1:16 27 Mar 2020

Det finns saker hos alla, små eller stora saker som man samlar mod för att säga högt. Man sitter i en soffa hos någon som är trygg och fantastisk och hur många vis man än börjar meningen så slutar man upp i en annan anekdot. Någontig mildare om hur gymnasiet var. Allt förutom det. Man samlar mod i flera dagar att säga det till någon man dejtar eller en kompis så dom ska förstå varför man håller så hårt varför man lever så intensivt varför man försöker trycka ut lycka ur varje liten atom. Det hänger över mig alltid. Att jag är så rädd för att verka svag att jag inte pratar om vad som gjort att jag är så stark hela tiden. 

En gång för något som känns som hundra år sen, som en annan dimension av mig så älskade jag någon väldigt mycket. Jag vet inte om du minns hur det känns att vara kär första gången men det tar över allt. Man tappar sig själv och det var fantastiskt. Jag var femton år gammal och i två år så var det vi.

Jag behöver inte kanske säga mer än så. Det var vi. Han var min bästa vän och när jag blev sjutton år gammal så hade vi varit ihop i två år. Han bodde granne med mig och knackade på mitt fönster och vi åkte skateboard och vi var overvinnerliga. Allting var rätt med oss men han mådde aldrig bra och jag kände det. Jag kände det så länge och jag gjorde nog typ allt i min väg för att ändra på det men det finns mörker dit inga ljus når in. Livet var tungt för honom att bära. Och en vårnatt så bestämde han sig för att han inte orkade mer. Och det fanns ingenting jag eller någon kunde göra för att ändra på det. När han försvann så blev allt bara mörkt för mig också. Jag glömde hur man skrattade. Jag var vaken dagar i sträck och gick runt stan i timmar. Jag grät ensam i soluppgången. Men ingenting kunde ta honom tillbaka. Jag klarade knappt gymnasiet och flyttade in i en lägenhet ensam och gömde mig från världen. Jag gick på festerna men ingenting kändes likadant. 

Åren gick. Jag stannade i staden jag växte upp. Jag hatade det. Jag försökte alltid göra mitt bästa men jag kände mig alltid halv där, men jag var samtidigt rädd för att lämna på riktigt. Jag gjorde allt jag kunde komma på. Jag flyttade till en ö utanför stan ett halvår. Jag skrev musik. Skaffade nya vänner. Jag träffade någon ny. Jag spelade. Slutade dricka. Jag sökte efter mig själv för jag hade tappat bort mig när han försvann. Men jag hittade inte mig någonstans. Mina relationer gick sönder. Ingen kunde förstå eller älska sig igenom att vara med någon som saknade en bit av sig själv. Iallafall så minns jag det. Det var så det kändes. Vänskaper gick också sönder. Det är som ett moln över dig Hanna och det regnar hela tiden sa någon på en fest. (Idag när jag tänker på det var alla mina gamla kompisar sämst. Som inte lyfte upp mig istället. Sånt fattar man oftast långt efteråt.)

Sen en sommarkväll så satt jag på en bar jag hatade (jag hatade mycket på den tiden) och så bokade jag en enkelbiljett till en stad jag inte visste någonting om. Jag minns att alla brukade säga till mig att man kan inte fly från sina problem men jag var alltid övertygad om att jag bara behövde börja om. Jag var övertygad att jag behövde våga någonting. I flera år så hade jag varit en person som knappt rest eller upplevt någonting större. Jag vågade inte ens ta en öl ensam då.  Världen kändes enorm. Jag kändes minst på jorden. Så jag satte mig på ett tåg mot Göteborg med en väska och jag åkte aldrig tillbaka. Det visade sig vara det bästa beslutet jag tagit i mitt liv.

Allting löste sig såklart inte magiskt i Göteborg. Jag sov på soffor. I trapphus haha. Fick en lägenhet. Sov på luftmadrass ett bra tag innan jag lyckades lösa en säng. Jag jobbade dag och natt i resturang. Hela första året var en mess. Men det var min mess. Jag vågade gå ut på klubb ensam. Jag hade på mig vad jag ville. Jag gjorde nya regler. Jag växte. Ingen såg mig då men jag växte. Jag skrev mycket och stegvis byggde jag om mig till någon jag ville vara. Ett år senare träffade jag mina första vänner. Jag fick för första gången vara den personen jag ville vara. Jag vågade vara mig. Och alla accepterade mig. Det var fantastiskt. Ingen bad mig att ändra mig. Dom ville se mig bli mer. Jag glömde bort hur tungt allt brukade vara. Jag skrattade igen. På riktigt liksom. Och det stannade kvar.

