I lördags, ni vet den 8 mars, den internationella kvinnodagen, hände detta:
Inte nog med att jag mer och mer börjar vända mig mot och inse feminismens POWER. Jag blir *bekräftad* av självaste Gudrun. Nä men allvarligt.
Jag har i många många år undvikit att gå in i feminismen eftersom jag har varit skiträdd för att bli arg. Jag hatar att vara arg. Jag vill vara nöjd och tillfreds och i harmoni med livet och universum. Jag vill sitta på ett berg och titta över skapelsen som ett jävla lejon och tänka ”allt som solen rör vid är mitt”. Jag har till exempel systematiskt undvikit att läsa om kvinnors historia och maktstrukturer eftersom jag inte vill veta utav något strukturellt underläge, och jag har NOGGRANT undvikit Valerie Solanas SCUM-manifest eftersom jag misstänkte att den skriften var tämligen effektiv vad det gäller alstrandet av ilska. Jag har alltså undvikit att skapa mig en djupare kunskap om ämnet eftersom jag har varit rädd. Auch.
Det är inte det att jag har dissat feminismen, nä usch nej, jag har alltid sympatiserat med den, tyckt att den har varit viktig. Att den beror mig. Det är mer att jag har velat ”lämna ilskan åt andra”. De där som ”orkar vara jobbiga” typ. Jag vet inte hur många gånger jag har sett feminister ta skit då de har uttryckt åsikter som jag själv håller med om men inte vågat säga. Och jag är så jävla tacksam för att de har orkat.
Det har varit en rätt lång process men jag inser nu att jag inte kan undvika att vara ”jobbig” längre. Jag måste vara ”jobbig”. Annars förgås jag och kvävs av mina egna bröst. Feminismen ger mig allt för mycket glädje för att jag ska vara ”rädd för att bli arg” mer.
Och jag har upptäckt att feminism inte alls innebär den obehagliga ilska som jag så länge befarat. Feminism är jävlar anamma. Och jag har inte känt mig så här hoppfull om livet sen jag var ett naivt litet barn.
Print tagen från Karin Konstgrepps printshop (hennes blogg + insta osv rekommenderas för er som mot förmodan missat)
(Jag typ börjar böla av rördhet varje gång jag läser denna print. OBS sant)
”och maktstrukturer eftersom jag inte vill veta utav något strukturellt underläge, ”
Ja om du köper att de har rätt. Källkritik kan vara jobbigt, man tvingas tänka och ha flera åsikter i huvudet, men läser man vetenskaplig teori och jämför vilka metoder människor använt för att komma fram till sina åsikter, så ser man ofta vilka som borde ha mest rätt.
Ta t.ex löneskillnader mellan män och kvinnor. Det stämmer att tjejer får lägre lön! Men det ligger på 5% snarare än 25% när man tittar på arbetssituationer som är likadana och räknar in att deltidare får sämre betalt(inte samma karriärande då de inte är ”med” lika länge på företaget).
Köp inte en sidas åsikter så lättvindligt, sanningen är sällan så enkel och okomplicerad som politiska partier vill få dig att tro.
Du! Jag snor fan din rubrik till en tatuering. :-) Ok?