker deluxe

Mosh under svenska hardcorebandet The Hammer.

Jag var på mitt livs första hardcorefestival förra helgen. Om det hade jag nästan räknat med att behöva skriva en riktigt Vice-ig, raljant, hånfull text. Men det blev inte så.

Vad ni måste veta är att jag aldrig har lyssnat på hardcore i hela mitt liv, aldrig har varit på en hardcorespelning, knappt ens har träffat någon som har med hardcore att göra. Sen råkade jag bli ihop med ett hardcore-fan, och sen råkade jag lova att följa med när hans kompisar anordnade en hardcorefestival i Eskilstuna vid namn Alive & Well. Jag var livrädd i veckor innan. Förväntades jag ”mosha”? Skulle jag bli lynchad om jag tog en cigg? Hur skulle jag stå ut med den sanslöst dåliga musiken?

När vi kliver ur bilen vid Balsta Musikslott i Eskilstuna, där Kent en gång för trehundra år sen hade sin replokal, ser jag mig omkring i vild panik. Vad jag ser? Otaliga personer i luvtröjor, skägg, sneakers, kepsar, glasögon, snagg, bandtröjor. De ser inte så konstiga ut (förutom att många killar envisas med att ha på sig knälånga camoshorts). Jag tänker att jag kanske överlever, trots allt. Sen börjar banden.

Miles Ahead.

Den första gruppen som spelar, ett av två band med kvinnlig sångare av de femton som spelar på festivalen totalt, heter Miles Ahead. Mellan låtarna – som jag ärligt talat inte kan säga så mycket om, jag kan än så länge ingenting om hardcore, det låter bara som oljud i mina ovana öron – tar hon upp diverse hjärtefrågor: feminism, djurrätt, antirasism, socialism. Det är så gulligt och fint att resten av kvällen liksom flyter förbi i en dimma av veganska milkshakes och den märkliga dans hardcorefans dansar, så kallat ”moshande”.

En studie i mosh.

Jag skulle vilja stanna vid detta moshande. Det är nästintill omöjligt att beskriva för någon som aldrig har sett det, och ingen som inte har varit på hardcorespelning kan omöjligt ha sett något liknande. I ena sekunden rusar man blint emot varandra, för att i nästa övergå till något som liknar ett sorts stampande i golvet, med ett ben i taget och samtidigt som man slänger med armarna, för att sen kasta sig upp på sina kompisar och bäras över publiken av deras blåmärkta armar. Sen ramlar man ner på golvet. Sen börjar man om igen.

Hardcorescenen, åtminstone den svenska, präglas av straight edge-rörelsen. Festivalen är som en naturlig följd av detta ”drogfri”, alkoholfri, vegansk och smått skräckinjagande. Det är därför jag var rädd för tidigare nämnda ciggutskällning, men jag ser ingen tjära och inga fjädrar under hela helgen. Och det är på sätt och vis en lättnad att ingen dricker, för trots den onekliga fina stämningen är testosteronnivåerna höga. Alkohol hade kunnat utlösa, ni vet, sånt som alkohol brukar utlösa, och det är behagligt att slippa oroa sig.

Lowest Creature.

Jag har sett en kille kasta sig upp i omgivningens händer och tappa sin bruna mössa i processen, varpå fem oroliga killar runtom organiserat plockar upp den och skickar den genom publiken tillbaka till honom. Jag har sett en annan kille falla handlöst rakt in i ett bord med bandtröjor, resa sig upp, borsta av sig, och noggrant rätta till tröjorna igen. Det är inte ocoolt att ha öronproppar. Överlag är det så otroligt sympatiskt, alltihop, att det är svårt att inte tycka om hela scenen, trots märkligt dansande och camoshorts.

Och det är så det slutar. Ett av de sista band som spelar heter xRepentancex och är närmast att betrakta som en sorts undergenre till hardcore kallad hardline*, som – i motsats till hardcorescenen i övrigt – förespråkar pro-life och en sorts tweakad islamism. Det är förstås mindre sympatiskt. Allt inom hardcorescenen är inte perfekt, långt därifrån, men om jag väljer att inte se hardline som representativt för hardcore är jag närmast att betrakta som omvänd. Jag har stått ut med fjorton enskilda spelningar – nej, inte stått ut, jag har faktiskt nästan tyckt att de är behagliga.

Jag moshar inte på den femtonde och sista spelningen. Men jag kommer på mig själv med att röra huvudet fram och tillbaka, nästan omärkligt, i takt med musiken.

***Sen detta skrevs har otaliga mer kunniga hardcorepersoner än jag – som alltså inte kan någonting om hardcore – påpekat att de absolut inte ser xRepentancex som ett hardlineband. Personligen tycker jag att vissa saker verkar, vad ska vi säga, påminna, men jag vet som sagt ingenting. Det är så svårt att höra vad de sjunger om, ni vet. Förlåt för misstag! Snälla sluta bråka om mig i olika hardcoregrupper på Facebook! Jag kommer inte våga komma nästa år!

Det är nästan så att jag skulle vilja gråta en skvätt. Idag publicerar vi min stora omslagsintervju med världsstjärnan Zara Larsson här på nöjesguiden.se, och imorgon kommer pappersnumret med samma världsstjärna på omslaget.

Jag och Zara pratar om hennes relation till Beyoncé, hur det var att växa upp som ofrivillig barnstjärna, och följderna av att våga säga vad man tycker om exempelvis feminism. 

Känner liksom ett behov av att tacka alla inblandade, haha, men nöjer mig med att berätta för er att min kollega Robin Wellström som har byggt designen till intervjun är en magiker. Han kan allt! 

Och, on another note – här är mitt favoritcitat ur intervjun: 

”Det kanske verkar tråkigt för de som ger mig beröm, men jag svarar mycket hellre på de som är jobbiga eller skriver någon äcklig kommentar. Den som är snäll är redan bra, förstår du? Jag har börjat blocka folk på senaste tiden. Folk säger att alla får säga vad de tycker, att luften är fri, men nej, varför ska du komma här och kalla mig för feministhora? Vad vill du säga med det? Det får du inte, och så blockar jag bara.”

Gud, det var verkligen exakt lika skakigt som jag beskriver i början av texten, sekunderna innan Zara skulle komma till kontoret. Av någon anledning hade mina kontorskompisar fått för sig att vi skulle ”bjuda på något” när hon kom, och terroriserade mig i flera veckor innan kring vad jag skulle ”bjuda på”. Kan avslöja att jag bjöd på vatten. Men Zara var glad ändå (tror jag).

Läs här, om ni mot förmodan inte har klickat än: Zara Larsson vill vara fri.

/än idag skakig