Varför skriver jag det här? Jag förstår att det kanske inte platsar med mina texter i övrigt. Och jag förstår att det kanske inte bringar nöje. Men. Min poäng är att fem år senare i samma stad så har jag hittat hem. Inte just i staden utan i mig. Trots att det här är någonting som påverkat mitt liv mer än jag vågar erkänna. Trots att allting inte alls har gått min väg dom här fem åren. Trots att jag satsat på musik helhjärtat minst tio gånger och börjat om misslyckats gjort det igen. Trots att våren gör mig ledsen fast den är det finaste jag vet.

Så har varje steg hit varit värt det. Varje beslut jag gjort för mig. Varje person som valt mig för den jag är och inte den jag kan bli. Alla som stannat. Alla som vill att jag ska lyckas. Det är någonting vackert i sprickorna på vägen jag gått. Jag såg inte det förr men jag ser det nu.

Det kanske gör ont för någon nu men i framtiden så väntar något större. Dom här sakerna dom stora, som sätter hål i dig och som stannar hela livet. Dom är alltid där. Men med tid så lär du dig att andas så det känns mörkt. Även om det äter upp mig vissa dagar. Som idag då jag minns allting och har ont på samma vis som jag hade 2011. Så är det en del av livet. Och man klarar det. Även om det inte alltid känns så. Så finns det en plats där ute som är din. Du måste bara våga söka efter den. Och det är okej att vara ledsen sa någon till mig. Det är okej för alla är det någon gång. Och det finns saker man inte kan fixa. Saker som bara måste få göra ont. Det finns gånger då jag blir som mig för sex år sen. När jag glömmer vem jag är nu. Men det går också över.

Vem har jag blivit? Någon som håller sig själv och människor runt mig hårt. Någon som kastar sig hejdlöst in för jag vet hur det är då allting man tog för givet försvinner. Någon som rest runt. Någon som spelat stora scener trors att jag är så rädd att jag spyr innan jag kliver på. Någon som bygger och skapar och ständigt utvecklas. Någon som kanske är halvgalen. Helt nevrotisk. För mycket ibland. Någon som lever. Är pinsam. Gör misstag.  Är 80 år ibland och 15 annars. Men vad stolt jag är ändå att jag är precis så. Det fanns en tid då jag var rädd för allt. Och i snart åtta år så har det här hängt över mig för jag vet inte hur man säger det till nya människor utan att låta sorglig. Jag inser idag att det inte bara är sorgligt. För det är mitt liv. Varje del av det, det bra och det dåliga. Och det är jag som bestämmer vad den är. Och det är jag som skriver min historia. Det är jag som måste prata om dom dåliga sakerna också för att komma ihåg vad som jag också klarat av. Vad jag vunnit. Vem jag nu är. Hela mitt liv har jag övat på att lyssna mer på mig och mindre på andra. Och det kanske fortfarande finns ett moln över mig. Men det finns sol också. Och en dag kanske det nästan bara är sol hela tiden. Jag har bestämt att det ska bli så.

så trots våren känns tung. av massor av anledningar. och världen är kaos. och saker har hänt innan som ärrat oss alla eller påverkat oss till att tveka. så hoppas jag att du vaknar och fångar solen imorgon. och håller hårt i dina nära. och inte tar allting för givet. så jävla smörigt. men livet kommer alltid hända hoppas bara att du fortsätter våga mer. våga alltid mer. försök alltid igen.

5:06 3 Mar 2020

Året var 2018 och det var alla hjärtans dag. Det var då Harun dmade mig på instagram för första gången och ville dricka öl. Han hade nyss flyttat hit för att få ett drömjobb som sedan kort efter detta inte blev som han tänkt sig. Så han la all sin tid på att dja. – Vilket jag i efterhand är så jävla glad för. För vi behövde honom i klubbscenen.

Under dom här senaste två åren så har Harun varit ett minst sagt STORT inslag i Göteborgs uteliv och han har djat mer än dom flesta av oss. Han har huserat klubbar genom förkylningar, motgångar, u name it. Han har kämpat igenom dom flesta fester och hur trött han än är så lyfter han festen till max.

Nu har han lämnat oss men innan han drog, så la han årets viktigaste instagraminlägg. Följ honom på @Hdelic ( ps denna text är 100% från mig och inte Harun mer att jag inspirerats av hans tid här och samtidigt vill tacka honom för att han var den första som pratade ut via instagram. Och texten är inte riktad mot en speciell klubb utan ett problem som pågår överallt ständigt. Känns viktigt att detta uppmärksammas då det säkerligen är ett problem utanför Göteborg med.)

Under lång tid så har vi arrangörer och djs pratat tillsammans om problemen som just nu pågår i Göteborgs uteliv. Men på grund av personer i maktpositioner och orättvisor så har faktiskt nästan ingen talat ut öppet. Den här texten handlar tyvärr inte om ett ställe, utan nästan varje stor nattklubb som just nu finns i Göteborg. Och jag förstår att det är svårare att se utifrån eller som gäst. Därför måste vi på många vis prata om det.

