För nån dag sen kom första avsnittet ur säsong fyra av Game Of Thrones ut. ”Two swords” heter avsnittet, om ni ville veta. Vilken jävla serie detta är alltså. Allt detta smuts. Det är lik, avhuggna lemmar, blodgurglande hämnder och gyttjiga hudveck i varenda episod. 

Självklart förekommer även sidenrockar och rosiga aristokratkinder med jämna mellanrum då serien TROTS ALLT handlar om typ kungar, drottningar, pengar och makt. Men den mesta av tiden rullar folk omkring i snö, sand eller blod. Utöver det går karaktärerna ofta på oerhört långa och utdragna promenader i samma kläder vecka efter vecka, varvat med vistelser i fängelsehålor, gamla ruttna väderkvarnar och fuktiga fartyg.

Ni som följer min blogg vet att jag inte är någon som bryr sig överdrivet om vad modern hygien har för regler. Jag duschar själv ca två gånger i veckan och då utan tvål då jag värdesätter hudfettslagret mycket högt. 

Så ja, jag njuter jag av smutsen i Game of Thrones. Jag biter på naglarna varje vecka för att jag snart ska få beskåda män med fem kilo fläns och med så mycket flott, stearin, olja och sperma i håret att det ser professionellt stylat ut. 

Men trots min förkärlek till skitiga människor som bär djurhudar och pansar och luktar svett måste jag säga att det finns en film som är too much. Den slår Game of Thrones med hästlängder. Det är den här filmen med Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt från 2001. 

[FÖRSÖKTE VERKLIGEN HITTA EN TRAILER MEN DEN TYCKS VARA FÖR SMUTSIG FÖR INTERNET, SÅ NI FÅR NÖJA ER MED DENNA BILD]

Den är ej från filmen men tycks innehålla en stor del av filmens rekvesita. 

Gryningsland heter den. Vettefan varför jag sett den. Helt obegripligt nu i efterhand. Tror det var nån psykopat som kan ha köpt den på en marknad eftersom ”Persbrandt är så jävla bra” och så drogs jag in på det på nåt läskigt vis som jag förträngt.

Jag minns inte så mycket av handlingen. Det jag tycker mig minnas är att nån random man vill fly från sin kriminella historia, köper ett renoveringsobjekt i skogen med Maria Bonnevie där de tillsammans lever ett väldigt ”passionerat” liv. En dag kommer en person från den här mannens kriminella bakgrund på besök (Persbrandt) och det blir jättemycket alkohol, mörker och kanske även knark, våld och ångest, jag minns inte exakt, förutom det med ångest, som otvivelaktigt var närvarande under hela filmen. Minns även att det förekommer en close-up på Persbrandts grånade penis (om det nu inte var en stand-in) och att detta sker i någon form av kompost/svingård. 

Många är av den åsikten att en nordisk film som lyckas förmedla ångest, smuts och mörker är en bra film. Jag är dock av åsikten att såna filmer inte borde få finnas. 

Dessutom läser jag nu att Gryningsland inte alls är svensk, den är norsk, med originaltiteln Øyenstikker vilket betyder trollslända JA DÄR SER MAN.

Hur som helst. Jävligt smutsig film. Så smutsig att en smutsälskare som jag känner sig smutsig och måste duscha efteråt. Så känner jag aldrig efter Game of thrones, som snarare uppmuntrar mig till att upprätthålla ett ännu grövre sluskeri.