Jag tycker personligen att Harun var så sjukt modig som kritiserade en del av problemet öppet. TROTS ATT vi alla förstår att klubbarrangörer kan istället för att tillsammans med oss möta problemen och lösa dom så kan dom stänga oss ute ännu mer. – Vilket är ett stort och läskigt problem. Och jag vill mer än allt se en förändring där för arrangörer borde tillsammans MED oss vilja jobba för förbättring. Eftersom vi bygger deras klubbar minst lika mycket som en nattklubbschef. Vi borde fungera som ett team.

Vilket för oss som lever på frilans och som djs är avgörande. Vi är en utsatt grupp av eldsjälar som jobbar för kulturen och för att göra bra event. Men om ingen backar oss. Och vi inte backar varandra så faller vi platt ändå.

Nu är min enda fråga. Trots att vi delar på storys och pratar om det nu. Om problemen i att Urbana djs, Hiphop etc stängs ute mer och mer från scenen. Om rasism, sexism och orättvisor som pågår veckovis hos klubbar som ändå vinner i slutändan och tjänar pengar.  Kommer det verkligen se en förändring?

Och vilken klubb är mogen och så framåttänkande att som tar in oss som styrt klubbscenen bakom kulisserna. Vem kommer ge oss makten att göra skillnad? För garantin på att vi skulle mer än fylla lokalerna till bredden finns där. Och om ingen gör det, ska vi då samlas och göra någonting åt det ändå? Jag personligen kommer hålla mig ifrån dom delar av Göteborgs klubbscen som inte jobbar för rätt saker just nu. Och jag uppmanar andra att göra detsamma. Samtidigt som jag uppmanar er att ge extra support till arrangörer som spelar Hiphop just nu. Och som bokar dom djs som byggt Göteborg. Och klubbar med kvinnliga chefer. (DET FINNS NÄSTAN INGA vilket är sjukt då jag vet en hel hög brudar som skulle göra ett grymt jobb) Samt dela dela dela saker som sker öppet. Vi är starkare tillsammans.

Och en uppmaning till arrangörer som läser detta. Och lite basic info om något känns oklart.

Om din klubb inte bokar lika många kvinnor som män. – Då gör du som ansvarig fel.

Om din klubb bara har manliga residenter. – Så är det ditt ansvar att släppa in kvinnor bakom spelarna.

Om din klubb inte spelar Hiphop. Eller censurerar hiphop för att det ska dra ”rätt klientel” – Då gör du som ansvarig fel.

Om din dörr stänger ute personer pga rasism. Och om dina chefer har bestämt fast i tystnad att ni ska utesluta för att ha ”rätt klientel” – Så är det ditt ansvar som arrangör att ändra på det.

Om du som chef på en nattklubb på något vis utnyttjar din maktposition för egen vinning. – Så gör du fel. Som arrangör ska du jobba mot att bygga stan inte bara dig själv.

Om någon ifrågasätter din klubb. Och känner sig illa behandlad eller utsatt för rasism. – Så är det en del i ansvaret du tagit att bygga en trygg miljö för alla.

Om du väljer djs att spela eller få ansvar på din klubb. – Då är det ditt ansvar att se till att dom du anställt håller måttet. Annars, ge platsen till någon som jobbat hårdare och förtjänar den.

Om din vaktstyrka inte behandlar gäster med respekt. – Så är det ditt ansvar att möta problemet.

Att vara klubbchef är mer än att dricka bubbel och festa. Du ansvarar för kulturen. Du ansvarar för trygghet. Du ansvarar för att jobba mot sexism, rasism och så mycket mer. Om du inte klarar av jobbet. Rådslå eller ge det till någon som faktiskt kan fylla hela positionen. – Be om hjälp att boka djs och personal om du är osäker på hur du bygger det rätt. Men var inte ignorant.

Tack Harun för din tid i Göteborg och för att du snackade om ett problem som ingen vågade ta i. Och grattis Stockholm som får tillbaka livets stjärna.

Ska vi ta tag i det här nu eller? För det här problemet började inte igår. Det har egentligen funnits med oss hela tiden.

 

4:22 2 Mar 2020

Två veckor i rad har jag varit en hel del på Barabicu. Först så hade dom ett event där ett gäng duktiga bartenders tävlade i Ramos Fizz Challange. Det var sjukt bra stämning, och min vän Emilio vann!

I lördags så hade dom premiär för Club Ramos som är deras nya koncept. Där kommer två djs köra back to back och spela guilty pleasures. Eventet var grymt och det var fullt hus och bra stämning. (kolla deras instagram för att se mer info om kommande event.)

Igår Söndag så var jag på ett event hostat av Tullamore Dew som var ett stängt event men så roligt. Massor av personal från resturanger tävlade i en version av Beerpong. Dom bjöd på käk och tatueringar och jag skaffade mig såklart en innan jag gick hem.

Framåt så kommer både Zamenhof och Barabicu släppa massa roliga event, så vill du ha med info om kommande saker dom hittar på så kolla in instagram. Tills nästa gång – så fortsätter Zamen och Barret vara mina favoritställen för fest just nu.

(Foto av Rebecka Bjurmell)

 

 

3:59

När jag flyttade till Göteborg så var Skanstorget ett område jag bara passerade men aldrig stannade till vid. Men under dom senaste månaderna har det verkligen förändrats. Skanstorget är numera en destination för mig och därför tänkte jag dela med mig av en lista på dom bästa platserna att besöka i det området.

 

BENNE Pastabar

Om du inte varit här så har du missat något. Hemlagad pasta för sjukt bra pris, en personal som är varma, snabba hjälpsamma och grymma på sitt jobb. Och dom snålar inte på maten. Vinet är bra och väldigt billigt och den billigaste pastan kostar 50 kronor. Personalen är så sjukt trevliga att dom är trevligare än Daniel Folkemark på Dubbel Dubbel Kolibri och han är den trevligaste personen jag träffat i hela mitt liv.

BENNE är dock litet, så se till att gå dit en bra tid för att få plats.

Foo Kafe’

Det bästa stället som Avenyfamiljen äger. Öl för 32 kronor, bra kaffe och perfekt om du ska plugga eller ha ett avslappnat möte. Ungefär som Magasinet fast skönare sittplatser. Varje Söndag så har dom Super Smash Sundays så du kan spela med vänner och varje vecka så har dom Smash, konceptet som också finns på Yakida. (pingisturneringar med fina priser.)

TheKitchen – Cereal bar

Sist men aaaabsolut inte minst. En bar som fokuserar på flingor. Här beställer du en skål med två olika sorters flingor, två toppings och valfri mjölk. Det finns sjukt många sorters flingor och roliga sorter som inte går att hitta i Sverige! Och dom har massor av sällskapspel samt personalen är världens gulligaste och hjälper dig massvis. Perfekt ställe för en dejt eller brunch som sticker ut. Gå hit!

 

 

 

 

 

 

 

1:46 15 Feb 2020

Om det är någonting jag alltid varit grym på så är det att ha koll på vart man ska hänga, vilka event man ska besöka, vart det finns bra vin och mat. Jag älskar att upptäcka nya häng och ställen och efter fyra år så måste jag säga att. Zamenhof är just nu stans bästa ställe.  För er som inte varit där så är det en lokal med tre restauranger under samma tak. Dom har en GRYM cocktailbar, hela personalen är kunnig och duktig och dom tar faktiskt hand om dig. (Dom har både ett brett sortiment av BRA viner och öl och en personal som faktiskt lär dig något om du frågar. ) Brunchen är otrolig och kommer ruinera mig en vacker dag. Samt det vegetariska utbudet är faktiskt ofta godare än fisken. Vilket i en stad som Göteborg är rätt ovanligt.

Det finns både arkadspel och pingis samt bra lunch och jag sitter ofta här och jobbar för att det är en ljus och pigg miljö eftersom lokalen har stora fönster. På kvällen har dom djs och hela stället byter vibe (jag spelade igår) och mer fest och egentligen behöver man inte ens gå vidare efteråt vilket den nya versionen av mig tycker om. Du kan gå till Zamenhof och hänga från middag till 01 då dom stänger och jag kan nästan garantera att det är bättre och roligare än att ramla in på *beep* 00 på en fredag.

Zamenhof är nästan alltid fullt trots en enorm lokal,  dom är före resten av hela stan med att spela musik folk faktiskt tycker om. Inne i Silver lining där du kan spela spel är det ofta Hiphop något som resten av stan inte har. Och i ett klimat då Göteborgs hiphopkultur håller i sig för glatta livet är ett ställe som The silver lining (baren längst in) det viktigaste vi har. – Allt det här gör att det är en extrem variation i människor som hänger här. Allt från stans hypekids till en mer vuxen crowd. Det finns helt enkelt något för alla. Och Stockholm kanske tror att andra ställen i Göteborg är i framkant för att dom gör två bra fester per år. Men gänget på Zamenhof gör det faktiskt bra helg efter helg.

Zamenhof som helhet får 10/10 i betyg från mig. Så enkelt är det. Gå dit! Låter verkligen som att jag är sponsrad här. Men det här är ett genuint inlägg i kärlek till ett ställe som alltid får mig att ha en bra dag – eller kväll.